Kläder: Bikinin – en anatomisk bomb

Louise Ridell, NE-medarbetare

På 1930-talet kunde en baddräkt i stickad ull väga närmare ett halvkilo i torrt tillstånd. Och mer än tre kilo när man steg upp ur vattnet. Det var helt enkelt bara en tidsfråga innan någon skulle uppfinna något både mer praktiskt och utmanande som den mindre, tvådelade baddräkten, bikinin. I år är det 60 år sedan den såg dagens ljus.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Vi börjar i badandets moderna barndom på 1700-talet. Innan dess hade det varit lite si och så med det som vi i dag kallar hygienen. Man tvättade sig lite mer noggrant en gång i veckan och hela kroppen badades bara några gånger per år. På medeltiden ansåg kyrkan till och med att renlighet var en synd, och därmed blev dålig personlig hygien ett tecken på tro. Havet var något mystiskt och farligt som det var bäst att man aktade sig för.

Påpasslig bild.

H. ARMSTRONG ROBERTS/CORBIS//SCANPIX

Rejäla baddon

Men på 1700-talet började man inse havets hälsobringande krafter. Saltvatten ordinerades mot anemi, nervsjukdomar, astma med mera. 1774 fick Sverige sin första havsbadort, Gustavsberg, strax söder om Uddevalla, som fick högt anseende efter flera kungliga besök i början av 1800-talet.

Själva badningen var oftast inte mer än ett dopp och därför kunde också badkläderna vara därefter. Heltäckande, rejäla badkläder gällde för både män och kvinnor så att anständigheten kunde bibehållas. Vissa badorter fick dock en anstrykning av syndfullt leverne, som skånska badorten Mölle där män och kvinnor opassande nog badade tillsammans.

Tiderna förändrades dock, och i takt med att modet blev mer tillåtande blev baddräkterna också mer smidiga. 1930-talet såg en hel del tvådelade baddräkter, men de var fortfarande någorlunda sedesamma och respektabla badplagg.

Bikinibomben

Bikinin brukar tillskrivas den franske modeskaparen Louis Réard och han släppte sin bomb på sommaren 1946, bara några dagar efter de amerikanska atombombsprovsprängningarna på atollen Bikini i Stilla havet. Den nya tvådelade baddräkten namngavs därefter. Namnet var väl valt, det var modernt och i tiden och det förde med sig atmosfären av bad i ett söderhavsparadis. Allt kunde kopplas till bomben och dess enorma explosiva kraft, snygga kvinnor beskrevs som ”bombnedslag” och i atomåldern användes atom- som ett förstärkningsord i alla sammanhang.

Det var på en skönhetstävling som Réard introducerade sin nya kreation. Alla tävlande bar tvådelade baddräkter, men Réards skapelse var minimal i jämförelse med de andra. Två trekanter över brösten snörad med halterneckknytning och två trekanter som trosor med snöre över höfterna. Kanske som en blinkning åt den förväntande medieuppmärksamheten var den gjord i ett tyg vars tryck såg ut som rivna tidningssidor. Den var så liten med den tidens mått att hans vanliga modeller hade vägrat ha på sig den och Réard hade till mannekäng fått anlita en nakendansös som var den enda som var bekväm i plaggen.

Anständighetsgränser

Som med så många andra uppfinningar och banbrytande tankesätt är det dock ofta flera som kommer till samma slutsats ungefär samtidigt. Oberoende av varandra kom ju både Charles Darwin och en man vid namn Alfred Russell Wallace fram till likartade teorier om arternas uppkomst, och samtidigt med Réard lanserade en annan fransk modeskapare, Jacques Heim, en annan tvådelad baddräkt, Atome. Hans modell var också lite mer utmanande än de gängse tvådelade baddräkterna men inte alls i närheten av Réards provokativa Bikini. Atome täckte fortfarande naveln, 40-talets anständighetsgräns.

Men hur är det nu, så fort man tror att man kommit på något revolutionerande och nyskapande så visar det sig att så gjorde redan de gamla grekerna. I bikinins fall verkar det som om romarna redan under antiken ”uppfunnit” bikinin. Romarna värdesatte renlighet och man badade i allmänna badhus, dock utan badkläder. På Sicilien i staden Piazza Armerina finns Villa Romana del Casale, en romersk villaanläggning från 300-talet e.Kr., med stora golvmosaiker. På dessa syns bland mycket annat kvinnor iförda bikiniliknande plagg (trosa och bandeau-bh) som gymnastiserar. Naveln är tydligt synlig hos dem alla.

När för lite blev för mycket

Heim marknadsförde Atome som ”världens minsta baddräkt” vilket Réard parerade med sloganen ”Bikinin – baddräkten som är ännu mindre än världens minsta baddräkt”. Men det var ändå Heims Atome som alla pratade om den där sommaren 1946. Den var den första modesäsongen efter kriget och den återvunna friheten var temat. Réards bikini var alldeles för mycket, eller snarare alldeles för lite. Skandalen var ett faktum, men det blev en tyst sådan.

Bikinin uppfattades vara så anstötlig och chockerande att man inte pratade om den, den visades inte på bild och beskrevs inte heller. På sin höjd nämndes den kort i hyllningar till andra badkläder som skilde sig från ”den smaklösa bikinin”. Det var inte förrän 1954 som Réard tilläts annonsera i tidningen Vogues sommarspecial.

För Réards del blev bikinin inte den succé han räknat med. Han återgick till att göra mer oantastliga baddräkter tills bikinin ansågs vara mer salongsfähig. Förutom att numera erkännas som skaparen av bikinin har han inte gjort något större avtryck i modehistorien.

I dag har bikinin förlorat det mesta av sin osedlighet. Réard arbetade hårt för att komma åt alla kopior men förgäves. Det som från början var ett varumärke har blivit det allmänna ordet för ”tvådelad baddräkt för kvinnor”. 60-åringen är numera ett självklart inslag i de flesta kvinnors garderob.

(Artikeln publicerad 2006-08-01)

 

 

Kläder: Bikinin – en anatomisk bomb
http://www.ne.se/rep/kläder-bikinin-en-anatomisk-bomb
Nationalencyklopedin, 2012-05-27 Kopiera källangivelse

Relaterade artiklar

Nationalencyklopedin