Anders Hansson
Nobels fredspris 2006 delas mellan Grameen Bank och dess grundare Muhammad Yunus. Grameen Bank är de fattigas bank i Bangladesh och ger så kallade mikrolån till främst fattiga kvinnor.
Valet av Grameen Bank och Muhammad Yunus väcker en del diskussion. Framför allt om denna typ av verksamhet kan sägas bidra till fred i världen. Den norska nobelkommittén skriver i sin motivering att varaktig fred inte kan uppnås utan att stora befolkningsgrupper hittar ett sätt att ta sig ur fattigdomen. Denna uppfattning delas av Muhammad Yunus som väcker uppmärksamhet genom att hävda att alla miljarder som exempelvis pumpats in i kriget i Irak gjort större nytta för freden om de i stället investerats i kampen mot fattigdomen.
Grameen Bank startade 1976 som ett individuellt initiativ av Muhammad Yunus, som vid denna tid undervisade i ekonomi vid Chittagong University i Bangladesh. Han lånade då ut sammanlagt motsvarande knappt 200 kronor till 42 människor för att dessa skulle slippa att stå i skuld hos ockrare. ”Man kan lätt hjälpa människor så att de själva kan skapa sig nya liv”, säger han i en intervju i samband med prisutdelningen.
När han misslyckades med att få bankerna att låna ut pengar till de fattiga startade han själv det projekt som skulle bli Grameen Bank. I nuläget har banken gett lån till nära 7 miljoner människor, varav 97 procent är kvinnor. Satsningen på kvinnor är medveten eftersom det visat sig att lånen till dem får större effekt än lån till män.
 |
|
Muhammad Yunus fotograferad på Nobelmuseet i Stockholm. |
|
MARK EARTHY/SCANPIX |
Trots att Grameen Bank riktar sig till de fattigaste i samhället och till och med lånar ut pengar till tiggare handlar inte verksamheten om välgörenhet. Enligt Muhammad Yunus leder välgörenhet till bibehållen fattigdom genom att skapa beroende och beröva individen möjligheten att själv ta sig ur sin situation. Grundtanken bakom Grameen Bank är i stället att även fattiga människor har färdigheter, men att dessa är outnyttjade. Det är inte de fattiga som skapat fattigdomen.
Mikrolånen är ett sätt att hjälpa de fattiga att förändra sina livsvillkor och precis som i en traditionell bank betalar låntagarna ränta. Den stora skillnaden är att Grameen Bank ser möjligheten till lån som en mänsklig rättighet. Medan andra banker kräver någon form av säkerhet för att låna ut pengar är detta inget krav för att få ett mikrolån. Trots det betalas nära 99 procent av alla lån tillbaka i tid.
Tanken är att lånet ska vara grundplåten i någon form av verksamhet som kan hjälpa låntagaren att ta sig ur fattigdomen. Det kan handla om att köpa en ko, vars mjölk man kan sälja, eller en symaskin för klädtillverkning. Dessa kan sedan lånas ut till någon annan på samma villkor. I ett land där de flesta lever utan egen telefon har det blivit en lönsam affär att köpa en mobiltelefon och öppna sin egen ”telefonkiosk”. Över en kvarts miljon kvinnor har hittills lånat pengar i Grameen Bank just för att köpa sin bys första mobiltelefon.
Den som vill ta ett lån i Grameen Bank får en lista på sexton punkter över krav som banken ställer på sina låntagare. Främst handlar det om att få låntagarna att fundera över och diskutera det liv de lever. Bland punkterna finns sådana som handlar om sanitet och hygien i hemmet och allmänna utfästelser om att inte begå oförrätter och att motsätta sig dem som gör så. Ett par punkter handlar om att inte gifta bort barn och att inte kräva någon hemgift.
Muhammad Yunus har en långsiktig målsättning. Han vill se en värld där fattigdomen inte längre existerar förutom på museum. När en reporter avfärdar tanken som idealistisk och utan verklighetsförankring får Muhammad Yunus röst en tydlig skärpa. ”Varför ska fattigdomen få finnas i våra liv?”, frågar han och fortsätter: ”När jag startade Grameen Bank sa folk att det var omöjligt. ’Man kan inte låna ut pengar till de fattiga. De kommer aldrig att betala tillbaka.’ I dag får man nobelpris för det.”
Prissumman planerar han att använda till ytterligare socialt företagande som, utan vinstintressen, kommer folket till godo. Ett exempel på sådana projekt som redan är i gång är tillverkningen av en näringsberikad yoghurt. Denna är avsedd för de många undernärda barn som lever i Bangladesh.
Den ställning som Nobels fredspris ger Muhammad Yunus anser många att han bör använda i politiskt arbete. Men han tänker inte bli politiker. ”Jag ska göra det jag kan, inte det jag inte klarar av”, säger han.
Grameen Bank ägs av de fattiga, och för att befästa detta är en av delägarna med Muhammad Yunus i Oslo för att ta emot Nobels fredspris.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2006
Nobelpriset 2006: Fredspriset
http://www.ne.se/rep/nobelpriset-2006-fredspriset
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
