Lage Rosengren, NE-redaktionen
I år (2000) är det 50 år sedan Koreakriget bröt ut. Först nu börjar en trevande dialog ta form mellan Nord- och Sydkorea, de rivaliserande nationer som utkristalliserades efter andra världskriget. Något fredsavtal undertecknades aldrig, men visionärer ser en återförening i förlängningen av de närmanden som påbörjats mellan de forna fienderna.
Korea stod under stark japansk dominans från 1870-talet, en dominans som från 1910 tog sig formen av renodlad annektering. Efter andra världskriget och Japans kapitulation beslöts att 38:e breddgraden skulle vara skiljelinje mellan den amerikanska och den sovjetiska ockupationszonen i Korea. Uppdelningen var tänkt som ett provisorium men blev 1948 permanentad genom att en vald nationalförsamling i Seoul utropade Republiken Korea och en annan församling i Pyongyang utropade Demokratiska folkrepubliken Korea.
 |
|
Återföreningar har blivit ett led i de allt närmare kontakterna mellan Nord- och Sydkorea. Här möter 72-årige förre nordkoreanske spionen Shin In-young sin 93-åriga mor i Seoul. |
|
YUN SUK-BON/REUTERS/SCANPIX |
Nordkoreansk invasion
Kriget började på morgonen 25 juni 1950. Nordkoreanska styrkor gick över gränsen, 38:e breddgraden, under förevändning att hindra ett sydkoreanskt invasionsförsök. Samma dag krävde FN:s säkerhetsråd, som bojkottades av Sovjetunionen och i vilket Kina företräddes av Taiwan (”Formosakina”), att Nordkorea omedelbart måste inställa fientligheterna, men under de kommande tre månaderna tvingades de sydkoreanska trupperna och dess allierade från FN (i första hand från USA, Storbritannien och Australien) till ständiga reträtter. I mitten av september hade den USA-ledda FN-sidans trupper trängts tillbaka till staden Pusan och dess omgivningar.
Den 15 september landsatte FN trupper i den sydkoreanska hamnstaden Inchon för att splittra den nordkoreanska armén, och en framgångsrik motoffensiv inleddes. I början av oktober kunde sydkoreanska trupper för första gången korsa 38:e breddgraden och senare under månaden intogs Pyongyang. Offensiven förde FN-trupper ända upp till gränsen mot Kina, men i början av november inledde kinesiska trupper en kraftig motoffensiv på den nordkoreanska sidan. Återigen flyttades krigsskådeplatsen söderut. Därefter böljade striderna fram och åter under en ganska lång period.
Vapenstillestånd
I juli 1951 inleddes förhandlingar om vapenstillestånd samtidigt som sporadiska krigshandlingar pågick. Förhandlingarna avbröts av olika skäl vid flera tillfällen och drog bland annat därför ut på tiden. Först 27 juli 1953 kunde parterna underteckna ett avtal om vapenvila, men något fredsavtal slöts aldrig. En två kilometer bred demilitariserad zon inrättades vid 38:e breddgraden, som även i fortsättningen kom att utgöra gräns mellan Nord- och Sydkorea.
Tills helt nyligen var relationerna mellan de båda staterna minst sagt frostiga, för att inte säga mycket fientliga. Sydkorea har sedan mitten av 1980-talet utvecklats i demokratisk riktning medan Nordkorea förblivit totalitärt och blivit alltmer internationellt isolerat. Välståndet har vuxit i söder medan norr blivit allt fattigare, trots ekonomisk potential i form av bland annat goda mineraltillgångar.
I början av 1990-talet inleddes ett försiktigt närmande mellan de två grannländerna. År 1991 undertecknades en icke-aggressionspakt och 1994 planerades ett toppmöte mellan Nordkoreas mångårige ledare Kim Il Sung och Sydkoreas dåvarande president Kim Young Sam, vilket dock aldrig kom till stånd eftersom Kim Il Sung avled någon tid dessförinnan.
Solskenspolitik
När Kim Dae Jung tillträdde den sydkoreanska presidentposten efter valet 1998 lanserade han vad han kallade för en solskenspolitik gentemot Nordkorea, en politik som bland annat fick till följd att tusentals sydkoreanska turister året därpå kunde besöka det heliga berget Kumgang i norr. I mitten av juni i år besökte så Kim Dae Jung sin nordkoreanske kollega Kim Jong Il i den nordkoreanska huvudstaden, det första toppmötet mellan nord och syd, och två månader senare hölls en nationell försoningsvecka då familjemedlemmar från splittrade familjer fick träffa varandra för första gången på 50 år. Samtidigt öppnades ett sambandskontor i gränsstaden Panmunjom och i september togs det första spadtaget på återuppbyggnaden av väg- och järnvägskommunikationerna mellan nord och syd.
Den logiska fortsättningen på de allt närmare kontakterna mellan Nord- och Sydkorea är en sammanslagning av de båda nationerna till ett enat Korea, men det ligger enligt de flesta bedömare ganska långt fram i tiden. Det finns faktorer som gör att alla aktörer på den ostasiatiska scenen kanske inte är lika begeistrade över en återförening. Ett Korea som förenar det ekonomiskt rika och industrialiserade syd med det ekonomiskt efterblivna men på naturresurser rika nord kan bli en ny ekonomisk stormakt och kanske i förlängningen hota Japans starka ställning i denna del av världen. Dessutom får Kina, som hyser en stor koreansk minoritet inom sina gränser, en ny ekonomiskt välbärgad och förmodligen demokratiskt sinnad granne. Det finns inte heller ur sydkoreansk ekonomisk synvinkel enbart fördelar med en återförening: som den rikare parten kommer stora delar av kostnaderna för att rycka upp det efterblivna Nordkorea att ligga på Sydkorea. Dessa faktorer till trots är tanken på en återförening mycket stark på den koreanska halvön.
(Artikeln publicerad 2000-09-24)
50 år efter Koreakriget:
Nord- och Sydkorea närmar sig varandra
http://www.ne.se/rep/50-år-efter-koreakriget-nord-och-sydkorea-närmar-sig-varandra
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
