Irka Cederberg, frilansjournalist
Bland alla de européer av olika ursprung som blir nya EU-medborgare 1 maj finns omkring en och en halv miljon romer. De bor framför allt i länder som Ungern, Tjeckien och Slovakien.
När människor ur den sedan sekler föraktade och ofta förföljda romska folkgruppen nu plötsligt fritt kan röra sig i den stora europeiska gemenskapen målas skräckscenarier upp på olika håll.
 |
|
Slovakisk polis på jakt efter romer i Trebisov i östra Slovakien i februari 2004. |
|
SVATOPLUK PISECKY/EPA/SCANPIX |
Socialturism
I Storbritannien har i flera veckor en hysterisk antiziganistisk kampanj rasat i pressen. Den har för länge sedan överskridit åtminstone svenska gränser – men tydligen inte brittiska – för hets mot folkgrupp.
Den 18 januari förkunnade således Sunday Times att Östeuropas romer bara väntar på dagen för östutvidgningen för att bege sig västerut. Kvällstidningen The Sun hävdade att tiotusentals ”gipsies” (sic!) stod redo att strömma in i Storbritannien. Nästa dag hade antalet beredda att ”flöda in” växt till 1,6 miljoner i Daily Express. Den 5 februari dundrade samma tidning i feta rubriker på förstasidan: ”GYPSIES YOU CAN´T COME IN” (’Zigenare, ni får inte komma hit’). Den tidningen påstod också för några veckor sedan att alla billiga flygbiljetter från Slovakien till Storbritannien är utsålda från 1 maj.
En grupp brittiska parlamentariker har krävt att Daily Express ska upphöra med sin kampanj. Den spelar bara den yttersta högern i händerna, säger man. Tidningen avkrävs av dem ett tillrättaläggande av sina skrämselartiklar om romerna.
Även i vårt land har det uttryckts faror inför den östutvidgning, som bara för några månader sedan omhuldades av alla. Statsminister Göran Persson har varnat för ”sociala turister” som kan komma att snylta på vår välfärd. Det är naturligtvis inte ingenjörerna, läkarna och de andra välutbildade polackerna, tjeckerna och ungrarna som avses. Även i vårt land finns en uppenbar skräck för att östra Europas fattigaste – och det handlar främst om romerna – ska komma i tiotusental och ställa till problem.
Fattigdomsgräns
I de tio nya medlemsländerna bor omkring en och en halv miljon av Europas 10–12 miljoner romer. Förra året konstaterade FN-organet UNDP att levnadsstandarden bland romerna i Central- och Östeuropa närmast är jämförbar med förhållandena bland de allra fattigaste folken i södra Afrika. En av sex uppges leva på svältgränsen.
I mars skakades anslutarlandet Slovakien i flera dagar av ett upplopp bland romer. Den slovakiska regeringen hade – som ett led i EU-anpassningen – kungjort kraftiga nedskärningar av socialbidragen. Det blev för mycket för romerna i de östra delarna av landet, där arbetslösheten bland dem är uppemot 100 procent. Myndigheterna satte in militär mot demonstranterna och våldsamma sammandrabbningar har rapporterats.
I EU-parlamentet avslogs en motion från De gröna att Europakommissionen ska fortsätta att granska hur mänskliga rättigheter efterlevs i Slovakien även efter detta lands inträde i EU.
I en rapport om Slovakien konstaterade nyligen Europarådets European Commission Against Racism and Intolerance, ECRI, att romerna där är allvarligt diskriminerade på alla samhälleliga områden, och särskilt när det gäller bostäder, arbete och utbildning.
EU har inför östutvidgningen varit medveten om den allvarliga situationen för romerna i de nya medlemsländerna. Man har länge krävt bättre efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och också satsat stora bidrag till olika projekt och initiativ. Naturligtvis har EU också haft ett egenintresse: om romerna får bättre villkor i sina hemländer behöver de inte flytta till rikare EU-länder.
