Arne Järtelius, NE-redaktör
I Svenska Dagbladet – med ekon i andra tidningar och tidskrifter – har sedan början av året en debatt i trosfrågor förts med en lång rad inlägg. Den stora mängden kvalificerade deltagare i debatten visar att den svarade mot ett förmodligen länge känt behov.
De frågor som diskuterats har rört allt mellan himmel och jord: det nödvändiga i att tro på jungfrufödseln, Jesu underverk och uppståndelse, trosbekännelsernas och det religiösa språkets mening, Bibelns auktoritet, innebörden av ett poetiskt och ett historiskt förhållningssätt till trosutsagor och bibeltexter, skyldigheten för förkunnare att stå för sitt samfunds trossatser med mycket mera.
 |
|
Den italienske målaren Fra Angelicos skildring av "Bebådelsen". |
|
ARCHIVO ICONOGRAFICO, S.A./CORBIS/SCANPIX |
Tändande gnista
Debatten tog sin början efter en TT-intervju med ärkebiskop K.G. Hammar 22 december 2002. Där sade ärkebiskopen: ”Bibeln är vid och öppen, texterna liksom värjer sig när man kommer för nära”. Jungfrufödseln ser Hammar som en ”öppen fråga”. Det avgörande för honom är inte om den betyder en biologisk avvikelse, den är bara ett sätt att beskriva att det är något särskilt med Jesus. Samma sak säger den svenske ärkebiskopen om Jesu mirakler: ”Det är inte viktigt om Jesus gjorde mirakler eller ej, det avgörande är vars och ens personliga relation till honom.”
Det fick den katolske biskopen i Sverige, Anders Arborelius, och Sten-Gunnar Hedin, föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, att en månad senare i SvD publicera vad de kallar ett Jesusmanifest. I det vill de ”försöka beskriva vad vi ser som unikt och omistligt i kristendomen och betyga vår respekt och vördnad för Bibelns budskap”. Det betyder för dem: ”Vi litar till fullo på att det som Nya Testamentet berättar om honom, och som den kristna församlingen sammanfattat i de fornkyrkliga bekännelserna verkligen är sant.” Med udden riktad mot K.G. Hammar säger de: ”Om allt detta bara är ett poetiskt eller mytiskt budskap, då förblir det poesi och myt. Om det verkligen har skett blir det ett revolutionerande glädjebudskap.”
Några dagar senare kom ärkebiskopen själv till tals i SvD. Där säger han bl.a. om Nya Testamentets berättelser: ”Allt som är historiskt bär på en osäkerhet, och bejakar vi osäkerhet måste vi också bejaka olika uttryckssätt för att fånga det som är historiskt.” För att fånga djupa och personliga sanningar, och för Hammar gäller det även historiska berättelser, ”behövs ett poetiskt förhållningssätt för att kunna härbärgera dem”.
Tärningen var kastad! Ett sanningskrav eller poetiskt förhållningssätt till Bibeln och till Jesus och hans gärningar?
Kristen debatt i sekulär tid
Nu var debatten i full gång i SvD och på skilda andra ställen i först dagstidningar och med en viss eftersläpning även i tidskrifter. Författaren och akademiledamoten Gunnel Vallquist sade om debatten: ”Förvisso har en hel del viktigt och värdefullt sagts i denna debatt, och den visar att svenska folket inte är så avkristnat och oandligt som man gärna påstår.” Anders Ekenberg, docent i kyrko- och samfundsvetenskap, är i ett inlägg i den katolska tidskriften Signum (3/2003) mindre entusiastisk: ”Diskussionen är genomsnittligt inte särskilt lödig, och det är svårt att tro att den här livåskådningsdebatten kommer att gå till historien.”
