Kattfili

Karl för sin katt

av Arne Järtelius
nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin

Charles Baudelaire, T.S. Eliot, Edgar Allan Poe, Johann Wolfgang von Goethe, Edith Södergran, Vilhelm Ekelund, Werner Aspenström och Gösta Knutsson - se där en hoper med tunga författarnamn som har en sak gemensamt: sitt stora och innerliga tycke för katter.

Om August Strindberg var en kattälskare förtäljer inte historien. Att han var en hundhatare - kattälskarens sämre jag - av stora mått är däremot vida känt. Augusts ord i den självbiografiska Ensam (1903) får ange den bortre gränsen till den katthyllning som följa ska: "Jag har aldrig förstått hur en människa kan nedlägga sina tillgivenhets- och omsorgskänslor i en djurskäl, då det finns medmänniskor att offra på, och i ett så orent djurs som hunden, vilkens hela tillvaro går ut på att orena." Och, för att ge ytterligare en litterär referens, det var definitivt ingen tillfällighet att Mefistofeles hos Goethe uppenbarade sig för Faust i en hunds, en pudels, skepnad. Nog nu om hundar, i alla fall här.

ULLA MONTAN/SCANPIX
Werner Aspenström, poet och kattvän.

Älskade katter
Jan-Öjvind Swahn, en gång bland de lärde i Lund och docent i folkloristik, är still going och till synes strong. Innevarande höst utkommer han med två böcker varav en om katter. Den heter Älskade katter, är ingen vare sig omfattande eller nydanande skrift, men för den som inte hört de många exempel som finns om katten i folktraditionen är det en trevlig bok att ha liggandes framme. Placerad på TV-bordet är bokens många (och ibland väl inställsamma) kattbilder en fröjd att se för kattälskaren.

Förutom kattens mer än 5 000-åriga historia bjuder boken på sådant som kattstäv, kattskeplighet, kattsagor, kattgåtor, kattrim, kattramsor, kattvisor, kattgåtor och kattord. Bland de sistnämnda hittar man i boken tyskans Katzenjammer (alternativt Katzenmusik), men inte dess franska synonym faire le chat, dvs. det otyg man ägnade sig åt i Tyskland och Frankrike på 1700-talet med att slita katterna i skinnet bara för att få höra dem skrika. Djurplågeri! A proposito det senare saknas i boken även Robert Darntons för en kattälskare smått skakande bok Stora kattmassakern och andra kulturhistoriska bilder från fransk upplysningstid (1984).

Men varför detta jamande om det som inte finns med i boken. Det som tagits med räcker bra som en introduktion till kattens långa och alltid lika fängslande kulturhistoria. Ett citat från boken hämtat från den franske poeten Théophile Gautier kan tjäna som en reflexion över kattens väsen och samtidigt fungera som en kommentar till varför man svårligen på samma gång kan vara både katt- och hundälskare: "Katten blir din vän om han anser dig vara värdig hans vänskap. Men han blir aldrig din slav." Det du hunden. Fot!

Kattkarl
Lite av en kattlik skandal med Jan-Öjvind Swahns kattbok är att Sveriges störste och främste kattförfattare - Gösta Knutsson - endast får ett omnämnade så där i förbigående. I någon mån hjälps det upp att Swahns bok avbildar omslaget till en av böckerna - Pelle Svanslös och Maja Gräddnos, 1947 - om de knutssonska hjältarna, men det är, om man vore katt, mer att se som en avmätt klapp på svansen i förbigående. Det är i alla knappast något Pelle skulle ha upps-kattat.

Gösta Knutsson (1908-73) utkom med sin första bok om Pelle Svanslös 1939 och han var inte helt färdig med sin Pelle och hans många äventyr i Uppsala med omnejd förrän 1972 (de elva första böckerna utkom 1939-51). Utöver i bokform har Pelle Svanslös medverkat i flera tecknande långfilmer och inte minst var han huvudperson i 24 jamgoda avsnitt av SVT:s julkalender 1998.

- Pelle Svanslös lever i allra högsta grad. Det är dels äldre generationer som vill följa med på Pellepromenader här i Uppsala och som är verksamma i Sällskapet Pelle Svanslös vänner. Men uppväxande generationer vill också se sin Pelle och det är väl inte minst tack vare att de lärde känna honom och hans vänner i adventskalendern på TV.

Den som berättar det är Unn Torell som nyligen utkommit med boken Karl för sin katt och som till vardags driver sagomuseet Pelle Svanslös Hus i centrala Uppsala. Hennes bok handlar om hela Gösta Knutssons liv och karriär - att herr författaren, tillika Pelle Svanslös alter ego, själv inte hade någon katt utan en tax ska vi här fräsa tyst om.

Unn Torell var som barn inte Pellefrälst. Det var något som kom med de egna barnen, men som den som driver Pelle Svanslös Hus har hon haft god tid att ta igen sina barnsliga synder. Med sin bok om Gösta Knutsson - utgiven lagom till att huvudpersonen skulle ha fyllt 100 år - har hon rest ett läsvärt äreminne över en person som under sin glanstid - från tidigt 1940-tal till tidigt 60-tal - hörde till de populärkulturellt mer framstående här i landet.

Extern länk: Pelle Svanslös Hus

Kattfili
http://www.ne.se/rep/kattfili
Nationalencyklopedin, 2014-07-31 Kopiera källangivelse

Relaterade artiklar

Nationalencyklopedin

Kontakt