Mattias Lentz, tidigare minister vid svenska ambassaden i Beijing, nu posterad i New Delhi, Indien
Sverige var det första västland som upprättade diplomatiska förbindelser med Folkrepubliken Kina. 60-årsjubileet av detta firades med besök av kung Carl XVI Gustaf, näringsminister Maud Olofsson och en stor svensk näringslivsdelegation.
För svensk del, och kanske särskilt för den svenska ambassaden, präglades den gångna våren i Beijing av uppmärksammandet av att det 9 maj i år var 60 år sedan Sverige och Folkrepubliken Kina upprättade diplomatiska förbindelser. Årsdagar och jubileer av detta slag är viktiga i Kina, och det är många länder som under förra året och i år har firat 60 år av relationer med Kina.
 |
|
Statschefsmöte mellan kung Carl XVI Gustaf och president Hu Jintao i maj 2010 i Beijing. |
|
LIU WIEBING/XINHUA/SCANPIX |
Först ut
Men relationen Sverige–Kina är lite unik; Sverige blev nämligen det första västlandet som upprättade diplomatiska förbindelser med den nyutropade Folkrepubliken. Det fanns länder, framför allt i Asien men också många forna ”broderländer” i Östeuropa, som förvisso ”hann” före Sverige. Det uppfattas dock fortfarande som speciellt att vi blev först i den långa raden av västländer som numera erkänt Kina (kom ihåg att USA upprättade fulla diplomatiska relationer med Kina först 30 år efter utropandet av Folkrepubliken).
Att det blev så är en omständighet som vi har haft god nytta av. I de flesta politiska – och många andra – sammanhang påminner man från kinesisk sida gärna om att Sverige var först med att upprätta relationer med det nya Kina. Det visar, tycker man, på de nära, långa och vänskapliga relationer som finns våra länder emellan. Att man uppskattar det svenska agerandet beror också på den historiska kontexten. När Mao Zedong 1 oktober 1949 utropade folkrepubliken såg fortfarande många länder med stor misstänksamhet på de nya kommunistiska makthavarna.
Att relationerna mellan Sverige och Kina uppfattas som goda har därför inneburit att det firats både i Sverige och i Beijing och i Shanghai. Besöket i Göteborg och Stockholm av Kinas vicepresident Xi Jinping i april var ett led i detta firande, och i slutet av augusti öppnade med kinesisk hjälp en stor utställning av terrakottakrigare på Östasiatiska museet i Stockholm. Till firandet hörde också att både kung och statsminister utbytte lyckönskningstelegram 9 maj med sina kinesiska kolleger.
Innovativt
I den kinesiska huvudstaden markerades 60-årsjubileet med en stor satsning under samlingsnamnet Sweden China Innovation Week. Kung Carl XVI Gustaf och vice statsminister Maud Olofsson ledde en namnkunnig och stor affärsmannadelegation som deltog i en rad aktiviteter under veckan: ett ”Innovation Race”, ett ”Innovation Forum” där svenska och kinesiska akademiker, företagare och tjänstemän möttes för att diskutera vikten av innovation i både samhällelig och ekonomisk utveckling, och ett seminarium för svenska och kinesiska företagsledare.
Kungen och Maud Olofsson blev därtill väl mottagna av sina kinesiska värdar. President Hu Jintao tog emot för en lång lunch, och vice premiärministern Li Keqiang var med och öppnade ”Innovation Forum”. Veckan i Beijing avslutades med en stor galamiddag med över 600 gäster. Wang Gang, medlem i politbyrån, var kinesisk hedersgäst och kungen svensk dito. Den i Kina välkände Robert Wells underhöll, och för maten svarade Stadshuskällarens kockar – menyn var hämtad från 1950, 2006 och 2009 års nobelmenyer.
Innovationsveckan och besöket uppmärksammades stort i kinesiska medier med dagliga inslag i CCTV:s nyhetssändningar. Sammantaget blev det en lyckad manifestation av var våra bilaterala relationer befinner sig. De många aktiviteterna under veckan visade inte minst på de många beröringspunkter som finns mellan våra länder, där temat – innovationer – för tillfället spelar en stor roll. Innovationer har drivit många svenska företag framåt, och innovationer är nu ett högprioriterat inslag i den kinesiska politiken för fortsatt utveckling.
Temat går igen i Shanghai, där den svenska paviljongen vid världsutställningen i Shanghai som motto har ”Spirit of Innovation”. I Shanghai hölls 23 maj en Sverigedag, där kungen, Maud Olofsson och delegationen var med. Nu i oktober kommer kronprinsessan Victoria och prins Daniel att besöka Shanghai och världsutställningen under hela fyra dagar.
