Arne Järtelius, aktualitetsredaktör
Museerna då? Hur möter museerna den tid med ständigt nya medier vi befinner oss i? Eller kommer museerna för evigt att förbli de tittskåp av sent 1800-talsmärke vi genom skolåren tvingades att besöka och att tycka om. Om så blir fallet kan man undra hur länge till de kommer att kunna dra till sig nya besökare.
Handen på hjärtat: Hur ofta tänker du museum när du kommer till en ny plats eller vill veta mer om något specialintresse? Möjligen står museer för olika konstformer i en kategori för sig. Det är bara på sådana museer man kan se konsten i helfigur och någorlunda heltäckande när det gäller olika konstnärer. Men när vi därifrån kommer till gestaltande museer är det kanske lättare att söka sig till andra medier än museer. Eller?
 |
|
Briger Jarl tar personligen emot på Stockholms medeltidsmusuem. |
|
RAY WAHLSTEN/STOCKHOLMS MEDELTIDSMUSEUM |
Tolkningsfråga
År 2009 hade svenska museer och konsthallar omkring 20 miljoner besökare. Det är ungefär lika många som under det året besökte en gudstjänst inom Svenska kyrkan. Lägger man sedan till den siffran antalet besökare av svenska kyrkorum är siffran mångdubbelt större. Antalet biobesök brukar också ligga kring i snitt två per år och per person bosatt i Sverige.
Antalet besökare på museerna i landet har gått ned sedan museibesöken var kostnadsfria under några år fram till 2006. Av det kan man nog utläsa att pengarna spelar en roll för om man går på museum eller ej. Möjligen kan det vara på det viset att många under museernas gratisperiod kände att de kunde komma och gå som de ville. Det var inte nödvändigt att se hela museet eller en viss utställning på en gång utan man kunde välja utan att behöva konsultera portmonnän först.
En gång i tiden – den är kanske inte så avlägsen – gick man på (alternativt togs man till) ett museum i akt och mening att bilda sig inom museets ansvarsområde. Det var kunskap, tung och traditionellt paketerad kunskap, som skulle förmedlas. Det var se men inte röra.
Nuförtiden har museerna till stor del släppt sitt gamla tolkningsföreträde. Det har i stället blivit mesta möjliga tillgänglighet – såväl se som röra och göra – och ett tilltal som ska göra det möjligt för fler att försöka skapa sig en mening om det som ställs ut. Delaktighet och dialog är museiorden för dagen. Museerna vill få i gång diskussion och debatt, men av den varan har det inte blivit mycket (om ens något) genom åren.
Den som vill läsa mer om den förändringen kan göra det i Eva Insulanders nyligen framlagda avhandling i museologi: Tinget, rummet, besökaren: Om meningsskapande på museum.
Upptäcktsresan
Den som på plats vill se hur långt dagens museer förändrats rekommenderas att gå in på första bästa museum och se efter själv. Den som har preferenser beträffande vad museet helst ska handla om tar sig med fördel en titt i gratistidningen Upptäcktsresan (finns även att läsa på webben) för att där hitta något spännande museum eller intressant utställning från Skåne till Norrbotten och Lappland.
Själv har jag besökt tre museer i min egen hemstad, Stockholm, för att se vad de har att ge som andra medier inte kan bjuda på. Mina tre exempel är Historiska museet på Narvavägen, Livrustkammaren i Stockholms slott och Stockholms Medeltidsmuseum under Norrbro. Hur ser det där ut med delaktigheten, dialogen, diskussionen och debatten?
Medeltidsmuseum har haft stängt en tid för att ha nypremiär nu under våren. När man nyöppnar är det Birger jarl som är frontfigur. Han brukar gälla som Stockholms grundare och skulle ha fyllt 800 år i år. För att fira det har man gjort en mindre utställning om jarlen och hans ämbete men framför allt ställer man ut en rekonstruktion av Birger signerad dockmakare Oscar Nilsson. Efter dessa eviga kranier av än den ena än den andra historiska personen får vi oss här presenterade – ”Mitt namn är Järtelius, redaktör”, ”Jag heter Birger, jarl” – jarlen sådan han troligen sett ut vid mitten av 1200-talet. Det är levande historia om något, och med utgångspunkt från denna återskapelse kan diskussionen sätta igång om hur viktigt, nyttigt och användbart sådant kan vara.
Livrustkammaren ska handla om allt det kungliga, och det gör man i superkvadrat detta bröllopsår. Framför allt gör man det med en utställning av sex bröllopsstasser. De har fått ett eget rum djupt nere i Kungliga slottets källare. Här släpps vi in, 50 personer i taget. Dörrarna stängs, lamporna släcks, en speakerröst äskar tystnad. Spelet kan börja! En efter en belyser man de sex dräkterna. Speakerrösten berättar vem som burit var och en av dem och hur respektive bröllop förlöpte. Närvarokänslan är total. Det gör inget att vi inte blev inbjudna på kronprinsessan Victorias bröllop. Om några år kommer det att återskapas på Livrustkammaren.
Historiska museet har hoppat på Dick Harrisons historietåg. Det tuffar som bäst fram på TV4 med herr Harrison själv och Martin Timell som guider till Sveriges historia. Det kör även på med hittills tre volymer (av planerade åtta) om Sveriges historia utgivna av Norstedts förlag. Nyligen hade museet premiär på utställningen Sveriges historia – snacka om att plugga för ett visst namn! – som skildrar de senaste tusen åren av den svenska historien. Om de båda andra utställningarna appellerar till känslan är Historiskas utställning en i negativ mening genompedagogiserad skapelse som, kan man hoppas, kan få fart på en eller annan skolklass men som lämnar oss övriga utanför. Kvinnorna ges ett stort utrymme i utställningen – vilket självklart inte är en dag för tidigt – men det är så museipolitiskt rätt att det känns fel.
Museerna sådana de alltid varit och är kommer vi att få ha med oss en bra tid framöver, men på samma sätt som Svenska kyrkan behöver tänka över hur den ska locka nya besökare till sina gudstjänster är det hög tid för museerna att göra detsamma när det gäller utställningsverksamheten. Museerna brukar försvara sig med att man också måste lägga stora resurser på att samla och bevara, men om man inte på ett attraktivt och spännande sätt lyckas visa det man med sådana ansträngningar (och stora ekonomiska resurser) samlar i sina lador så har ju ingenting hänt här och nu.
Extern länk: Svenskt kulturarv
Framtidsmuseer
http://www.ne.se/rep/framtidsmuseer
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
