Erland Källén , professor i dynamisk meteorologi vid Stockholms universitet
En film om global uppvärmning med den tidigare vicepresidenten Al Gore som huvudrollsinnehavare kommer under hösten att visas på de svenska biograferna. Filmen är uppbyggd kring en föreläsning om växthuseffekten och framtida klimatförändringar som Al Gore turnerat med i många år, främst i USA men också på många andra platser runtom i världen. För något år sedan var han här i Sverige och gav föreläsningen.
I filmen säger Al Gore att han hållit föreläsningen mer än tusen gånger och utvecklat den under årens lopp för att så effektivt som möjligt få fram budskapet: något håller på att hända med jordens klimat och det beror på människans förbränning av kol och olja som ökar växthuseffekten och leder till ett globalt sett varmare klimat. Speciellt människorna i USA, som står för drygt en fjärdedel av jordens samlade utsläpp av växthusgasen koldioxid, har ett särskilt ansvar för den globala uppvärmningen.
 |
|
Politikern Al Gore ger sin politikerkolleger en minnesvärd läxa om klimatförändringarna i världen. |
|
UIP |
Gedigna fakta
Det är förbluffande att man kan göra en långfilm som bygger på ett föredrag om något så vetenskapligt mångfasetterat som den globala uppvärmningen. Al Gore visar helt klart att han är en lysande pedagog som kan förmedla ett komplext budskap till en bred publik på ett övertygande sätt. Att han och Hollywoods filmmakare dessutom lyckas med konststycket att överföra föreläsningen till en engagerande film är imponerande, i alla fall höll filmen mig fängslad under drygt en och en halv timme.
Till skillnad från en annan Hollywoodproducerad klimatfilm Day After Tomorrow (2004), bygger En obekväm sanning på ett gediget faktaunderlag. Beskrivningen av den globala uppvärmningen är väldokumenterad och kopplingen mellan ökade halter av växthusgaser och temperaturökningen under 1900-talet väl belagd. Utan att gå in på alltför många tekniska detaljer utnyttjar filmen vetenskapliga resultat i diagramform för att på ett mycket illustrativt sätt övertyga oss om att människan påtagligt bidrar till den globala uppvärmningen.
Filmen är i första hand gjord för en amerikansk publik. Al Gore hänvisar i stor utsträckning till amerikanska klimatforskare och betonar vad den globala uppvärmningen betyder för USA. Samtidigt poängterar han att det är ett globalt problem och att vissa områden, Arktis till exempel, drabbas särskilt hårt. Han nämner europeiska förhållanden lite då och då, någon enstaka gång flimrar också Sydöstasien och Japan förbi.
Moraliskt problem
Effekterna av en global uppvärmning kommer att drabba utvecklingsländer i tropiska områden särskilt hårt. Vi i den industrialiserade delen av världen har mycket större möjligheter att anpassa oss och delvis skydda oss mot konsekvenserna av en uppvärmning. Vi är mer vana vid ett varierande klimat och har utvecklat skydds- och varningsmekanismer för att klara extrema vädersituationer. För befolkningen i Bangladesh, å andra sidan, kan en höjning av havsnivån med åtföljande översvämning av kustnära områden komma att innebära en oerhörd katastrof. Filmen tar också upp dessa aspekter och påpekar att den globala uppvärmningen är ett moraliskt problem: det är vi i västvärlden som främst bidragit till ökade växthusgashalter medan utvecklingsländerna drabbas hårdast av konsekvenserna.
Även om filmen behandlar klimatproblematiken ur ett i huvudsak korrekt vetenskapligt perspektiv lyckas man på ett effektfullt sätt spela med publikens känslor. Händelser i Al Gores privata liv kopplas ihop med klimatproblematiken, och publikknipande effekter som bilder av orkanen Katrinas härjningar i New Orleans-området för ett år sedan används för att konkretisera klimathotet. Man skulle kunna skylla filmen för att alltför nära koppla ihop enskilda väderhändelser med en global uppvärmningstrend, men samtidigt påpekas tydligt att man bara visar exempel på extremhändelser som kan bli vanligare i ett varmare klimat, orsakat av människan.
Jag upptäckte några enstaka faktafel. Exempelvis påstods det att 2005 är det varmaste året som uppmätts sedan mitten av 1800-talet vilket inte är riktigt. År 2005 var mycket varmt, men 1998 står sig fortfarande som det varmaste året hittills. Al Gore har en förkärlek för att visa diagram med kurvor vilka alla uppvisar samma uppåtgående trender och dra slutsatsen att det därför måste finnas ett samband. Det fungerar som ett illustrativt knep, men jag tycker att man snarare ska betona att sambandet finns av fysikaliska skäl. Man kan räkna ut vilken temperaturökning som den observerade ökningen av växthusgashalterna borde leda till, och det stämmer ganska bra med vad vi sett hittills. Överensstämmelsen är inte helt perfekt eftersom temperaturen också kan variera av andra skäl än en ökning av växthuseffekten.
Amerikansk nyckelroll
Al Gore framträder i filmen som en mycket avslappnad och djupt engagerad föreläsare. Jag minns honom mer som en slipad politiker i valkampen med George W. Bush för sex år sedan där han ibland utnyttjande sin akademiska bakgrund på ett lite överlägset sätt. I filmen betonar han vilken oerhörd betydelse hans akademiska lärare haft för hans engagemang i miljöfrågor och hur han i den amerikanska politiken redan på 1970-talet försökte lyfta fram klimatfrågan. Han erkänner utan omsvep att han misslyckades med detta.
Valnederlaget mot Bush beskrivs som ett djupt personligt misslyckande, vilket han nu kommit över. Hans personlighet ger i filmen ett mycket mer sympatiskt intryck än jag minns från hans tidigare politiska framträdanden. Han säger att hans liv nu mest upptas av en vilja att förmedla budskapet om människans klimatpåverkan till så många som möjligt. Han förefaller inte längre ha några ambitioner om ett högt politiskt ämbete, det som USA:s president till exempel.
Al Gore pekar tydligt på den nyckelroll som USA har i de globala ansträngningar som pågår för att minska utsläppen av växthusgaser. Detta är väsentligen en politisk fråga. Den nuvarande politiska ledningen i USA har inte skrivit under Kyotoprotokollet och verkar inte beredd att på allvar medverka i de överenskommelser som måste komma efter det. Om Al Gore lyckas övertyga den amerikanska allmänheten om allvaret i klimathotet och därmed åstadkommer en omsvängning i den politik som förs från Vita huset har han gjort en insats värdig en politisk comeback.
Att få med USA i framtida klimatöverenskommelser är en nödvändig förutsättning för att det ska finnas en chans att bromsa den accelererande uppvärmningen. Om filmen bidrar till att detta sker tycker jag inte att man ska kritisera den amerikanska fokuseringen alltför hårt. Även för en icke-amerikansk publik är filmen klart intresseväckande, och den bygger på ett ordentligt faktaunderlag. Gå och se den!
(Artikeln publicerad 2006-09-07)
Länk till NE.se: Historiskt svenskt väder
Klimatet: Obekväma sanningar
http://www.ne.se/rep/klimatet-obekväma-sanningar
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
