Ann Moen, redaktör vid Nationalencyklopedin
I ett kuriosakabinett samsas föremål, saker, prylar, vetenskap och historia från hela världen om utrymmet. Det är ett sammelsurium som återspeglar samlarens vetgirighet och intresse och som kittlar åskådarens nyfikenhet och kunskapslusta. Var och en kan säkert hitta något som fascinerar extra mycket.
Historiska museet i Lund öppnade i slutet av 2007 sitt alldeles egna kuriosakabinett. I det finns föremål som under 1600- och 1700-talen samlades av framför allt den kända lundaprofilen Kilian Stobæus och som av honom donerades till Lunds universitet 1735. Stobæus var läkare, natur- och fornforskare, botaniker – professor i både medicin och historia – numismatiker och samlare och han verkade som bl.a. brunnsläkare vid Ramlösa. Han var framstående i sin forskning och han handledde sina lärjungar som vore de hans egna barn.
 |
|
Interiör från Lunds eget kuriosakabinett. |
|
Lunds historiska museum |
Linnés upptäckare
Hos den mångkunnige Stobæus – hans hus låg strax söder om domkyrkan – bodde Carl von Linné (dåmera Carl Linnæus) 1727–28 när han läste medicin. Linné fick tillgång till hans bibliotek och naturaliekabinett. Han lärde sig klistra upp växter precis som i sin läromästares herbarium och Stobæus var en av dem som upptäckte Linnés storhet.
Stobæus samling, ursprungligen en naturaliesamling, kallades ”Det ljufva Museum Stobæanum” av Carl von Linné. Samlingen innehåller såväl naturvetenskapliga som arkeologiska och etnografiska föremål. Stobæus, som Linné beskriver honom, var ”enögd, krumpen på ena foten, plågad av ständig migrän, hypokondri och ryggvärk”. Han gjorde inga resor själv utan byggde sin samling exklusivt på donationer och bytesverksamhet.
Lundensiskt kuriosakabinett
Kuriosakabinetten började växa fram under 1700-talet då upptäcktsresande runt om i världen började att samla på sig saker från de platser de besökte. Universaltanken var grunden för kuriosakabinetten. Ordet kuriös, eller curiosus, betydde på den tiden forskare och skåpet där de förvarade resultaten av sina mödor kallades för kabinett. Så småningom blev kuriosakabinett benämningen på samlingar ”hopbragta till nöje, nytta eller för att ge lärdom”.
Föremålen i ett kuriosakabinett skulle, och skall så än i dag, uppfylla vissa krav: ”de skall vara förknippade med en speciell person, en speciell historisk händelse eller ha mycket speciella egenskaper eller kännetecken”. Det är alltså inte vilka saker som helst som kommer i fråga.
Det vackra rummet där det som nu är Lunds kuriosakabinett finns inhyst – det utgör en del av Lunds historiska museum – har ett intensivt blått tak och starkt gröna väggar. Golvet är rutigt i vitt och svart. Av de totalt ca 700 föremålen i Stobæi samling finns runt 350 med i utställningen, ”ett urval som tagit säkert sju år att göra”, menar Ulla von Wowern, antikvarie på museet. Föremålen på utställningen är systematiserade och utställda i stora brunmålade tittskåp med utskurna hål för de många små lådorna. Det är som ett fint dockskåp. Sakernas historia berättas genom texterna på skåpen och som besökare får man räkna med att ta god tid på sig för att hinna se och läsa allt.
Myteriet på Bounty
På vägen in till kuriosakabinettet möter vi Kilian Stobæus själv. Här finns Carl Mörths porträtt av honom där han sitter i sitt Museum Stobæanum. Runt honom på målningen finns snäckor, fossiler och en paradisfågel. Dessa föremål har sparats i hans kuriosasamling och visas nu nästan 300 år senare. På den andra sidan ingången presenteras Linné som hade stor betydelse för insamlandet av föremålen. Han skickade ut sina lärjungar över hela världen och från sina resor tog de hem såväl växter som etnografika, mineral, fossiler, uppstoppade djur, mynt, medaljer, ja, listan kan göras lång.
I den geologiska montern fastnar jag för en oansenlig sten, formad möjligen som en yxa. Varför visa ytterligare en stenyxa som i sig inte säger så mycket? Jag läser på den lilla lappen att det är en yxa av delvis slipad grönsten och att den tillhör den Nilssonska samlingen. Den kommer från ön Pitcairn och skänkets 1854 av professor Sven Nilsson 1854 till museet.
