Arne Järtelius och Louise Ridell , NE-medarbetare
Söndagen den 6 maj går det franska folket till val för andra gången på två veckor. Redan första gången var enigheten ganska stor om vilka av de totalt tolv officiella kandidaterna som skulle gå vidare till en andra och avgörande omgång i valet av ny fransk president efter Jacques Chirac: Nicolas Sarkozy som fick 31,18 procent av rösterna och Ségolène Royal som fick 25,87 procent.
Men det är nu som det gäller! Vem av Sarko och Ségo – som de kallas i Frankrike – skulle du rösta på som fransk president för de närmaste fem åren om du hade rösträtt i det franska valet? Mannen eller kvinnan? Den luttrade hårdhandskpolitikern eller hon som säger sig vilja ha folket med i alla beslut? Skulle du rösta på den första kvinnan att bli fransk president eller på ännu en av dessa maktens många män?
I bagaget från första valomgången
Vad som framför allt hände i den första valomgången till ny fransk president var att valmanskåren rörde sig mot mitten av den politiska skalan. Av det totala antalet avgivna röster – hela 84 procent av valmanskåren röstade – gick inte mindre än 74 procent till någon av Sarkozy, Ségolène eller den tredjeplacerade François Bayrou. Det gör att denna andra omgång till stor del kommer att handla om vem som kan locka till sig den största andelen av Bayrous 6,6 miljoner röster. Efter den första valomgången försökte både Sarkozy och Royal upprepade gånger att få Bayrou att uppmana sina väljare att rösta på just sig, men denne föredrog av olika skäl att ställa sig neutral i den kampen.
Vad är det då som driver fransmännen i deras röstande? Direkt efter den första valomgången ställde det franska opinionsinstitutet Ipsos ett antal frågor utifrån vilka man ganska väl kan bilda sig en uppfattning om majoritetsfransmannens preferenser.
- När det gäller kön är fördelningen av röster ganska lika mellan Sarkozy och Royal, som båda attraherar fler kvinnor än män. Bayrou hade fler manliga röstande, och flest antal män röstande på sig hade yttersta högerns kandidat Le Pen.
- Bland de yngre röstande (18–24 år) är det en liten majoritet som föredrar kvinnan i församlingen framför mannen.
- Tillfrågade om den viktigaste anledningen till varför de valde den ena kandidaten framför de andra sade 60 procent att det var Sarkozys program som fick dem att välja honom (det samma gällde för Bayrous och, i ännu högre grad, för Le Pens röster). Vad beträffade Royal var det i stället partiet – i hennes fall socialistpartiet – som fällde avgörandet i vallokalen.
- När de röstande fick ange olika skäl till att välja just sin kandidat föll deras val på Royal för att hon ”representerar förändring”, medan Sarkozyröstarna tyckte att deras kandidat ”har resningen hos en president”.
- De frågor som för väljarna var viktigast i valet av presidentkandidat var: arbetslöshet (41 procent), köpkraft (40), osäkerhet (33), utbildning (32), fattigdom och utestängning från samhället (26), pensionering (23), invandring (23) och Europa (20).
Vem vinner? Är det rörelsen ”tout sauf Sarkozy” – ’vem som helst utom Sarkozy’ – som kommer att dra det längsta strået på söndag och hjälpa Royal till presidentposten? Eller är det soffliggarna och Le Pens ”totalvägrare”, som inte vill rösta på någon av kandidaterna? Eller är det kanske, som så många gånger förr i alla de länder och sammanhang, könet som kommer att avgöra vem man röstar på? Qui vivra verra. (’Den som lever får se’.) Men hur skulle du rösta?
Tillsammans blir allt möjligt
Via de båda kandidaternas respektive officiella hemsida följde vi deras göranden och låtanden direkt efter den första valomgången för att försöka bilda oss en uppfattning vilka de är och vad de står för.
