Margareta Flygt, frilans
Vissa siffror betyder mer än andra. I Tyskland har det blivit slutsiffran nio. 1939 bröt andra världskriget ut. Den 23 maj 1949 proklamerades den västtyska grundlagen och den 7 oktober samma år grundandes DDR. I år är det också 20 år sedan Berlinmuren föll.
Därför publicerar alla större tyska tidningar och tidskrifter historiska tillbakablickar i år. Die Zeit ger ut en CD, en bok och publicerar en artikelserie om historiska händelser. Der Spiegel ger ut ett specialnummer kring de 60 åren med titeln "Ein deutsches Wunder". Bokförlagen ger ut samlingsvolymer och på de många tyska TV-kanalerna trängs dokumentärprogrammen.
 |
| MICHAEL LATZ/AFP/SCANPIX |
| Tyska författningsdomare avkunnar en dom. Här gällde det att det uppfattades som stridande mot konstitutionen att förbjuda rökning på restauranger och i barer. |
Okontroversiellt firande
Efter krigsslutet 1945 delades Tyskland in i fyra zoner. De tre västzonerna, under Storbritannien, Frankrike och USA, blev Bundesrepublik Deutschland, BRD. Den östra, Sovjetstyrda, blev Deutsche Demokratische Republik, DDR. Två egna stater, var och en med sina egna lagar.
Anmärkningsvärt många konstnärer och författare har ombetts att beskriva sin syn på Förbundsrepubliken. I Martin Gropius Bau i Berlin visas 60 konstverk av lika många konstnärer. 13 kända filmregissörer har gjort varsin del i episodfilmen Deutschland 09 och mycket annat. Inläggen hyllar mer än de ifrågasätter. Firandet verkar närmast okontroversiellt.
Varifrån kommer vi, var står vi och vart går resan? Frågorna ställdes redan vid 50-årsjubileet för tio år sedan och kommer med stor sannolikhet att vara de samma vid nästa tyska jubileum.
Det är inte länge sedan tyskar talade tyst om vilket land de kom ifrån. Tyska turister på semester i Sverige kunde få sina bildäck uppskurna och unga tyskar sade hellre att de kom från Schweiz. Med sitt historiska ansvar var det ingen som ifrågasatte att tyskar, även senare generationer, fick utstå många smädelser.
Folklig förankring
Med 60-års jubileet vill politiker skapa ett nationellt medvetande. Sedan krigsslutet har landet övat sig i minneshögtider där man hedrat krigets offer. Nu när man ska fira något positivt, har man inget språk för det – det är ovant för de flesta och det finns inga former för det.
I Tyskland är det inte nationaldagar, utan fotbollsfesterna som har den folkliga förankringen. Det märktes senast under fotbolls-VM 2006. För första gången i Förbundsrepublikens historia viftades det då återigen allmänt med tyska flaggor – på bilar, balkonger och man kunde se schwarz-rot-gold – den officiella tyska flaggans färger – målat på mången kind. Det som sedan länge varit en självklarhet i andra länder är något nytt i Tyskland, där man kopplat nationalsymboler till en osund nationalism.
Juridisk makt
Efter andra världskriget stod det fast att makten alltid skulle underordnas juridiken. Ju utförligare allt är reglerat i lagtext, desto mindre frihet har parlamentet. Sista lagordet har sedan 1949 alltid fällts i författningsdomstolen i Karlsruhe – inte, som i dag, i Berlin eller, före 1991, Bonn.
Ett exempel på det är att det i Tyskland fortfarande inte används personnummer. Det är till och med olagligt eftersom det för tyskar alltför mycket påminner om hur judar, zigenare, homosexuella och oliktänkande fråntogs sitt människovärde när de fick ett nummer inbränt på armen.
Författningsdomstolen är den instans som i Tyskland åberopas när man inte vet hur lagarna ska tolkas eller när de behöver skrivas om. I Sverige prövas detta i stället av Lagrådet och därutöver har varje svensk domstol lagprövningsrätt.
