Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
George Carl von Döbelns insatser vid Lappo, Jutas och Kauhajoki under finska kriget 1808–09 inte att förglömma, men allra störst visade han sig vara i nederlagets stund. Då skriver vi 8 oktober 1809. Platsen är Umeå och dagen är kommen för härens upplösning.
Fred mellan Sverige och Ryssland hade slutits redan tre veckor tidigare i Fredrikshamn 17 september. När von Döbeln fick höra om freden och fredsvillkoren 27 september betraktade han den nya gränsen mellan Sverige och Finland som "en dödsdom – eländets och jämmerns eviga graf". Men som den befälhavare von Döbeln var ankom det på honom att tillkännage freden och den nya gränsen.
 |
| ARNE JÄRTELIUS/NATIONALENCYKLOPEDIN |
| Minnesmärke från von Döbelns tal i Umeå 8 oktober 1809. |
Myten Döbeln
Den Döbeln vi i bästa fall känner skapades av diktaren Johan Ludvig Runeberg under åren 1846–48. Då utkom Fänrik Ståls sägner och som den mest omtyckta dikten i den samlingen brukar "Döbeln vid Jutas" framhållas. Den ryska censuren ville gärna peta i den, men Runeberg hotade med att dra tillbaka hela sitt verk om inte just dikten om Döbeln fick vara kvar.Runeberg gjorde Döbeln till en klassisk person, "den finska Leonidas", men, som det står i den senaste biografin över von Döbeln, "samtidigt drog han ett poesitäcke över den verkliga Döbeln". Det täcket var inte bara populärt under Runebergs tid. Döbeln kom väl till pass såväl under förryskningsåren i Finland kring sekelskiftet 1900 som i försvarspropagandan under vinterkriget 1940. I Sverige blev Döbeln under andra världskriget en symbol för samhörighetskänslan mellan Sveriges och Finlands folk.
"Runeberg byggde en kuliss som alla beundrade och bakom den vill få titta. Döbeln slåss vid Jutas är därmed jämt." Citatet är hämtat från den i år utgivna Georg Carl von Döbeln – en biografi av Bengt Kummel, som är fil.dr i historia vid Åbo Akademi. Självklart finns det ett antal tidigare arbeten som skildrar von Döbeln, men det senaste större arbetet – en doktorsavhandling av Sture M. Waller – har mer än 60 år på nacken och där är det framför allt von Döbelns militäriska och politiska historia som intresserar. För Bengt Kummel har det i stället varit människan Döbeln som intresserat och som huvudkälla använder hansig av Döbelns egna skrifter. "De fascinerar. Att läsa dem är att leva ett liv. Varje omläsning ger nya synpunkter." Som den skolade historiker Kummel är nöjer han sig självklart inte med Döbelns egna ord. Han sätter in honom i ett sammanhang, en kontext, för att vi ska kunna förstå honom.
Det är en intresseväckande skildring Bengt Kummel har lämnat ifrån sig, men här kommer vi att ta fasta på historiens vingslag och att det denna dag gått exakt 200 år sedan von Döbeln höll sitt tal till de finska soldaterna i Umeå.
Talaren Döbeln
Den 8 oktober 1809 var en kall och ruggig söndag. Vinden spelade upp till storm. Kyrkfolket hade samlats för att beskåda krigarnas avsked. "Vädret visade", citaten i det följande är från Kummel, "vad kriget varit, hur utsatt ett litet folk är för storpolitikens vindkast."
När Döbeln och hans stab anlände till häst kunde åskådarna genast se vilken grupp de tillhörde. De grå kläderna och den anspråkslösa utrustningen placerade dem hos den finska armén från vilken livliga rop hälsade dem. Salut gavs. Fanorna smällde i snålblåsten, ljudet av fanfarerna rycktes sönder av vindstötar. Döbeln tog av sig hatten och försökte att med skarp och gäll stämma överrösta vinden. Döbeln tilltalade den finska armén med "Finnar! Soldater! Camerater! Bröder!", något som visade hur nära han stod dem och han talade med "upprört hjärta". "Det var inte avsked efter ett krig, det var slutet på en samhörighet som varat i över 600 år."
De finska soldaterna begärde att få talet översatt till finska. Det skedde också men först efter det att man fått till en skriftlig version på svenska. Det var Döbeln och några officerare skrev var och en ned vad de kom ihåg av talets innehåll och därefter gjordes en slutlig sammanställning.
Som överbefälhavare var det Döbelns uppgift att avveckla den finska armén under de månader som återstod av 1809. Döbeln höll dagligen audiens så att varje man fick tid att föredra sina fordringar och angelägenheter. Vid årsskiftet 1810 upplöstes formellt den före detta finska armén.
Externa länkar: General von Döbelns levnad och General von Döbelns avskedstal till de finska trupperna
(Artikeln publicerad 2009-10-08)
Ett tal från hjärtat
http://www.ne.se/rep/ett-tal-från-hjärtat
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
