Jörgen Malmquist
Vilka allvarliga sjukdomar talas det mest om människor emellan – och vilka figurerar oftast i massmedierna? Efter cancer, aids och hjärtinfarkt kommer nog influensa.
Känslan av hot förstärks genom att Socialstyrelsen och landstingen inför varje influensasäsong uppmanar alla som ingår i riskgrupperna att låta vaccinera sig. Med ”riskgrupperna” menas personer som på grund av ålder eller kronisk sjukdom löper risk att bli allvarligt sjuka av influensa. Vaccinationen mot influensa skiljer sig från de flesta andra vaccinationer: den gäller huvudsakligen vuxna personer och den måste upprepas varje år.
Hur stor är faran?
Att influensan varje år blir ett stort och massmedialt ärende beror bland annat på att den berör så många. Experter tror att en typisk influensasäsong i Sverige medför att flera hundra tusen personer blir sjuka och att omkring 2 000–4 000 dör. I många fall är dödsorsaken emellertid en kombination av influensan och en allvarlig kronisk sjukdom. Siffrorna är dessutom osäkra. Rapporter till Smittskyddsinstitutet kombineras med andra uppgifter till ett tänkbart antal sjukdomsfall i hela befolkningen. Många som får influensa kontaktar inte sjukvården. Många som meddelar försäkringskassan att de har influensa har själva ställt diagnosen. Under influensasäsongen kallar många vanlig förkylning, eller annan luftvägsinfektion, för ”influensa”.
Den vanliga säsongsinfluensan, som i Nordeuropa pågår någon del av perioden november–mars, är en epidemi. Den berör flera länder, ofta en hel världsdel. Sådan influensa pågår nästan alltid i någon del av världen. Någon gång uppstår en megaepidemi, en pandemi. En sådan pågår samtidigt i flera eller alla världsdelar. Dessutom blir andelen sjuka högre än vid en vanlig epidemi – omkring en fjärdedel av befolkningen kan befaras insjukna, och antalet dödsfall blir mycket högre än vid en vanlig epidemi. De allra flesta känner till spanska sjukan, en pandemi som pågick 1918–20 i alla världsdelar och som på omkring två år orsakade minst 20 miljoner dödsfall. Under 1900-talet inträffade ytterligare två pandemier: ”asiaten” 1957–58 och ”hongkonginfluensan” 1968–70. En ny pandemi kommer, men när vet ingen. Under de senaste två åren har begreppet fågelinfluensa blivit allmänt känt som ett ”nytt” hot. Det finns två huvudtyper av influensavirus. Typ A ligger bakom alla pandemier och alla större epidemier. Typ B brukar förekomma under säsongen, men oftast i mindre omfattning. Influensa A-virus kan indelas i subtyper med hjälp av nummerbetecknade varianter av två av viruspartikelns ytproteiner, vilka förkortas H respektive N. Exempel på kodnamn är virus från de tre pandemierna: spanska sjukan H1N1, asiaten H2N2 och hongkonginfluensan H3N2. Både dessa proteiner och andra virusproteiner kallas också antigener, vilket anger att de kan stimulera kroppens immunsystem. Influensavirus har mycket stor förmåga att förändra sina ytproteiner genom mutationer (punktförändringar) eller omsorteringar i arvsmassan. Denna föränderlighet gör att influensavirus är mer eller mindre nya varje säsong. Det gör att varken influensasjukdom eller vaccination ger pålitlig långvarig immunitet. Det är därför vaccinationen måste upprepas varje år, med årets vaccin. Vaccintillverkningen måste naturligtvis påbörjas i god tid, ett halvt år före säsongsinfluensans förväntade början, det vill säga innan man vet exakt hur årets virus kommer att vara beskaffat. En internationell expertgrupp ger en rekommendation om vilka virusstammar som ska ingå. Sedan börjar tillverkningen, och man hoppas på det bästa. Fågelinfluensa har blivit ett massmedialt skräckord av två omdiskuterade skäl: fågelinfluensa hos människa ger en allvarlig sjukdom med hög dödlighet, och ett fågelinfluensavirus kan tänkas framkalla nästa influensapandemi. Något som ofta inte framgår tydligt i informationen till allmänheten är följande. Alla influensavirus har med fåglar att göra. Fåglar, särskilt vilda andfåglar, är ett naturligt hemvist (fackterm reservoar) för sådana virus. I de flesta fall blir fåglarna inte sjuka. Vissa andra djurarter kan också vara virusbärare. Eftersom influensavirus kommer till människan från djur är