Politiskt spel
Men åter till det här med att Sverige var första västland att etablera relationer med folkrepubliken. Hur kom det sig egentligen? Den svenska regeringen, med utrikesminister Östen Undén, följde liksom alla andra regeringar utvecklingen i Kina med stor uppmärksamhet. Beslutet att erkänna folkrepubliken grundade sig både på folkrättsliga principer och faktiska förhållanden. Den svenska handelskammaren i Shanghai var exempelvis mån om att relationer snabbt skulle upprättas med den nya regeringen i Beijing, för att på så sätt försöka undvika avbrott i den svensk-kinesiska handeln. Samtidigt följde den svenska regeringen särskilt noga vad Storbritannien ansåg i frågan, men blev också pressad av USA som motarbetade ett tidigt erkännande av Mao Zedongs regim.
Om detta politiska spel har Magdalena Bexell vid Centrum för Öst- och Sydöstasienstudier vid Lunds Universitet skrivit utförligt i skriften Diplomatiska erkännanden: Sverige, Danmark och Folkrepubliken Kina år 1950. Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska regeringen i januari 1950 ansåg att omständigheterna då var sådana att Folkrepubliken Kina kunde – och borde – erkännas. Den 14 januari skickade därför Undén ett telegram till sin kinesiska kollega Zhou Enlai där det förklarades att Sverige erkände Folkrepubliken Kina. Då hade redan Storbritannien, Norge, Finland och Danmark gjort detsamma – Sverige var alltså inte det första västlandet som erkände det nya Kina.
Men, vilket förvånade diplomaterna i väst, Kina accepterade inte dessa erkännanden rakt av. I stället svarade man Sverige och de andra länderna att man välkomnade deras besked, men att det krävdes samtal om villkoren och formerna för etablerandet av diplomatiska förbindelser. Kina ville ha försäkran om att relationerna med Guomindangregeringen var brutna, att kinesisk egendom i utlandet, däribland de kinesiska ambassaderna, skulle överlämnas till den nya regeringen och att den nya kinesiska ambassadören skulle tas emot på vederbörligt sätt. Kina hade, som Bexell skriver, därmed infört ett nytt diplomatiskt instrument – ett ”erkännande av erkännandet”.
Förhandlingar inleddes så småningom med Storbritannien och Sverige. Den svenske beskickningssekreteraren Ingvar Grauers, som då var posterad vid den svenska beskickningen i Nanjing, hade utsetts till chargé d’affaires ad interim och av Stockholm fått uppdraget att resa till Beijing för samtal. Samtalen gick inte fort, men de avslutades i och med att Sverige och Kina den 9 maj 1950 samtidigt offentliggjorde beslutet att länderna skulle utväxla ambassadörer. Därmed blev Sverige det första västland som etablerade diplomatiska relationer med folkrepubliken.
Fler förstagånger
Torsten Hammarström utnämndes till Sveriges första ambassadör till folkrepubliken. Hur det gick till när han kom till Beijing och den 12 juni 1950 överlämnade sina kreditivbrev har Ingvar Grauers skrivit om i ”På uppdrag hos Mao”, som ingår i Svensk-kinesiska vänskapsförbundets bok Hundens år: Årsbok om Kina (1982). Hammarström kunde lämna sina brev direkt till Mao Zedong, vilket var ovanligt.
Mao tog vanligen inte emot ambassadörer, men det visade återigen på den uppmärksamhet Sverige gavs som den första representanten för väst. Och det blev till och med lunch efteråt. Ingvar Grauers skriver: ”Med den särklass Sverige intog blev vi – min chef och jag – senare inbjudna av Mao till en typisk kinesmåltid med alla tänkbara delikatesser”. Vid lunchen satt Grauers bredvid utrikesministern Zhou Enlai, som passade på att lära Grauers att bättre hantera ätpinnarna.
Sedan dess har det blivit ett par ”första gånger” till. Sverige var det första västland som i december 1978 undertecknade ett avtal med Kina om tekniskt-vetenskapligt samarbete. Därmed kom vi att ge stöd till den reformpolitik och öppning gentemot omvärlden som bara några månader innan initierats av Deng Xiaoping. Fyra år senare var Sverige återigen först då vi undertecknade ett investeringsavtal med Kina. 2007 kunde Sverige som första – och hittills enda – land underteckna ett avtal med Kina om samarbete inom CSR (Corporate Social Responsibility, som rör företags sociala ansvar). Samarbetet inom detta område – företags sociala ansvar – som är högt prioriterat av våra kinesiska motparter och som har kopplingar till mänskliga rättigheter, har sedan dess skjutit fart.
Länkar till NE.se: Expo 2010 och Terrakottautställningen
Sverige och Folkrepubliken Kina
http://www.ne.se/rep/sverige-och-folkrepubliken-kina
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