I Sarkozys valprogram heter det att tillsammans blir allt möjligt (”ensemble tout devient possible”) och programmet kan man både punktvis och i sin helhet läsa på hans mycket imponerande hemsida. Programmet är uppdelat i 15 punkter och omfattar hela 16 sidor. Det innehåller både allmänna hårdfakta om sådant som jobben, arbetslösheten, köpkraften, demokratin, invandringen, utbildningen och miljön och högervridna mjukdata om alltifrån äganderätten och politiken till att vi ska ”vara stolta över att vara fransmän” (’fiers d’être français’). Möjligen kan man tycka att många av de 15 punkterna i det stora hela låter ganska rätt, men när den dagen kommer att de ska infrias så finns det ganska mycket luft i dem med möjligheter att peka på lyckanden utan att alla berörda tycker att det har hänt speciellt mycket.
Sarkozy är en (under den gångna valkampen dock ganska tyst) beundrare av George W. Bush. Han är för marknadens och globaliseringens fria spel à la Margaret Thatcher och Ronald Reagan utan att för den skull ha något emot ekonomisk centralism och regeringsingripanden när så kan anses vara av nöden. Det gör att Sarkozy anklagats för att vara något av en amerikansk nykonservativ med ett franskt pass.
I Frankrike ses Sarkozy som en karaktär hämtad från en roman av Balzac: en tämligen enstörig äventyrare fylld av ambition som kommer till staden för att där med en ständig framåtanda och enorm energi ta sig fram till sina drömmars mål utan att snegla vare sig till höger eller till vänster. Att lyckas är allt för honom hos Balzac. För Sarkozy heter tout just nu att 52 år gammal bli den femte republikens nästa president.
Framtidsönskningar
Ségolène Royal och socialistpartiet (Parti Socialiste, PS) är vänsteralternativet. Royal har en presidentpakt (un pacte présidentiel) som består av sju mål, eller pelare (piliers) som de kallas. Dessa är:
- öka tillväxten genom arbete
- förbättra köpkraften
- upphöja utbildning
- garantera det sociala skyddet
- sätta miljön i centrum
- bekämpa alla former av våld
- arbeta för ett starkare Frankrike.
Hur dessa mål ska uppnås finns uppställt i hundra förslag (cent propositions) som tar upp allt från stort till smått. När det gäller arbete talar Royal om ”arbete för alla och ett yrke åt envar”. Den franska arbetslösheten ska bekämpas, och särskilt ungdomsarbetslösheten. Köpkraften och levnadsstandarden ska ökas bland annat genom att höja minimilönen till 1 500 €. Utbildningens ställning ska stärkas med obligatorisk skolgång från tre års ålder och genom en begränsning av antalet elever i varje klass. Våldet i samhället ska bekämpas, bland annat med starkare lagstiftning mot våld inom äktenskapet och med utbildning för skolbarn i konfliktlösning och fler vuxna i skolan.
Sjukdomar som aids och cancer ska förebyggas med politiska handlingsplaner, men också nya folksjukdomar som fetma ska förebyggas. Unga kvinnor ska få gratis preventivmedel och gamla ska få möjlighet att bo kvar längre hemma. Den globala uppvärmningen gör att alternativ till olja måste uppmuntras. Odlingen av genmodifierade grödor ska stoppas, och bland miljöförslagen föreslås skapandet av en världsorganisation för miljön.
Royal vill att Frankrike ska utvecklas till en ny sjätte republik. Politiken ska föras närmare medborgarna, och med Royals slagord medbestämmande (démocratie participative) ska de kunna vara med och ha inflytande över budgetar med mera. Senatens vetorätt ska inskränkas. Frankrikes röst i världen har enligt Royal försvagats och ska därför återupprättas. För Europas del vill socialisterna ha ett mer protektionistiskt Europa och också en gemensam europeisk säkerhetspolitik.
Reportage på NE.se
(Artikeln publicerad 2007-05-02)
Franska valet: Sarkozy eller Royal?
http://www.ne.se/rep/franska-valet-sarkozy-eller-royal
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