influensa en zoonos (infektionssjukdom som naturligt kan spridas från djur till människa eller omvänt). Under en epidemi eller pandemi sker smittan dock helt dominerande från människa till människa. Fågelinfluensa (aviär influensa) är först och främst en fågelsjukdom. Den är välkänd bland uppfödare av höns- och andfåglar. Sjukdomen är ofta lindrig. Epizootier (epidemier bland djur) är vanliga; under de senaste 50 åren har ett 25-tal sådana dokumenterats. Sjukdomen är då ofta allvarlig, med hög dödlighet. Man vet sedan 1997 att fågelinfluensavirus kan smitta människor och ge en sjukdom. I Hongkong dog då ett fåtal människor som smittats under en tamfågelepidemi med virussubtypen H5N1. Nu pågår sedan mitten av 2003 en enzooti av fågelinfluensa hos tamoch vildfåglar i Sydöstasien. En enzooti är en epizooti som bitit sig fast i en viss region och kan pågå i åratal. Hundratals miljoner tamfåglar har dött eller avlivats. Under 2005–06 spreds smittan som epizooti genom Asien och till Europa. I Sverige påträffades ett mindre antal sjuka eller smittade fåglar under första halvåret 2006. Från årsskiftet 2003/04 har människor blivit sjuka av det nämnda H5N1-viruset. Det pågår en epidemi i liten skala med spridning från Sydöstasien till Kina, Centralasien, Indonesien, Turkiet och Egypten. I mitten av november 2006 rapporterade WHO 260 bekräftade fall, varav 150 med dödlig utgång. Två tredjedelar av fallen har inträffat i Vietnam och Indonesien. Människorna anses ha smittats av tamfåglar, men enstaka fall av smitta från människa till människa kan ha förekommit. Skrämmande är givetvis den höga dödligheten, som visar att virus har stor sjukdomsframkallande och vävnadsskadande förmåga. Det har nu blivit vedertaget att kalla H5N1-influensa hos människa för fågelinfluensa. Det vore allvarligt om det aktuella H5N1-viruset skulle förändras så att det får hög smittsamhet från människa till människa. Hög smittsamhet i kombination med stor sjukdomsframkallande förmåga är grunden för uppkomsten av en pandemi. Hittills har man inte iakttagit någon tendens till sådan förändrad smittsamhet. Allmänheten vill redan nu ha ett vaccin som skyddar mot nästa pandemi. Med nuvarande kunskaper är detta en omöjlighet – ingen känner i förväg till pandemivirusets signalement. Från tidpunkten då en pandemi anses ha börjat tar det 4–6 månader innan vaccinet är producerat och kan börja distribueras. I ett tidigt skede kommer vaccinmängden att vara helt otillräcklig.Världen har bara ett fåtal vaccinproducenter. Ingen av dessa har tillverkning i Norden. De nordiska regeringarna har börjat diskutera en gemensam nordisk vaccinproduktion, men att få i gång en sådan kommer att ta lång tid. Det finns läkemedel med hämmande verkan på influensavirus. Om man börjar ta ett sådant medel på sjukdomens första eller andra dag blir symtomen lindrigare och förloppet kortvarigare. Behandling är mest angelägen för dem som har en kronisk sjukdom som sätter ner motståndskraften. Medlen kan man också ta för att förebygga insjuknande. Läkemedlen skyddar bara så länge man tar dem. Om en pandemi bryter ut kommer man att försöka dirigera förebyggande behandling till dem som behöver det bäst: kroniskt sjuka och personer i viktiga samhällsfunktioner. Sverige har liksom många andra länder lagt upp ett beredskapslager av influensaläkemedel. Berörda svenska myndigheter har utformat detaljerade planer för hur samhällsorganen ska agera och informera vid en pandemi. Den aktuella fågelinfluensan blir kanske inte orsak till en influensapandemi, men den har fått världen att öka sin vaksamhet och sin beredskap. Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2006
ADEK BERRY/AFP/SCANPIX
I Indonesien, där transporten av levande kycklingar kan försiggå som här per motorcykel, har drygt 40 personer avlidit under 2006 sedan de infekterats av H5N1-virus.
Det historiska hotet
Influensavirus – ett föränderligt hot
Fågelinfluensa det största hotet (?)
Fågelinfluensa hos människan
Riskreduktion: åtgärder och planer
Medicinåret 2006: Influensa hos människor och fåglar
http://www.ne.se/rep/medicinåret-2006-influensa-hos-människor-och-fåglar
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