Oavsett debattens kvalitet var det många som kände sig kallade att göra sin stämma hörd. Bland dem var ett flertal akademiska teologer, en eller annan biskop, författare som P.O. Enquist, Jonas Gardell och Gunnel Vallquist, filmregissören Vilgot Sjöman, publicisten Bo Strömstedt, satirikern och gästpredikanten Olof Buckard och ett flertal representanter för olika samfund. Totalt publicerades ett 40-tal bidrag, och till dem ska förmodligen läggas minst lika många som av olika skäl inte kom med. Religiösa spörsmål verkar även i vår tid kunna väcka många andar till liv.
Många av debattörerna ägnar sig åt att utdela betyg för den ena eller andra sidan, alternativt att med en polemisk udd försöka vinna poäng. Exempelvis skriver Lars Melin att om Jesus inte är Guds son är han någon annans son. Det gör enligt honom kristendomen till en visdomslära i högen ”och i så fall behövs inte någon ärkebiskop”. Anna Sophia Bonde skriver: ”Jag tycker inte att det är överdrivet att säga att hela kyrkans existens står och faller med huruvida det som torde vara centrum i hennes tradition har hänt eller inte.” Vilgot Sjöman, som enligt egen utsago ”kom in i kristendomen fel väg”, ger svar på tal: ”Jaså, en jordisk kvinna dög inte till att föda Jesus Kristus? Först måste hon förtrollas.”
Kunskap eller upplevelse
Den s.k. Jesusdebattens deltagare kom väldigt fort att dela sig i två läger. Den ena sidan värnade Bibeln som kunskapskälla, medan den andra framhävde den personliga gudsupplevelsen. De förra kallades av de senare för fundamentalister eller bokstavstroende, medan de senare av de förra fick epitetet relativister och tillitstroende.
Jesusdebatten finns att ta del av i sin helhet på en länk till Svenska Dagbladet (kompletterad med 35 inlägg som endast finns på Internet; se nedan). Därför kan det här i stället vara på sin plats att komma med en del kompletterande information och en del kommentarer.
För den som vill ha mer av K.G. Hammar hänvisar han själv till den Jesusreflexion han publicerat i boken Ecce Homo (2000). Den som i stället vill läsa mer om K.G. Hammar kan göra det i det andra numret för året av Signum. Där tecknar professorn i Gamla Testamentets exegetik Sten Hidal på några sidor Hammars teologiska grundsyn sådan den utvecklat sig sedan han utkom med sin doktorsavhandling för drygt 30 år sedan. Hidal skriver: ”Hammar har varit trogen sitt program från 1972. Han säger sig aldrig äga sanningen, men han är villig att söka den med andra. Detta gäller religionen, i politiken däremot är han benägen till mera säkra omdömen. Det ligger en mycket märklig motsättning i att den som är kyrkans främste företrädare är mycket mera osäker på sitt eget gebit än ett annat.”
Andra av de i Jesusdebatten medverkande som nyligen utkommit med böcker med ett religiöst innehåll är Gunnel Vallquist (Vad väntar vi egentligen på? Texter om kristen enhet 1968–2002, 2003), Jonas Gardell (Om Gud, 2003) och P.O. Enquist (Lewis resa, 2001). Vilgot Sjöman har aktualiserat ett antal religiösa frågeställningar i Mitt personregister. Urval 97 (1997).
Werner Jeanrond, dansk professor i systematisk teologi, väljer att se Jesusdebatten i Svenska Dagbladet lite från sidan. Därifrån sett uppfattar han den som ett uttryck för en allt snabbare klerikalisering och centralism inom såväl Svenska kyrkan som inom Katolska kyrkan i Sverige, och det är något som enligt honom har förstärkt kriskänslan hos många av dessa kyrkors medlemmar. ”Bägge kyrkorna har stora problem, som inte bör döljas bakom enkla trosformuleringar eller slutna dogmatiska system. I bägge kyrkorna finns ett vitt spektrum av trosvägar.”
Extern länk:
- Jesusdebatten i Svenska Dagbladet
(Artikeln publicerad 2003-04-17)
Jesusdebatten: Förhållningssätt till Bibeln
http://www.ne.se/rep/jesusdebatten-förhållningssätt-till-bibeln
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
