Lennart Hultqvist, NE-redaktör
Det naturvetenskapliga genombrottet under 1500- och 1600-talen var ett stillsamt och utdraget skeende med vittgående följder. Några nyutkomna böcker belyser denna viktiga tid i vetenskapens historia, då några få snillrika personer höll världsmaskineriet i sina händer.
Den redan omfattande litteraturen om vetenskapstitanerna Nicolaus Copernicus och Isaac Newton har ytterligare fyllts på med en unik berättelse om jakten på en av Copernicus böcker samt med en intensiv skildring av människan Newton och hans kamp för att hitta nyckeln till världsmaskineriet. Den första boken heter Boken som ingen läste och är skriven av vetenskapshistorikern Owen Gingerich. Boken om Newton är skriven av James Gleick och hans bok heter i original kort och gott Newton.
 |
|
Ett uppslag ur Copernicus bok De revolutionibus, ”boken som ingen läste”. |
|
ERICH LESSING/IBL |
Spekulativt
Tiden från 1500 och ett par hundra år framåt kallas ibland för den naturvetenskapliga revolutionen. Till några av periodens mest namnkunniga vetenskapare hör den polske astronomen Nicolaus Copernicus, som dog 1543. Det var några år innan den danske himmelsobservatören Tycho Brahe föddes. En av Brahes elever var Johannes Kepler, teorisnille och matematiker. Brahe och Kepler samarbetade en kort tid i Prag, där Brahe dog 1601. En annan viktig person från denna tid var den italienske naturforskaren Galileo Galilei, den förste att strängt avsyna himlavalvet med hjälp av kikare. Isaac Newton, som föddes 1643, året efter det att Galilei hade dött, är en av vetenskapens största gestalter och upptäckte bland annat tyngdlagen.
Världsalltet gick inte riktigt att känna igen efter denna epok. Här följer några exempel på detta.
- Före den naturvetenskapliga revolutionen var jorden ett orörligt klot som befann sig i centrum av världen. Efter revolutionen rusar jorden fram i bana runt solen med en fart på över 100 000 kilometer i timmen och snurrar dessutom ett varv varje dygn kring sin axel.
- Före revolutionen var universum litet och trångt, men efteråt stort och vidsträckt och till synes slösande på tomrum. Hur stort det egentligen var gick inte att säga utan ytterligare undersökningar.
- Den naturvetenskapliga revolutionen till trots faller även efteråt det berömda äpplet till marken och runt jorden rör sig månen, men – och det var det nya – äpplet och månen är då påverkade av en och samma kraft, tyngdkraften. Tidigare såg man inget sammanhang mellan dessa till synes skilda fenomen.
- Före 1600-talet kände man till ett antal tusen stjärnor på himlen, efteråt skymtade kanske hundratusen stjärnor i kikare och teleskop.
När kikaren började tas i bruk i början av 1600-talet inträffade en extra revolution mitt under den naturvetenskapliga revolutionen. Utan detta mäktiga tekniksprång skulle omvälvningen aldrig ha fått lika stor genomslagskraft. Ungefär samtidigt med kikaren började även mikroskop att användas. Därmed uppenbarades en värld bland småkryp och annat som ingen människa hade kunnat se tidigare.
Det skulle dock dröja länge innan de nya rönen hade anammats av alla lärde och så småningom införlivats i allmänbildningen. I Sverige tog astronomiprofessorn Anders Spole i sina läroböcker så sent som på 1690-talet parti mot Copernicus tes om solen i centrum – cirka 150 år efter det att tesen lagts fram!
Randanmärkningsvärt
Den naturvetenskapliga revolutionen var troligen i det närmaste omärklig för de allra flesta människor som levde under den. I ett glest befolkat Europa skrev några få personer böcker som lästes av ett fåtal andra. Men även på den tiden hände det att det antecknades flitigt i böckerna. Det är sådana anteckningar som har fascinerat Owen Gingerich. Det gäller närmare bestämt marginalanteckningarna i den bok som kom ut 1543 och som skrevs av Copernicus. Boken, som i original har en svåruttalad titel, kallas De revolutionibus och i denna lades argumenten fram för att det faktiskt var jorden som rörde sig i bana runt solen och inte tvärtom, en på den tiden utmanande tanke.
Amerikanen Gingerich har under trettio år rest världen runt och letat upp omkring 600 exemplar av boken. Anteckningarna i böckerna innehåller allt från hyllande lovtal till Copernicus ära till vem som sålde boken och vad den kostade i inköp (i dag kostar ett friskt exemplar miljontals kronor).
Om detta har han skrivit boken Boken som ingen läste. Den är spännande och underhållande, och läsaren får inblickar i den tidens vetenskap samtidigt som Gingerich berättar om de äventyr som kan drabba gamla böcker.
Lantlivligt
Långt efter Copernicus fullbordade Newton den naturvetenskapliga revolutionen. Bland mycket annat redde han ut vad det fick för följder att planeterna rör sig i ellipser med solen i en av ellipsens två brännpunkter, dvs. att planeterna inte rör sig i cirklar. Att planeterna färdas på detta vis runt solen hade Kepler kommit fram till efter att ha granskat Tycho Brahes efterlämnade observationer.
Newton bevisade matematiskt att styrkan hos tyngdkraften varierar med avståndet mellan planeten och solen gånger sig självt (avståndet i kvadrat). Detta redde han ut på några sidor i sitt huvudverk Principia innan han gick vidare och löste mer komplicerade problem om himlakropparnas rörelser.
Amerikanen James Gleick har tidigare skrivit den uppmärksammade boken Kaos: Vetenskap på nya vägar. I hans bok Newton, som i höst utkommer på svenska, träder man i ett stilla och lantligt England med mycket äppelträd och möter en person som ägnar sitt liv åt att fundera och skriva.
Newton brydde sig inte så mycket om att låta publicera vad han skrev och något större umgänge med andra människor var det inte tal om. Gleick framhåller att avskildhet var en förutsättning för Newtons snillrikedom.
Eftervärldsnjutning
Vad som framskymtar i båda böckerna är den ensamhet och den kamp som den snillrike forskaren bedriver framför skrivbordet, när denne bättre än någon annan i sin samtid förstår hur världen fungerar. När resultaten av tankemödorna trycks kommer obetingad uppskattning från vissa håll. Andra framhåller det olämpliga i att sätta obegripligheter och rena spekulationer på pränt.
Copernicus fick inte oväntat mothugg också från katolska kyrkan, och hans bok försågs med ett för honom okänt förord som delvis tog udden ur det han ville framföra.
Men teorierna segrade över kritikerna och de bildar fundament för senare tiders uppfattning om världsalltet. Vi som lever långt senare hör till dem som allra bäst kan avnjuta det förgångna kunskapsgenombrottet.
(Artikeln publicerad 2005-04-28)
Kunskapsrevolutionärer: En stillsam revolution
http://www.ne.se/rep/kunskapsrevolutionärer-en-stillsam-revolution
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
