Magnus Eriksson
Är den fria televisionen hotad? Är det rätt att hänga ut enskilda personer i jakten på sanningen? Kan nobelfesten verkligen sändas i en kommersiell kanal? År 2007 var TV-året som trampade på många ömma tår.
I public service-företagen har det rått oro sedan den kortvariga kulturministern Cecilia Stegö Chilò efter regeringsskiftet år 2006 beviljade SVT sändningstillstånd för endast tre år i stället för som tidigare sex. Det har skapat osäkerhet om regeringens syn på public service. Många borgerliga debattörer anser att SVT bör vara smalare, att man ska inrikta sig på sådant som de kommersiella kanalerna inte sänder: dokumentärer, samhällsdebatt, kultur och nyheter.
Oron inom SVT resulterade i en omdebatterad kampanj med korta bild- och filmmontage, som syftade till att väcka opinion för vad man kallade en ”fri television”, en television fri från politisk och kommersiell styrning. Kampanjen kritiserades för att demonisera konkurrenterna. De jämfördes med mediamogulerna Murdoch och Berlusconi.
 |
|
”Upp till kamp” av Peter Birro och Mikael Marcimain. Från vänster: Sverrir Gudnason, Ruth Vega Fernandez, regissören Mikael Marcimain, Simon J. Berger och Fanny Risberg. |
|
PETER MAGNUSSON/SCANPIX |
En maktens megafon
Även Janne Josefssons program Uppdrag granskning i SVT skapade debatt. Två program väckte särskild uppståndelse. Det ena handlade om en flicka i Vetlanda som länge farit illa hos sin far utan att de sociala myndigheterna ingripit. Programmet resulterade i upprörda stämningar mot de ansvariga tjänstemännen på orten. Lagom till jul avslöjade man så att flera ICA-butiker märker om köttfärs med nya bäst före-datum.
Men Josefssons metoder kritiserades, främst av den tidigare SVT-medarbetaren Lars Adaktusson, som beskyllde Josefsson för att hänga ut människor utan att se till konsekvenserna. Grälet kulminerade i en duell i morgon-TV, där Josefsson kallade Adaktusson en maktens megafon.
Då hade Adaktusson lämnat SVT för uppstickaren TV 8, där han ledde intervjuprogrammet Adaktusson. SVT svarade med att ge nyhetsveteranen K-G Bergström ett program, kallat Bergström. Det blev en succé som visade hur kravet på fördjupning kan förvaltas på ett både publikt och seriöst sätt. Programmet kritiserades dock för att Bergström framträdde mot en röd bakgrund med initialerna KGB. Sovjets fruktade hemliga polis blev en rolig kulissdetalj.
Kulturkrig
Även på det kulturella området hårdnade konkurrensen. SVT förlitade sig på flaggskeppen Kobra och Babel, och Kulturnyheterna fick den svenska TV-branschens pris Kristallen för Bästa aktualitetsprogram.
Men även reklamkanalerna satsade på kultur. I Malou von Sivers förmiddagsprogram i TV4 blev Malous bokklubb en fast programpunkt med seriösa författarintervjuer och samtal med andra gäster om deras favoritböcker. Succéförfattarna Denise Rudbergs och Camilla Läckbergs program om böcker och förlagsfester var lättsammare. Fyrans kulturella ambition antyds av att Rudberg och Läckberg sändes i sidokanalen TV4 Plus.
Mer aggressiv kulturkonkurrens mötte SVT i Axess TV. Under våren sändes Kanon-TV, där statsvetaren Johan Tralau terrierlikt slog fast sina kulturkonservativa teser medan gästerna försökte få något sagt. Samma politiserande syn på kulturen präglade litteraturvetaren Johan Lundbergs Var fjortonde dag. Axess TV sände också en programserie ledd av medlemmar av Expressens kulturredaktion. Alla dessa program sändes på bästa lördagstid.
Dessutom köpte TV4 rätten att visa nobelfesten. Några röster varnade för att nobelprisets trovärdighet kunde ta skada om festligheterna sändes i en kommersiell kanal. Men TV4 tog uppdraget på allvar med fjorton timmars direktsändning och många förberedande program och programinslag, allt i seriös ton. Nobelstiftelsen ställde dessutom som villkor att direktsändningen inte fick brytas av reklaminslag.
SVT:s klassiker fortfarande i trafik
På underhållningsidan såg nya dokusåpor dagens ljus. Ensam mamma söker var TV 3:s svar på succén Bonde söker fru på TV4 året innan. I Frufritt visade SVT vad som händer i ett norrländskt samhälle när fruarna reser bort och låter männen sköta marktjänsten. Störst framgång fick I en annan del av Köping på TV4 som handlade om ett kollektivboende för mentalt handikappade. Serien var fylld av humor och gott humör. Den visade att dokusåpan, genren som skapade ordet mobbnings-TV, kan vara nog så inkännande. Serien fick två Kristallenpris, både för Årets program och Årets dokumentärprogram.
