Arne Järtelius, NE-redaktör
Den 20 januari var det 60 år sedan Wannseekonferensen hölls. Det var där 15 ledande tyska nazister under ledning av Gestapochefen Reinhard Heydrich diskuterade sig fram till "den slutgiltiga lösningen" av judefrågan.
Den 27 januari 1945 befriade de sovjetiska trupperna fångarna ur koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Det andra världskriget var på väg att ta slut, men minnet av de miljoner människor som mördades i nazisternas olika läger lever kvar. En åtgärd i den riktningen har varit att, med början 1998, göra 27 januari till "Förintelsens minnesdag – för människovärde och demokrati".
Permanentad historia
Den på initiativ av regeringen 1997 initierade informationsinsatsen "Levande historia" har på många sätt och i flera länder tjänat som en förebild i arbetet mot rasism och främlingsfientlighet. Den första januari 2003 blir den enligt ett riksdagsbeslut som togs strax innan jul en egen myndighet som ska heta “Forum för Levande historia”.
Enligt det betänkande som låg till grund för riksdagens beslut (SOU 2001:5) ska myndigheten få sitt säte i Stockholm. Lokaler som då nämndes var Gamla riksarkivet på Riddarholmen och Östra stallet, som en gång tillhörde Livgardet. För att få en geografisk bredd i verksamheten nämns i utredningen att det nationella forumet ska ha nätverk i Malmö/Lund, Göteborg/Karlstad och Umeå.
När det gäller uppdraget för "Forum för Levande historia" står i kommittédirektiven bland annat: "Forumets uppdrag skall vara att främja arbete med, diskussion om och reflexion över demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter i samtiden utifrån historiska perspektiv med utgångspunkt i Förintelsen. Verksamheten skall syfta till att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde."
Minnesinsamling
En aktivitet som projektet "Levande historia" ägnat sig åt är att dokumentera minnen av människor i Sverige som har varit med om, deltagit i eller på något sätt kommit i kontakt med någon händelse förknippad med förintelsen. Den här insamlingen av minnen startade hösten 2000 och fram till idag har man genomfört drygt 50 intervjuer under ledning av projektledaren Eva Fried, som har ett tjugotal intervjuare knutna till sig. I slutet av det här året hoppas man ha samlat in 100–150 sådana vittnesmål. Samtliga intervjuer videofilmas och skrivs ut in extenso. De intervjuer "Levande historia" gör har samtliga ett svenskt perspektiv om bland annat sådant som vad den intervjuade upplevde vid sitt första möte med Sverige, hans och hennes första tid i landet m.m. Det svenska perspektivet finns också med genom att flera av de intervjuade var svenskar som på olika sätt bistod förintelsens offer.
Det finns i Sverige två tidigare projekt med liknande inriktning. Det ena är en samling kallad "Judiska minnen", som Nordiska museet höll i. Den innehåller dels intervjuer, dels levnadshistorier av framför allt överlevande från koncentrationslägren men också från sjuksköterskor, chaufförer från de så kallade vita bussarna, flyktingmottagare och en eller annan journalist och fotograf. Totalt omfattar den samlingen vittnesmål från omkring 450 personer. Det andra projektet med minnen på svenska är Shoa Foundation Center i Los Angeles. I Sverige har representanter för det projektet intervjuat omkring 330 personer.
Var intervjuerna som "Levande historia" samlar in kommer att förvaras i framtiden är ännu inte helt klart. Det blir avhängigt den kapacitet den nya myndigheten kommer att ha för att arkivera handlingar av den här typen.
Omdiskuterat projekt
Bland svenska historiker av facket har ”Levande historia” varit ett omdiskuterat projekt. Professor Klas-Göran Karlsson i Lund, som i ett flertal skrifter analyserat det samhälleliga bruket av historia, ser kampanjen som "en skicklig avläsare och brukare av en internationell trend" och hans professorskollega vid samma institution Kim Salomon kallar kampanjen för en "klockren träff i tidsandan". I en resonerande artikel om källkritiska problem kring ögonvittnesskildringar vände sig Lundahistorikerna Bengt Ankarloo och Lars M. Andersson mot föreställningar att de överlevande från koncentrationslägren var nödvändiga för att bevisa att förintelsen ägt rum.
I sin nyligen framlagda avhandling "Fornstora dagar, moderna tider" (2001) om bruket av historia skriver Ulf Zander om "Levande historia" att inom dess ram "har motsättningen mellan det vetenskapliga och det politiska historiebruket varit tydlig". Han säger vidare: "Målsättningen att starta diskussioner om demokrati- och toleransfrågor har med tiden tenderat att överskugga informationen om Förintelsen. Som en följd därav har det politiska historiebruket vunnit insteg även inom Levande historias ram."
(Artikeln publicerad 2002-01-28)
Levande historia: Minnesinsamlingar från överlevande
http://www.ne.se/rep/levande-historia-minnesinsamlingar-från-överlevande
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