På skåpsidan finns hela historien om den till synes oansenliga yxan. Den börjar med myteriet på Bounty 1789 där de överlevande myteristerna så småningom kom till den lilla ön Pitcairn, brände sitt skepp och slog sig ned. Den brittiska flottan gav sig ut för att söka efter myteristerna och lyckades 1808 spåra dem till ön. Yxan tog de med sig hem till London och därefter hamnade den på något vis i professor Nilssons samling. Texten berättar att den nära 1 000 år gamla yxan visar att ”Pitcairn Island var språngbräda för polynesiernas kolonisation av Påskön och Hawaii”. Här finns också uppräknat alla de filmer som gjorts om myteriet och som gjort det världsberömt. Historien bakom den lilla yxan från den Nilssonska samlingen fascinerar mig och listan över filminspelningar av myteriet gör kanske yxan ännu mer verklig för oss i dag än när det begav sig.
Endeavour, Eugenie och Vega
Linnés favoritlärjunge, Daniel Solander, följde med James Cook på hans resa till Söderhavet 1768–70 med fartyget Endeavour. Cook hann med tre resor innan han dödades av uppretade urinvånare på Hawaii trots att han, till skillnad från andra upptäcktsresande, var mycket fördomsfri i sitt möte med just urinvånare. Dolkarna, bågspännaren och kruthornet från Endeavourresan, som finns utställda i kuriosakabinettet, får verkligen en djupare mening för mig med en historia bakom.
I ett annat skåp berättas om Eugenie, en svensk 40-kanonersfregatt som gjorde världsomseglingar med Christian Adolf Virgin redan vid mitten av 1800-talet. Han samlade in 10 000 etnografiska föremål innan fartyget, enligt det svartvita lite suddiga fotot, blev vrak på Hallands Väderö 1930.
I skåpet med föremål från norra halvklotet finns eskimådräkter, en runsten hittad på Grönland 1824 och en träbit. Det är inte vilken träbit som helst utan en bit av Adolf Erik Nordenskiölds Vega, som han for med genom Nordostpassagen 1878–80.
Karl XII:s dödsmask, drottning Kristinas skor och Descartes finns tillsammans i ett skåp. Filosofen René Descartes, som lockades hit av drottning Kristina 1649, myntade visdomsorden och filosofins första princip: Cogito, ergo sum. I översättning: ”Jag tänker, alltså finns jag till.” En batong, snapphanedolkar, kruthorn och sist, men inte minst – jo, det är det faktiskt – loppcirkusvagnen. Den lilla vagnen, ca ½ cm stor, hänger i sin glasbehållare. Kuriöst så det förslår, således.
Kinaresenären och Linnélärjungen Pehr Osbeck förknippas med teet från Kina. I Sverige anses Carl Gustaf Wrangel på Skokloster ha varit den första att dricka denna dyra dryck, berättar Kinaskåpet i detta överflödsrika kuriosakabinett.
Heliga Birgitta, mumieskåpet och Egypten
I Lunds kuriosakabinett finns vidare heliga Birgittas underarmsben och en stav som tillhörde biskop Winstrup, den siste danske biskopen i Lund, som är begravd i domkyrkan.
Peter Forsskål skickades till Medelhavet och Egypten av Linné. Hans gärning i Egypten fortsattes långt senare av Vivi Täckholm som blev professor i botanik i Kario 1946. Egyptenskåpet är mumiernas skåp. Riksrådet och greven Carl Gyllenborg skänkte en egyptisk mumie till samlingen 1736. Här finns även figuriner, scarabéer, en mumiehand, en krokodilmumie och här ges även ett antal förklaringar till varifrån ordet mumie kommer: det koptiska mum som betyder vax eller det arabiska mumiyah som är samma sak som bitumen.
En bit av Berlinmuren med röd, orange, grön och blå färg samt med ett äkthetsintyg – ett föremål från min samtid i kuriosakabinettet. Jo, så är det. ”Det är en levande samling som fortfarande fylls på med saker, även med vad vi i dag nästan kan kalla souvenirer”, berättar Kicki Eldh, konservator på museet.
Ett av de sista föremålen jag fastnar för är en bit av en sten, i sig inte särskilt spännande, men bredvid stenbiten står det: ”En bit av Cheopspyramiden hemförd av konservator Kicki Eldh under en sjöresa till Egypten 1988.” Jo, den visar sig vara spännande för den uppfyller de krav som ställs på ett föremål som platsar i ett kuriosakabinett. Du kanske själv har något att bidra med?
Extern länk
(Reportaget publicerat 2008-07-10)
Kuriosa: Lunds eget kuriosakabinett
http://www.ne.se/rep/kuriosa-lunds-eget-kuriosakabinett
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
