Christer Hillbom
Amerikanerna James J. Heckman och Daniel L. McFadden belönades med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.
Genom att använda matematik och matematisk statistik som hjälpvetenskaper har Heckman och McFadden arbetat fram modeller som kan användas för att bättre förstå eller förklara hur individer, hushåll och företag fattar sina ekonomiska beslut när de ställs inför olika valmöjligheter. Deras modeller använder naturvetenskapliga metoder för att beskriva beslut och beteenden som bottnar i subjektiva val och värderingar.
Tekniken som de två pristagarna använder kallas allmänt för ekonometri och används även när beräkningar görs för att framställa stora övergripande konjunkturprognoser. När beräkningarna utgår från stora mängder uppgifter och data från enskilda individer talar man om mikroekonometri.
 |
|
Daniel L. McFadden får nobelpriset i ekonomi för utveckling av teorier och metoder för analys av diskreta val. |
|
|
Stora mängder mikrodata med uppgifter om enskilda individer bearbetas i datorer. På så sätt har det blivit lättare att få svar på frågor och problem inom en rad olika samhällsvetenskaper. Det kan gälla allt från att utvärdera effekterna av arbetsmarknadspolitiska insatser till att få hjälp med trafikplanering.
Riskerna med att hantera stora mängder uppgifter är dock att man lätt hamnar i statistiska fällor. De båda pristagarnas metoder är inriktade på att försöka undvika sådana fällor och fel. McFadden tar upp problemen med så kallade diskreta val. I sådana fall är antalet möjliga val begränsat till ett visst antal olika alternativ. Till exempel hur invånarna i en storstad väljer att resa till och från arbetet.
Genom att samla in uppgifter om bostäder och arbetsplatser, reskostnader och restider med buss, bil, cykel, tunnelbana med mera kan det gå att dra slutsatser om tänkbara förbättringar. Just ett sådant problem har McFadden själv varit engagerad i när myndigheterna i San Francisco skulle utforma ett nytt pendeltågssystem.
Heckman ägnar sig åt en annan sida av mikroekonometrin som gäller så kallade selektiva val. Problemet uppkommer till exempel när en utvald grupp av personer inte är sammansatt som ett slumpmässigt stickprov utan kanske osynligt är påverkade av utbildning, vanor och liknande. Inkomstuppgifter kan vara ett sådant exempel som på ett okänt sätt påverkar hur en viss grupp med vissa egenskaper väljer att arbeta och utbilda sig.
Just den frågan arbetade Heckman med 1974, då han utvecklade sin metod att hantera problemet på ett statistiskt rättvisande sätt för att undvika felaktiga slutsatser.
Trots McFaddens och Heckmans insatser är det alltid svårt att dra entydiga slutsatser av insamlade och bearbetade mikrodata. När konkreta beslut ska fattas kan det fortfarande inträffa att två ekonomer utifrån samma matematiska och statistiska beräkningsmodeller kommer fram till olika slutsatser och råd.
Pristagarnas insats består därför i att de tagit fram metoder som på ett bättre sätt än hittills hanterar osäkerheterna och felkällorna i stora mängder av insamlade ekonomiska, sociala och tekniska uppgifter.
Eftersom både James J. Heckman och Daniel L. McFadden är relativt unga är de fortfarande i hög grad verksamma. På senare tid har Heckman tagit upp frågor kring befolkningsdiskriminering i USA och hur den påverkar lönestrukturen i landet. McFadden har ägnat sig åt att beräkna hur stora välfärdsförlusterna blev efter oljekatastrofen när tankfartyget Exxon Valdez förliste utanför Alaskas kust 1989.
Extern länk
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2000
Nobelpriset 2000: Ekonomi
http://www.ne.se/rep/nobelpriset-2000-ekonomi
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
