USA och kriget mot terrorismen

Arne Järtelius, nyhetsredaktör

Tisdagen 11 september 2001 kunde ha varit vilken dag som helst i USA:s historia. Förvisso hade George W. Bush vid sitt tillträde som president i januari 2001 fått höra varningar om både Usama bin Ladin och al-Qaida, bland annat av sin företrädare Bill Clinton, och enligt vad CIA-chefen George Tenet efteråt vittnade om ”blinkade varningslamporna rött”, men just den här dagen var det inga specifika varningsklockor som ringde.

Det gjorde att president Bush ägnade förmiddagen åt att i Emma E. Booker Elementary School i Sarasota, Florida, högläsa berättelsen The Pet Goat för eleverna. Han avbröts av Vita husets stabschef Andrew Card som viskande berättade för honom vad som hänt med World Trade Center i New York och med Pentagon i Washington. Efter det satt George Bush under flera minuter helt stilla och tyst kvar framför skolklassen, liksom för att det sagda skulle hinna sjunka in. När presidenten efter ett tag lämnade klassrummet höll han en kort presskonferens för de närvarande journalisterna och förklarade att USA drabbats av en nationell tragedi genom vad som gått till historien som 11 september-attackerna.

President Bush får beskedet om attacken mot World Trade Center i New York.

WIN MCNAMEE/REUTERS/SCANPIX

A day to remember

Det skulle dröja till sent på kvällen 11 september 2001 innan president Bush var tillbaka i Vita huset. Därifrån höll han ett kort TV-sänt tal till nationen. I sitt tal konstaterade han att ”ingen av oss kommer att glömma denna dag” och efter det citerade han Bibeln: ”Even though I walk through the valley of the shadow of death, I fear no evil, for You are with me” (Psaltaren 23:4). Det gav ett för många ganska lamt intryck och förmedlade inte några starkare känslor av att presidenten hade kontroll över situationen. Men det var i så fall bara tillfälligt.

I stället kom 11 september 2001 (9/11, som dagen kallas på amerikanska) att bli en vändpunkt för både George W. Bush personligen och för hans presidentskap. ”Mycket tyder på”, skriver journalisten Lennart Pehrson i boken ”Ni har klockorna – vi har tiden”: USA tio år efter 11 september (2011), ”att Bush såg det som att Gud, eller ödet, placerat honom i en roll där det var hans uppgift att uträtta något stort. Ett närmast messianskt tonfall kom till uttryck.” Två veckor efter 9/11 visade en opinionsmätning av Gallup ett väljarstöd för Bush på hela 90 procent. Det är den högsta nivå som hittills nåtts av en USA-president.

Redan 12 september antog FN:s säkerhetsråd resolution 1368 som slog fast rätten för USA att i enlighet med FN-stadgan vidta, som det hette, nödvändiga åtgärder med anledning av terrorattacken. Knappt en månad senare, 7 oktober, inledde USA kriget mot talibanerna i Afghanistan. I samband med Afghanistankriget (Operation Enduring Freedom) skapades vad som kom att kallas Bushdoktrinen. Enligt den menade sig USA att på egen hand kunna avgöra hur man skulle skydda sig mot olika terroristgrupper. ”Bushdoktrinen” kom att få sin skriftliga utformning 20 september 2002 i dokumentet National Security Strategy of the United States.

I samband med kriget i Afghanistan använde USA begreppet ”illegala kombattanter” för att fånga sådana stridande som, i enlighet med Haagkonventionerna, inte sades höra till något reguljärt stridande förband. För att hålla dessa ”olagliga krigare” fängslade utan att behöva ställa dem inför någon civil domstol inrättades på USA:s flottbas i Guantánamo Bay på Cuba ett fängelseläger där USA:s lagar inte behöver följas. De första fångarna anlände dit 11 januari 2002. Totalt har genom åren 775 misstänkta terrorister förts till Guantánamobasen. När Barack Obama tog över Vita huset i januari 2009 fanns 240 fångar kvar. Som president har Obama sagt sig vilja stänga fängelset på Guantánamo för gott, men av olika skäl har han ännu inte lyckats med det. Tio år efter 9/11 finns det 172 fångar kvar i fängelset på Guantánamo. Av dem anses 48 utgöra ”en hård kärna” av terrorister som riskerar att få stanna i fängsligt förvar för gott och utan att behöva prövas av någon civil amerikansk domstol.

