Marita Jonsson, författare
En biografi över drottning Kristina skriven av Peter Englund. Det skulle kunna vara årets historiska bokhändelse.
Kristinaforskningen pendlade under ett sekel mellan ytterligheter från Carl Nils Daniel Bildts psykopatologiska tolkning till Curt Weibulls och Sven Stolpes teologiska, till dess att Marie-Louise Rodén nyanserade och tålmodigt trängde in i de internationella källorna och lyckades ge en trovärdig bild av Kristinas liv efter abdikationen.
 |
Flyhänt och kortfattat
Peter Englunds främsta källa i Silvermasken: en kort biografi över Kristina (2006) är just Rodén, och han följer henne tätt i spåren. Hon vore för övrigt förtjänt av lite av den uppmärksamhet som nu kommer Englunds bok till del.
Englunds studie är en beställning av Svenska Akademien, och resultatet framfördes på dess högtidsdag i december 2005. Det är en snabbt skriven kortbiografi där Englund försöker närma sig Kristina från ett nytt håll.
Inledningen är överraskande, en stoppad pjäs av Pedro Calderón i Madrid 1656 som just har drottningen som tema. Avslutningen är lika oväntad, en analys av filmen Queen Christina av Rouben Mamoulian med Greta Garbo som drottningen. Däremellan 83 intensivt frenetiska kapitel på 174 sidor om drottningens liv.
Där finns inte utrymme för förklaringar. Personer dyker upp med eller utan namn för att lika snabbt försvinna, utan antydan om vilka de är eller på vilket sätt de är av betydelse för Kristina. Hennes intresse för alkemi avverkas på några flyhänta rader: ”Av allt deras (alkemisternas) kalcinerande, sublimerande, solverande, putrificerande, destillerande, koagulerande och tinkturiserande, kom dock, som väntat intet.”
Gunstlingen Magnus Gabriel De la Gardie hinner knappt in på scenen förrän han slängs ut, ”Kristina hade utvecklat ett kort men intensivt svärmeri för denne stilige, svage, bildade, oerfarne men vältalande unge man i vackra gångkläder; hans dagar i solen fick dock ett abrupt slut, då han blev anklagad för att baktala en av drottningens andra favoriter, varpå han fördrevs från hovet under förödmjukande former.”
Valet av kusinen Karl Gustav till arvfurste behandlas på några rader, Kristinas egen kröning får en tredjedels sida, abdikationen inte mycket mer.
Fickformat 1600-tal
Englund har skrivit sin bok för akademikamraterna och en handfull historiker som kan sin Kristina och som själva trängt in i ämnet. Den som inte kan bakgrunden lämnas utanför.
Men boken är rapp, rolig och intelligent. Ett stycke 1600-talets politiska tänkande i fickformat. Analysen av århundradet är trovärdigare än den psykologiska skildringen av Kristina, och det är beklagligt att Englund backar ur den kunskap som kvinnliga forskare – med Marie-Louise Rodén och Karin Tegenborg-Falkdalen i täten – berikat Kristinabilden med.
För Englund är Kristina en maktmänniska vars politik är hon själv, en opportunist, en undantagsmänniska och ”en till geni sublimerad palatskonspiratör”. Hon är huvudrollen, och på hemmascenen Sverige ser han Den skickliga Politikern, intelligent och raffinerat manövrerande, Den nyckfulla Drottningen, dubbelspelaren, Kristina den Stora.
Ute i Europa, i kabinettpolitikens, yrkesdiplomaternas och fredskongressernas tid, är det svårare för ”små aktörer” det vill säga kvinnliga furstar, och Englund ger bilden av en monark redo för strid för att förvärva makt men som saknar de formella och informella nätverk som krävs. ”I detta fanns en självförstärkande, självbekräftande, självförstörande rörelse, som drog i allt snävare cirklar ned mot botten, mörkret, tystnaden – passiviteten.”
Föranad kontur
För Englund är Kristinas liv politik, vars enda syfte är hon själv. En undantagsmänniska tjusad av att förvärva makt snarare än att inneha den, av att hellre jaga och strida än att söka själslig ro.
Kanske är detta ett nödvändigt manligt perspektiv på en av Sveriges mest omskrivna personligheter. Men Kristina är så mycket mer: en frihetssökande, en människa som vill komma till ro och få sinnefrid. Det skymtar i den senare delen av romanen; de ekonomiska bekymren, var de enda orsakerna till hennes politiska utspel? Var det trots allt så att det var själens ro hon sökte, i sitt läsande, skrivande, musicerande, i kulturmiljön hon skapade i Rom. I sin tro?
Romanen vidgar sig i slutkapitlen och jag får intrycket att hade Englund haft mer tid till förfogande hade en annan bild av Kristina trätt fram. Nu stannar hon som en föraning, en kontur, bakom den vedertaget makthungriga och hänsynslösa politikern.
(Artikeln publicerad 2006-04-25)
Marita Jonsson utkom 2005 med boken Abdikationen om drottning Kristina.
Kristina: Manligt skildrad drottning
http://www.ne.se/rep/kristina-manligt-skildrad-drottning
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
