Opinionsvalet

Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap, valforskare

Opinionsmätningarna duggar tätt inför 2010 års riksdagsval. Sedan september 2006 har fler än tvåhundra mätningar av väljaropinionen presenterats i dagspressen – i genomsnitt en mätning i veckan! Frågan är vilka effekter mätningarna har, och går de verkligen att lita på?

För alla som är intresserade av svensk inrikespolitik erbjuder väljarbarometrarna stor underhållning. Resultaten har ett omedelbart och oemotståndligt nyhetsvärde eftersom de uppmuntrar till spekulationer om framtida valresultat. Inte sällan bidrar mätningarna till att sänka eller höja humöret bland partiernas företrädare och anhängare.

Mätningarna väcker samtidigt många frågor. Kan man lita på opinionsundersökningarna? Varför visar de ofta sinsemellan olika resultat och trender? Och kan resultat från opinionsmätningar påverka väljaropinionen? Är mätningarna rentav skadliga för demokratin?

Att rösta rationellt

I ett politiskt system som det svenska röstar vi på partier och inte på möjliga regeringar. Regeringar bildas i efterhand med valresultatet som grund. Fyraprocentsspärren till riksdagen är avgörande för vilka partier som blir representerade. Det finns därför goda skäl för väljarna att ta hänsyn till partiernas styrkeförhållanden när de funderar igenom valet av parti.

Det är inte alltid förnuftigast, nämligen, att rösta på det parti som står närmast de egna politiska uppfattningarna. Väljarna behöver ibland ta hänsyn till den strategiska kontexten för röstningsbeslutet, exempelvis genom att stödrösta på partier som riskerar att hamna under fyra procent.

Under valrörelsernas slutskede spelar därför opinionsmätningarna en viktig roll. Utan tillförlitlig information om hur andra väljare tänker rösta är det svårare för väljare i flerpartisystem att rösta rationellt. Ibland framförs krav på att förbjuda opinionsmätningar under valrörelserna. Jag menar tvärtom: ju fler mätningar desto bättre beslutsunderlag för väljarna.

Prognosmakeri

Kvaliteten på svenska opinionsmätningar är god i internationell jämförelse. Prognoserna från etablerade institut brukar hamna myket nära valresultatet. Men att instituten lyckats bra med att prognosticera valresultatet i tidigare val är ingen garanti för framtida träffsäkerhet. Opinionsinstituten ställs ständigt inför nya utmaningar i takt med att medborgarnas vanor och livsstilar förändras. Väljarrörligheten ökar, och väljarna väntar allt längre med att slutligt bestämma partivalet. Det blir också svårare att få tag i människor via fast telefoni, som fortfarande är den dominerande datainsamlingsmetoden.

I framtiden kommer vi alldeles säkert att få se fler undersökningar som kombinerar exempelvis telefonintervjuer och webbenkäter. Men vi är inte där än. Nätmätningar lider fortfarande av betydande svårigheter att åstadkomma ett tillräckligt bra urval som liknar en miniatyrkopia av befolkningen. Den amerikanska opinionsforskningsorganisationen AAPOR rekommenderar forskare att inte använda onlinepaneler om syftet är att kunna dra slutsatser om en hel population.

Mätningarnas mätning

Det är opinionsjournalistiken och inte opinionsmätningarna som är den svagaste länken när det gäller att erbjuda väljarna saklig information om partiernas styrkeförhållanden och vartåt opinionsvindarna blåser. Att det förekommer gott om politiskt färgade tolkningar på ledarsidor och i ledarbloggar är givetvis naturligt. Men mindre smickrande för svensk journalistik är när resultatredovisningar på nyhetsplats, i rubriksättningar och på löpsedlar drar slutsatser om väljaropinionen som inte kan beläggas med uppgifter från den undersökning som presenteras. Läsarna har svårt att själva värdera resultaten eftersom grundläggande basinformation om hur undersökningen gjorts oftast saknas.

Opinionsjournalistiken stjälper oftare än hjälper medborgarna att göra en korrekt bedömning av opinionsläget och opinionsvindarna. En bättre strategi än att presentera enskilda mätningar vore att redovisa resultaten från många mätningar genomförda under samma tidsperiod. Hederlig gammal källkritik, alltså: Om flera oberoende mätningar visar samma utveckling finns större skäl att tro att en verklig opinionsförändring ägt rum. Sådana sammanställningar av många mätningar, så kallade poll of polls, publiceras regelbundet av bland annat Sveriges Radios ekoredaktion.

Bedrägliga decimaler

Partiernas opinionsstöd redovisas regelmässigt med en decimals noggrannhet. Decimalerna ger en bedräglig bild av exakthet och precision. I själva verket handlar det om resultat från urvalsundersökningar. Resultaten är behäftade med osäkerheter som ibland leder till att två mätningar ger olika bild av opinionsläget. Osäkerheterna är som regel tillräckligt stora för att förändringar av partiernas opinionsstöd sedan föregående mätning inte är statistiskt signifikanta. Opinionsjournalister väljer ändå ofta att blåsa upp förändringarna, i stället för att göra intressanta nyheter av att inget nytt har hänt.

Den grundläggande idén bakom väljarbarometrar är densamma som för alla urvalsundersökningar: att med slumpens hjälp skapa ett slags miniatyrkopia av alla röstberättigade medborgare, ställa frågor om röstningsintention (”om det vore riksdagsval i dag”), sammanställa svaren från respondenterna och sedan dra slutsatser om den population varifrån urvalet drogs.

Om vi använder slumpen för att välja ut vilka som ska vara med i undersökningen kan vi, märkligt nog, uttala oss med mycket stor exakthet om hur osäkra resultaten från vår urvalsundersökning är. I det långa loppet är Fru Fortuna nämligen ytterst beräknelig.

Med- och motgångseffekter

Kring alla punktskattningar (till exempel Miljöpartiets procentuella opinionsstöd bland respondenterna i undersökningen) kan vi beräkna så kallade konfidensintervall (ljusblått fält) eller felmarginaler (gult fält). Konfidensintervallen krymper med urvalsstorlek: ju större urval desto kortare intervall. Konfidensintervallen är dessutom olika beroende på hur stort partiet är. För skattningar nära 50 procent är konfidensintervallen som störst. Skattningarna av de båda blockens storlek har alltså bredare konfidensintervall än små partier i närheten av fyra procent.

Påverkas väljarna av opinionsmätningar? Fenomenet är svåranalyserat eftersom det är svårt att isolera effekterna av opinionsmätningarna. De undersökningar som genomförts visar att medgångseffekter (bandwagoneffekt), det vill säga att opinionsframgångar för partier föder opinionsframgångar, förekommer lika ofta som underlägeseffekter (underdogeffekt), det vill säga att väljare stöder partier som befinner sig i opinionsmässig motgång.