Patriot acts

Knappt en vecka efter 9/11, 17 september, gav president Bush en 14 sidor lång order till den amerikanska underrättelsetjänsten, CIA. CIA:s uppgift enligt den var att, utan några begränsningar, finna, fånga, fängsla och förhöra terrormisstänkta över hela världen. Därmed möjliggjordes inrättandet av hemliga CIA-fängelser (black holes eller black sites) och att misstänkta kunde kidnappas var som helst (extraordinary renditions). Dessa misstänkta kunde sedan överlämnas till privata torterare som till USA kunde ge den information de på det viset inhämtade (en särskilt grym och enligt Genèvekonventionen olaglig metod som användes för att få fångar att tala har varit skendränkning, waterboarding). De i olika sammanhang avslöjade förhållandena på Abu Ghurayb, ett irakiskt fängelse i Bagdad, som användes av USA under ockupationen av Irak, är ett av flera exempel på hur USA behandlade fängslade påstådda terrorister på olika håll i världen.

De av CIA på presidentens order använda metoderna kom att sträcka sig även till Sverige. Den 18 december 2001 bortfördes av CIA med svenska SÄPO:s och den svenska regeringens goda minne två asylsökande egyptier – Mohammed Alzery och Ahmed Agiza – till fängsligt förvar och tortyr i Kairo. Mohammed Alzery frigavs 2003, medan Ahmed Agiza fick tillbringa tio år, till början av augusti 2011, i fängelse. De vill nu båda återvända till Sverige.

Ytterligare en amerikansk åtgärd i kampen mot terrorismen var Patriotlagen (Patriot Act). Den skapades av justitieminister John Ashcroft och antogs 26 oktober 2001 av USA:s kongress. Den innebar långtgående inskränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter. USA:s säkerhetspolis (FBI) kunde med den som stöd i hemlighet kontrollera telefonsamtal, e-post, bankkonton och en mängd andra privata dokument utan att begära någon domstolsorder. Utländska medborgare kunde med hjälp av Patriotlagen arresteras och hållas fängslade långa tider utan att få anklagelserna mot sig prövade i en öppen rättsprocess. Med det upphävdes selektivt Habeas Corpus Act, som föreskriver att en individ som i USA beskylls för ett brott har rätt till en öppen rättslig prövning. Patriotlagen gäller fortfarande. Den förlängdes senast i maj 2011 för fyra år framåt av president Obama.

I terrorbekämpningens namn har USA:s underrättelseapparat växt sig allt större och starkare sedan 11 september-attackerna. Enligt en kartläggning gjord av tidningen Washington Post sommaren 2010 arbetade 1 271 myndighetsorganisationer och 1 931 privata företag med terrorbekämpning, inre säkerhet och underrättelseverksamhet. Officiellt uppgick den samlade underrättelsebudgeten i USA då till 75 miljarder dollar (inofficiellt handlar det förmodligen om större summor).

Lennart Pehrson skriver i sin ovan citerade bok: ”När George W. Bush förklarade krig mot terrorismen blev också konsekvenserna i USA att egna fri- och rättigheter begränsades, samtidigt som den politiska makten alltmer koncentrerades och centraliserades till presidentämbetet i Vita huset.” I ett land som USA, där den egna individen och hans och hennes frihet och förmåga skattas så högt, har det varit en utveckling som gått stick i stäv mot väldigt många principer.

The same procedure

I kampanjen inför presidentvalet 2008 uttalade sig den blivande presidenten Barack Obama mycket kritiskt mot president George W. Bushs kamp mot terrorismen. Men väl vald till president visade det sig inte vara så lätt att bryta med Bushs terrorstrategi. Det har handlat om dels nya terrorhot mot USA, dels juridiska eller andra hinder på vägen. Guantánamobasen är fortfarande inte nedlagd, Patriotlagen fungerar på samma sätt i dag som när den antogs för tio år sedan, kriget i Afghanistan – USA:s längsta krig – har utvecklats till ”Obamas Vietnam” och många av de under Bush i terrorbekämpningens namn införda inskränkningarna i de medborgerliga fri- och rättigheterna kvarstår fortfarande oförändrade.

USA:s krig mot terrorismen har sammantaget inneburit en mycket radikal omläggning av USA:s säkerhetspolitik. Det har samtidigt lett till att USA:s ställning som den enda supermakten på olika sätt försvagats. Det gäller inte minst ekonomiskt – krig kostar pengar, stora pengar – men det har även varit fråga om att de medel som USA begagnat sig av i denna kamp inte alltid använts på avsett sätt. Noteras ska samtidigt att kriget mot terrorismen – trots att USA tio år efter 11 september-attackerna lyckades döda den för det dådet ytterst ansvarige, Usama bin Ladin – långt ifrån är slutfört.

Lennart Pehrson, som med sin bok ”Ni har klockorna – vi har tiden” på ett bra sätt sammanfattar USA:s nu tio år långa krig mot terrorismen, får avsluta: ”Det fasansfulla som hände morgonen den 11 september 2001 kom att förändra USA och därmed världen.” Det man måste fråga sig är vart världen är på väg nu.

Länkar

USA och kriget mot terrorismen
http://www.ne.se/rep/usa-och-kriget-mot-terrorismen
Nationalencyklopedin, 2012-05-27 Kopiera källangivelse

Relaterade artiklar

Nationalencyklopedin