Grunden till Förbundsrepubliken Tyskland lades av 65 grundlagsförfattare, det så kallade parlamentariska rådet (Parlamentarischer Rat). Det var en ovanlig samling författare. Inte bara jurister och akademiker, utan också framstående intellektuella - ett flertal av dem kvinnor – som själva lidit under nazisternas grymhet. Deras personliga erfarenheter kom att påverka hur landets lagar kom att se ut. Den enskilda människans värde och integritet – precis det som under Hitlertidens välde så totalt brutits ner – är centrala i dagens tyska författning.
Domar med konsekvens
De sexton författningsdomarna har en oerhört hög status i Tyskland. Många menar att de till och med har större förtroende hos allmänheten än politikerna. Alla grundlagsfrågor är maktfrågor, sade en gång Ferdinand Lassalle (1825–64), en av den tyska socialdemokratins grundare. Det är därför ingen överdrift att påstå att alla maktfrågor är författningsfrågor.
Dessa har kunnat handla om så vitt skilda saker som när BRD skulle få en egen militär organisation i början av 50-talet, om den fortfarande olösta frågan om fri abort eller om kors och huvudduk ska vara tillåtna i klassrummen. Senast handlade det om rökförbud i offentliga lokaler och hur långt polisen får gå i sin jakt på terrorister.
Många av de tyska författningsdomarna har haft stora följder för demokratins utveckling. Som 1962 när dåvarande inrikesministern Franz Joseph Strauss (1915–88) ville kriminalisera veckotidningen Der Spiegel efter en, som han uppfattade det, misskrediterande artikel. Det slutade i en seger för fria medier, ledde till ökad pressfrihet och ministerns avgång. Ett annat viktigt beslut fattades i samband med fredsdemonstrationerna på 80-talet, som ledde till utökade demonstationsrättigheter.
Men alla beslut har inte haft lyckliga slut. Under den så kallade tyska hösten med terroristaktioner fick författningsdomarna ofta sista ordet. När arbetsgivarorganisationens ordförande, Hanns-Martin Schleyer (1915–77), hade kidnappats ville hans familj använda lagen som krav på att staten skulle acceptera kidnapparnas (Rote Armee Fraktion, RAF) ultimatum. Efter en lång sittning avslog författningsdomstolen familjens begäran. Två dagar senare sköts Hanns-Martin Schleyer till döds.
Reflexiv historia
I DDR instiftades också en grundlag 1949. Från att i början ha varit liberalare och i viss mån närmat sig den västtyska lagen, blev den senare (1968 och 1974) mer restriktiv och separatistisk.
Lagen upphörde att gälla efter återföreningen 1990, men den tillämpas fortfarande när brott som begåtts före återföreningen ska dömas. Ett exempel på det är domarna mot dem som var ansvariga för dödsskjutningarna vid Berlinmuren. Eftersom det i DDR:s grundlag stod att alla hade rätt till liv kunde de som givit order få fängelsestraff i slutet av 90-talet. Soldaterna som "bara" lytt order gick däremot fria.
Tillbakablickarna och reflektionerna under 60-årsfirandet gäller framför allt det som en gång var Västtyskland (BRD). DDR:s historia tematiseras inte alls med samma intensitet. Det får tills vidare anstå till 9 november i år då det är 20 år sedan Berlinmuren föll.
Det enade Tyskland har i dag en stabil demokrati och majoriteten av landets invånare är nog ense om att den nuvarande republiken är den bästa landet någonsin har haft. Enligt en rad undersökningar har tyskarna i dag ett okomplicerat förhållande till sin nationella identitet. Kanske Tyskland äntligen är på väg att bli ett land bland alla andra europeiska länder?
(Artikeln publicerad 2009-05-23)
Ett land bland alla andra?
http://www.ne.se/rep/ett-land-bland-alla-andra
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