Den mest uppmärksammade underhållningshändelsen var emellertid Melodifestivalen, fortfarande på SVT. Numera är den svenska uttagningen en större händelse än den europeiska finalen. Där kom The Ark långt ned, trots att de utnämnts till favoriter av den svenska pressen. När inte tittarna på kontinenten röstade som de förväntades göra, utbrast flera tidningar Lägg ned skiten dagen efter finalen. Det så kallade grannröstandet är svårare att smälta när det gynnar forna öststater än när britter och skandinaviska grannar röstar fram svenska melodier till en tätplacering.
Även i övrigt litade SVT på gamla succeer. På spåret vanns av författaren Göran Hägg och rocksångerskan Caroline af Ugglas. Liksom Allsång på Skansen är På spåret ett av SVT:s mest uppskattade program. Det baseras på en originalidé och har sänts i tjugo år. Smågnabbandet mellan programledaren Ingvar Oldsberg och enväldige domaren Björn Hellberg skapar trivsel. Tävlingen är också utformad så att tittarna kan pröva sina kunskaper mot de tävlande. Frågorna utmanar både kunskapsmässigt och i konsten att tolka vitsar av tvivelaktig halt.
Till de mer underhållande SVT-produktionerna hörde även Erik Fichtelius långa intervju med förre statsministern Göran Persson. Den kallades för dokumentär, men Persson framträdde med dramatisk tyngd: burleskt salvelsefull och bittert genomskådande, hela tiden med suverän känsla för retoriska och känslomässiga effekter. Det var mäktig TV-teater.
Interaktiva dramaserier
Några inhemska dramaserier utmanade synen på vad en TV-serie kan vara. Labyrint var den största satsningen hittills av TV4. Tittarna fick följa ett antal människoöden, men historierna byggdes ut av inslag på nätet som berättade mer. De som bara följde serien på TV såg dramatiskt tillspetsade situationer, medan nätversionen erbjöd bakgrunder. Paradoxalt nog gav förnyelsen en mer traditionell bild genom att antyda en psykologisk förklaring av gestalternas handlande.
Även SVT presenterade en interaktiv serie, Sanningen om Marika. Den handlade om en kvinna som försvann natten efter sitt bröllop. Efter avsnitten följde en studiodebatt där en väninna till Marika gick till storms mot sättet att framställa hennes öde i TV-serien. Tittarna uppmanades också att gå in på väninnans hemsida, där det bedrevs opinion för att skapa klarhet i alla de försvinnanden som påstods äga rum i Sverige varje år. Det gav en pseudodokumentär prägel. Kanske var studiodebatten faktisk, inte blott teater? Och hemsidan såg äkta ut. Serien aktualiserade frågan om fiktion och fakticitet, liksom hur materialet presenteras. Formen var förledande, tittaren vaggades lätt in i tron att det var på riktigt.
SVT:s mest uppmärksammade dramaproduktion var Upp till kamp av Peter Birro och Mikael Marcimain. Serien följde en grupp unga människor åren 1966–76. Den fångade lyhört de ungdomliga uppbrottsstämningarna, och den var ställvis radikal i sitt bildberättande. Bland annat gjordes det första avsnittet i svartvitt. Det skapade en iakttagandets distans, som gav en känsla av att se händelserna på TV som då det begav sig.
Vi har sett det förut
Det utländska drama- och deckarutbudet dominerades av amerikanska och brittiska produktioner. Det var ännu en omgång serier som heroiserade kriminaltekniker, det var gamla och nya sjukhusserier, och den så kallade brittsommaren kom med en allt tröttare kommissarie Barnaby i Morden i Midsomer. Bland övriga brittiska deckarserier under sommaren märktes Foyle’s War med motiv från andra världskriget och den lågmälda Nattskiftet med mindre spektakulära brott.
Under sommaren sändes även andra säsongen av BBC:s Life on Mars, där en polisman från nuet vaknar upp 1973. Tiden är fint återskapad, men samtidigt understryks det förflutnas närhet av att den musik som ger tidsmiljön dess atmosfär fortfarande är populär. Närheten tillsammans med brytningarna mellan vår tid och detta nära förflutna ger också en bild av de enorma förändringarna i Storbritannien de senaste decennierna.
Under året visade betalkanalen Canal Plus även flera dramaserier från HBO, däribland andra säsongen av Rome och Big Love, den humoristiska serien om avfälliga mormoner som håller månggiftet i helgd. Från HBO kom också John från Cincinnati om en udda surfarfamilj och komediserien Lucky Louie, som häcklade de flesta manliga schabloner.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2007
TV-året 2007: Nya guldkorn och gamla favoriter
http://www.ne.se/rep/tv-året-2007-nya-guldkorn-och-gamla-favoriter
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
