Flödande virtuellt vatten

Filippa Boijsen, frilansjournalist

Det finns i dina kläder, i kaffet i din fikakopp och i hamburgaren du åt till lunch. Varje dag förbrukar du motsvarande 74 badkar med vatten – utan att komma i kontakt med ens en bråkdel av det.

Varje konsumerad vara kräver stora mängder vatten och lämnar ett vattenfotavtryck efter sig som påverkar både lokalt och globalt. Samtidigt ökar bristen på färskvatten i världen.

Som om livet inte redan var fyllt av svåra val!

BEGSTEIGER/IBL

Vattenfotavtryck med nationsgränser

Begreppet virtuellt vatten myntades 1993 av forskaren John Anthony Allan från King's College i London. Det innefattar allt vatten som förbrukats under produktionsprocessen, även i förpackning och transport. När forskaren mottog Stockholm Water Prize på den internationella vattenveckan i Stockholm i mitten på augusti fick det hittills relativt osynliga vattnet stor uppmärksamhet i medierna.

Tillsammans med en nederländsk professor har John Anthony Allan beräknat hur mycket vatten som går åt vid produktion av bland annat livsmedel. För att framställa en kopp kaffe krävs exempelvis 140 liter vatten och produktionen av ett kilo kött upp till 16 000 liter.

Vattenåtgången skiljer sig mellan olika miljöer. Ett kilo vete fordrar 400 liter i humida miljöer men i torr, varm miljö fordras upp till 3 000 liter. Nu har forskare också tagit fram begreppet vattenfotavtryck som är ett mått på den totala vattenmängd som förbrukas vid framställningen av de varor vi konsumerar. Vattenfotavtrycket gör skillnad på om det virtuella vattnet förbrukas inom eller utom gränserna för landet där varan konsumeras och det kan räknas ut för hela landet, ett företag eller en enskild medborgare.

Vattnet bryr sig som bekant inte om nationsgränser. Floden Donau rinner ut i 18 olika länder och tvingar oss således att dela på världens resurser, inte bara i rå form utan också i de i varuform förädlade vattenreurserna. Att importera en produkt innebär att man indirekt även importerar en mängd vatten, virtuellt vatten.

Av de cirka 6 000 liter vatten varje svensk konsumerar dagligen går bara 300 liter åt i hushållet. Den resterande delen är det som förbrukats för att framställa maten vi äter och produkterna vi använder. Professor Allan har identifierat mat som den sektor som slukar mest resurser. Produktionen av livsmedel står för 80–90 procent av all vattenförbrukning vilket påverkar en allt mer vattenfattig miljö. Genom att konkretisera det virtuella vattnet i vattenfotavtrycket och på så vis synliggöra vattenkonsumtionen ger Allan exempel på hur vatten skulle kunna sparas.

Vatten som bristvara

FN:s klimatpanel IPCC presenterade på den internationella vattenveckan en ny rapport om klimatläget. Där förutspår man längre torrperioder, kraftigare översvämningar och sämre vattenkvalitet som ett resultat av klimatförändringarna. Temperaturökningen under 1900-talet följdes av stigande havsnivåer och färskvattenbristen väntas fortsätta förvärras i takt med befolkningsökningen. Kraftigare regn kommer att försämra vattenkvaliteten på andra håll. Både länder med god vattenhållning och utvecklingsländer med mindre god kommer att tvingas göra investeringar för att klara den kommande vattenkrisen, menar IPCC.

Kunskapen om hur vattnet på vår jord skulle kunna utnyttjas bättre finns, men används inte, skriver tidskriften Scientific American i sitt augustinummer. Bland annat nämns i artikeln att priset på färskvatten i västvärlden relativt sett är för lågt och att man bör utveckla teknologin för att avsalta vatten.

Professor Allan påpekar att vi kan göra mycket för att minska vattenåtgången genom att förändra matvanor och odlingsmetoder. Själv blev han vegetarian efter att ha konstaterat att köttätare förbrukar dubbelt så stora vattenmängder som vegetarianer.

Virtuellt vatten för fred

Klimatpanelen uppmanar de politiska beslutsfattarna att anpassa användandet av vatten genom att se över vilka grödor som odlas var. Åtgången på vatten är nämligen störst i fattiga länder med vattenbrist. I de länderna är avdunstningen ett stort problem och det krävs stora resurser för att konstbevattna. Forskare har i stället föreslagit ett mer resursvänligt användande av vattnet. Det innebär att ett par jeans, som slukar 10 000 liter vatten, bör produceras i länder med rik nederbörd, inte i länder som inte ens kan försörja sin egen befolkning med rent dricksvatten.

I en perfekt värld skulle vattenfattiga länder kunna importera vattenkrävande produkter och själva producera varor och tjänster som kräver lägre vattenförbrukning, som inom turism och förädlingsindustri. Men ett sådant skifte är inte alltid lätt att göra, skriver SIDA på sin hemsida. En framtida handel med virtuellt vatten kräver goda relationer länderna emellan och strider mot många länders strävan att vara självförsörjande på exempelvis jordbruk.

Handeln med det virtuella vattnet kan ge upphov till såväl konflikter som samarbete och fred, skriver den internationella organisationen World Water Council på sin hemsida. För en fungerande handel behöver vattenfattiga länder bättre tillgång till den internationella marknaden menar de. I en rapport efter World Water Forum 2003 diskuterar experter på området hos vem ansvaret ligger: Vad krävs av vem för ett lämpligt och rättvist användande av det virtuella vattnet?

Otydligt begrepp

Kritiken mot begreppet virtuellt vatten har bland annat framhållit att det förutsätter att allt vatten är lika mycket värt och att vattnet som använts till en vattenintensiv vara kan användas i en helt annan produktion. Så är inte alltid fallet. Dessutom anger beräkningarna på en varas virtuella vattenförbrukning inte om den ligger inom en resursmässigt hållbar gräns. Därför anses begreppet inte kunna användas som underlag för politiska beslut.

Men forskningen har givit vissa ringar på vattnet. Företag som Coca-Cola och Nestlé har börjat se över sin vattenförbrukning. Även butikskedjor som Marks & Spencer och Sainsbury's undersöker hur deras vattenfotavtryck kan lättas. Genom att byta leverantör av varor som kräver enorma mängder vatten i ett land till ett land där samma varor har mindre effekt på miljön kan en stor skillnad märkas. Men vad som kan vara en liten åtgärd för ett företag kan slå hårt mot landet som exporterade varan. Samarbeten är särskilt svåra att få till stånd när flera nationer är inblandade i samma fråga. Ett exempel på det är Jordanfloden som gränsar till fem länder.

Ett tecken på att en del av industrin visat sig öppen för idén om det virtuella vattnet är att aktörer på marknaden lanserat ett projekt för att lättare kunna mäta hur mycket vatten som förbrukats i produktionskedjan. I det sammanhanget har professor Allan framfört idén om en särskild vattenavgift efter virtuell förbrukning och tror att det snart kommer att finnas en certifiering av vattenförbrukning som visar hur stor vattenmängd varje vara krävt för att göra oss konsumenter medvetna om den vattenförbrukning de ger upphov till.

Vad som blir verklighet får framtiden utvisa. Det virtuella vattnet fortsätter att flöda. Det gäller även för de nya och för många häpnadsväckande siffrorna på din och min vattenkonsumtion. Vattenfotavtrycket lämnar onekligen spår efter sig, men om det kommer att påverka den enskilde konsumentens – för att inte tala om de enskilda producenternas – mönster återstår att se.