Romska organisationer hävdar att de inte sett några nämnvärda resultat av EU:s satsningar och att bidragspengarna inte alltid hamnat i rätta händer. Man har också kritiserat EU för att inte ha samarbetat direkt med romerna och deras organisationer.
Det är nödvändigt att påpeka att eländesbeskrivningarna inte gäller alla romer. Romerna är heller inte en homogen grupp. Det finns olika släkter och grupper bland dem, med skilda seder och bruk; också romernas språk, romani chib, har många olika dialekter och undergrupper. I många av de tidigare socialistiska staterna finns romer som lyckats ”spränga muren” och skaffat sig utbildning och status. De är inte många – men de finns.
Europeiskt klassamhälle i vardande
Hur allvarliga är hoten om en ”massinvasion” av romer från de nya medlemsstaterna? Under de socialistiska regimerna var rasism officiellt förbjuden. I dag blundar EU för den ohämmade diskriminering och förföljelse som romerna utsätts för i samma länder. Men att romer skulle strömma i tiotusental till våra länder? Knappast. Flertalet har helt enkelt inte råd att resa, även om de skulle vilja det.
Under de 15 år som gått sedan östblocket kollapsade har det kommit flyktvågor av romer från flera av dessa länder till väst. De flesta har betraktats som ”ekonomiska flyktingar” utan asylskäl och skickats tillbaka. Under den socialistiska epoken var det däremot inga större problem för flyktingar därifrån att få uppehållstillstånd i väst. Och ändå är det allmänt omvittnat att romernas situation klart förvärrats i de postkommunistiska staterna.
European Roma Information Office, en romsk intresseorganisation som förra året etablerades i Bryssel, uppmanar nu Europas politiker att ta sitt ansvar för Europas största transnationella minoritet. Utvidgningen av EU bör ses som en möjlighet att äntligen ta itu med diskrimineringen och marginaliseringen av romerna i båda hälfterna av Europa, säger man.
Det är hög tid att bestämma sig för om det nya Europa ska grundas på respekt, tolerans och lika möjligheter för alla sina medborgare, oavsett deras sociala, kulturella eller etniska ursprung. Annars riskerar Europa att bli ett klassamhälle, där romerna fortsätter att finnas längst ner på den sociala stegen uteslutna från de rättigheter som andra har. Om denna stora grupp aldrig får en chans att dela andra medborgares möjligheter till välfärd finns det en verklig fara att det europeiska samhället kommer att braka samman.
Erkänd etnisk minoritet
Hur många är romerna i de tio nya EU-staterna och hur är deras situation? Det ska sägas att alla siffror är osäkra. Romer har ofta dolt sin identitet – nazisternas rasregistrering på sin tid och myndigheternas förföljelser i vår tid har skapat en djup misstro. Officiella uppgifter från olika länder om antalet romer är därför ofta i underkant.
På Malta finns enligt uppgift inga romer, Cypern har officiellt inte heller några, men inofficiellt sägs det finnas 500—1 000 på ön. Om de baltiska ländernas romska minoriteter är påfallande lite känt. I Estland finns uppemot 1 500 romer, i Lettland är de officiellt 7 995, inofficiellt uppemot 20 000, och i Litauen är de omkring 4 000. Romerna är diskriminerade och marginaliserade i Baltikum. De gäller även för övriga anslutarländer, med skillnaden att de där är avsevärt fler till antalet.
Ungern har den största romska minoriteten i det nya EU, uppemot 800 000 (mot officiellt 143 000), följt av Tjeckien, som har drygt en halv miljon romer, dvs. 10 procent av landets befolkning. I Polen bor 30 000–60 000 romer och i Slovenien finns det officiellt 2 900, inofficiellt 10 000 romer.
I samtliga anslutarländer är romerna bofasta sedan århundraden, utom i Slovenien där en liten grupp nomadiserar. Flertalet av dessa stater har erkänt romerna som etnisk minoritet.
Extern länk: European Roma Information Office
(Artikeln publicerad 2004-04-26)
EU: Alla inte lika välkomna
http://www.ne.se/rep/eu-alla-inte-lika-välkomna
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
