Karl för sin katt
av Arne Järtelius
nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin
Charles Baudelaire, T.S. Eliot, Edgar Allan Poe, Johann Wolfgang von Goethe, Edith Södergran, Vilhelm Ekelund, Werner Aspenström och Gösta Knutsson - se där en hoper med tunga författarnamn som har en sak gemensamt: sitt stora och innerliga tycke för katter.
Om August Strindberg var en kattälskare förtäljer inte historien. Att han var en hundhatare - kattälskarens sämre jag - av stora mått är däremot vida känt. Augusts ord i den självbiografiska Ensam (1903) får ange den bortre gränsen till den katthyllning som följa ska: "Jag har aldrig förstått hur en människa kan nedlägga sina tillgivenhets- och omsorgskänslor i en djurskäl, då det finns medmänniskor att offra på, och i ett så orent djurs som hunden, vilkens hela tillvaro går ut på att orena." Och, för att ge ytterligare en litterär referens, det var definitivt ingen tillfällighet att Mefistofeles hos Goethe uppenbarade sig för Faust i en hunds, en pudels, skepnad. Nog nu om hundar, i alla fall här.
Älskade katter Förutom kattens mer än 5 000-åriga historia bjuder boken på
sådant som kattstäv, kattskeplighet, kattsagor, kattgåtor,
kattrim, kattramsor, kattvisor, kattgåtor och kattord. Bland de sistnämnda
hittar man i boken tyskans Katzenjammer (alternativt Katzenmusik),
men inte dess franska synonym faire le chat, dvs. det otyg man ägnade
sig åt i Tyskland och Frankrike på 1700-talet med att slita katterna
i skinnet bara för att få höra dem skrika. Djurplågeri!
A proposito det senare saknas i boken även Robert Darntons för
en kattälskare smått skakande bok Stora kattmassakern och andra
kulturhistoriska bilder från fransk upplysningstid (1984). Men varför detta jamande om det som inte finns med i boken. Det som tagits
med räcker bra som en introduktion till kattens långa och alltid
lika fängslande kulturhistoria. Ett citat från boken hämtat
från den franske poeten Théophile Gautier kan tjäna som en
reflexion över kattens väsen och samtidigt fungera som en kommentar
till varför man svårligen på samma gång kan vara både
katt- och hundälskare: "Katten blir din vän om han anser dig
vara värdig hans vänskap. Men han blir aldrig din slav." Det
du hunden. Fot! Kattkarl Gösta Knutsson (1908-73) utkom med sin första bok om Pelle Svanslös
1939 och han var inte helt färdig med sin Pelle och hans många äventyr
i Uppsala med omnejd förrän 1972 (de elva första böckerna
utkom 1939-51). Utöver i bokform har Pelle Svanslös medverkat i flera
tecknande långfilmer och inte minst var han huvudperson i 24 jamgoda avsnitt
av SVT:s julkalender 1998. - Pelle Svanslös lever i allra högsta grad. Det är dels äldre
generationer som vill följa med på Pellepromenader här i Uppsala
och som är verksamma i Sällskapet Pelle Svanslös vänner.
Men uppväxande generationer vill också se sin Pelle och det är
väl inte minst tack vare att de lärde känna honom och hans vänner
i adventskalendern på TV. Den som berättar det är Unn Torell som nyligen utkommit med boken
Karl för sin katt och som till vardags driver sagomuseet Pelle
Svanslös Hus i centrala Uppsala. Hennes bok handlar om hela Gösta
Knutssons liv och karriär - att herr författaren, tillika Pelle Svanslös
alter ego, själv inte hade någon katt utan en tax ska vi här
fräsa tyst om. Unn Torell var som barn inte Pellefrälst. Det var något
som kom med de egna barnen, men som den som driver Pelle Svanslös Hus har
hon haft god tid att ta igen sina barnsliga synder. Med sin bok om Gösta
Knutsson - utgiven lagom till att huvudpersonen skulle ha fyllt 100 år
- har hon rest ett läsvärt äreminne över en person som under
sin glanstid - från tidigt 1940-tal till tidigt 60-tal - hörde till
de populärkulturellt mer framstående här i landet. Extern länk: Pelle
Svanslös Hus
ULLA MONTAN/SCANPIX Werner Aspenström, poet och kattvän.
Jan-Öjvind Swahn, en gång bland de lärde i Lund och docent i
folkloristik, är still going och till synes strong. Innevarande höst
utkommer han med två böcker varav en om katter. Den heter Älskade
katter, är ingen vare sig omfattande eller nydanande skrift, men för
den som inte hört de många exempel som finns om katten i folktraditionen
är det en trevlig bok att ha liggandes framme. Placerad på TV-bordet
är bokens många (och ibland väl inställsamma) kattbilder
en fröjd att se för kattälskaren.
Lite av en kattlik skandal med Jan-Öjvind Swahns kattbok är att Sveriges
störste och främste kattförfattare - Gösta Knutsson - endast
får ett omnämnade så där i förbigående. I någon
mån hjälps det upp att Swahns bok avbildar omslaget till en av böckerna
- Pelle Svanslös och Maja Gräddnos, 1947 - om de knutssonska
hjältarna, men det är, om man vore katt, mer att se som en avmätt
klapp på svansen i förbigående. Det är i alla knappast
något Pelle skulle ha upps-kattat.