Friidrott:
Friidrottens amatörer
av Ted Bjarme
frilansjournalist och NE-medarbetare
Friidrotten är en av de sporter där det rena amatöridealet levde kvar längst. Som amatör fick man inte tävla mot betalning, och påföljden vid brott mot reglerna var ofta hård, nämligen livstids avstängning. Under större delen av 1900-talet var amatörfrågan ett ständigt återkommande problem, men i dagens idrottsvärld känns tankegångarna avlägsna.
När det tionde världsmästerskapet i friidrott avgörs i Helsingfors den 614 augusti råder det ingen som helst tvekan om att distinktionen mellan proffs och amatörer spelat ut sin roll. Officiella prispengar förekommer även i VM.
 |
| |
Amatörräfsten
Internationella friidrottsförbundet, IAAF (International Association of Athletics Federations), höll länge fast vid de stränga amatörreglerna. Först 1982 började reglerna luckras upp, och på 1990-talet blev prispengar i stortävlingarna allmänt accepterade. Ordet amateur fanns emellertid kvar i förbundets namn fram till 2001.
I flera uppmärksammade fall har friidrottare blivit diskvalificerade på livstid för brott mot amatörreglerna. Så skedde exempelvis med Jim Thorpe 1913 och Paavo Nurmi 1932. Thorpe diskvalificerades och fråntogs sina två guldmedaljer från OS i Stockholm 1912 sedan det framkommit att han spelat baseboll mot en ersättning av 15 dollar per vecka.
Även i Sverige har amatörreglerna varit en återkommande stötesten. Detta skildras utförligt i historikern Karin Wikbergs nyligen utkomna avhandling Amatör eller professionist? Studier rörande amatörfrågan i svensk tävlingsidrott 19031967. I centrum står friidrottens amatörräfst 194546 då amatörfrågan på många sätt ställdes på sin spets.
Amatörräfsten var enligt Karin Wikberg en mycket omfattande och komplicerad uppgörelse utan motsvarighet på annat håll vare sig inom eller utanför idrottens värld. Efter en genomgripande utredning av Svenska friidrottsförbundet kom man fram till att ett stort antal aktiva under flera år (revisionen omfattade perioden 194045) hade tagit emot pengar från tävlingsarrangörer runtom i landet.
I mars 1946 kom domen. Den innebar att tre löpare diskvalificerades på livstid. Det var de båda affischnamnen Gunder Hägg och Arne Andersson, som tagit emot i särklass mest pengar, samt Henry Kälarne, som redan hade avslutat sin karriär. Tre aktiva stängdes av i två år och ytterligare tre i ett år.
Blandsystem
Karin Wikberg beskriver hur amatörräfsten delade opinionen. Inom borgerlig press sågs professionalismen som ett hot, medan man i arbetarpress såg professionaliseringen som ett medel i strävan efter klassutjämning och demokrati.
Många har sett Svenska friidrottsförbundets dom efter amatörräfsten som hård och orättfärdig, men Karin Wikberg menar att den snarare visar på den kompromissvilja och pragmatism, ett slags idrottens saltsjöbadsanda, som präglat den svenska hanteringen av amatörfrågan. Inom den internationella friidrotten var livstidsavstängning den enda tänkbara påföljden för brott mot amatörbestämmelserna. Svenska friidrottsförbundet gick i stället emot de stränga internationella reglerna och utdömde tidsbegränsade diskvalifikationer. Flertalet av dem som befanns ha tagit emot otillåtna ersättningar blev dessutom helt frikända.
Det svenska sättet att hantera amatörfrågan kallar Karin Wikberg ett blandsystem där amatörer och professionella huserade inom samma organisatoriska ram, Riksidrottsförbundet (RF) och därunder specialförbund för de olika sporterna. RF gav dessutom specialförbunden ganska stort spelrum att utforma egna amatörregler.
I den anglosaxiska världen, varifrån amatöridealet ursprungligen härstammade, organiserades i stället amatörer och professionella i det som Wikberg kallar parallella system där proffs och amatörer var helt åtskilda. För varje sport fanns två separata förbund, ett för amatörer och ett för professionella. I de rena amatörorganisationerna renodlades amatöridealet, och reglerna blev striktare än för amatörerna i det svenska blandsystemet.
Ekonomiskt utrymme
I början av 1900-talet fanns få uppmärksammade fall av brott mot amatörbestämmelserna i Sverige. Det var först då en ekonomiskt välmående tävlingsidrott växte fram som amatörfrågan blev riktigt brännande. När marknadskrafterna gjorde sig gällande blev påfrestningen stor för amatöridrotten. Så skedde först inom fotbollen där Malmö FF:s nedflyttning från allsvenskan 1934 blev det tydligaste exemplet. Klubben hade gett spelarna ekonomisk ersättning i strid med amatörbestämmelserna.
Något senare uppstod den ekonomiska potentialen även inom friidrotten. Det var framför allt de svenska medel- och långdistanslöparnas framgångar från slutet av 1930-talet som ledde till friidrottens ekonomiska uppsving. Friidrottsgalorna blev publiksuccéer, och därmed fanns också det ekonomiska utrymmet för ersättning till både ledare och aktiva. Under första hälften av 1940-talet fick systemet med dolda ersättningar stor utbredning.
Enligt Svenska friidrottsförbundets uppgifter från amatörräfsten hade 44 idrottsmän tagit emot otillåtna ersättningar. I de flesta fallen handlade det om relativt blygsamma belopp. De i särklass högsta summorna hade Gunder Hägg och Arne Andersson samlat ihop. Friidrottsförbundet fann att Hägg tagit emot minst 38 306 kronor, medan Andersson kommit upp i minst 34 527. I sin självbiografi avslöjade Gunder Hägg senare att den faktiska totalsumman snarare låg kring 150 000 kronor.
Sista striden
Amatörräfsten blev något av amatörismens sista stora strid. Från 1950 hade luften gått ur amatörfrågan. Regelverket låg visserligen fast (även om själva amatörbegreppet togs bort 1948), men opinionen svängde alltmer åt en mer liberal syn på tävlingsidrottens professionalisering. Med få undantag hölls amatörfrågan i bakgrunden fram till dess att Riksidrottsförbundet helt och hållet delegerade den till specialförbunden 1967.
Enligt Karin Wikberg är det märkligt att amatörbestämmelserna, som vilade på gamla brittiska gentlemannaideal, över huvud taget togs upp i Sverige och internationellt. Någon motsvarighet finns inte inom andra samhälls- eller kultursektorer. Att amatöridealet dessutom upprätthölls så länge, trots att det åstadkom så stora bekymmer, framstår också som underligt ur dagens perspektiv.
(Artikeln publicerad 2005-08-01)
Friidrotts-VM: Amatörfrågan i historisk belysning
http://www.ne.se/rep/friidrotts-vm-amatörfrågan-i-historisk-belysning
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
