Calle Bäckström, NE-medarbetare
När USA om knappt två år väljer ny president är det första gången på över ett halvsekel som varken sittande president eller vicepresident kandiderar. Därför är utgången ovanligt oviss. Efter en obruten svit av 43 vita män har både en svart senator från Illinois och en före detta presidenthustru goda chanser att skriva historia.
President George W. Bush är inne på sin andra mandatperiod och kan enligt konstitutionen inte väljas en tredje gång. Vicepresidenten Dick Cheney avstår en kandidatur, för vilken han uppges sakna hälsa och troligtvis också tillräckligt stöd.
Vid 1952 års val, när varken president Truman eller vicepresident Barkley nominerades som demokraternas kandidat, gjorde Barkley åtminstone ett försök. Att vicepresidenten inte gör anspråk på presidentposten trots att den sittande presidenten inte ställer upp har inte inträffat sedan 1920.
Efter åtta år med en republikansk president och allt större kritik mot framför allt Irakkriget är det demokraternas kandidater som står mest i fokus. De republikanska namnen undviker samtidigt att stöta sig med mittenväljare, och flera har till exempel uttalat sig positivt om både abort och homoäktenskap.
 |
|
Barack Obama på besök i Selma, Alabama. |
|
robert sullivan/scanpix |
Irakfrågan viktig
Nästan hälften av väljarna säger i en opinionsundersökning utförd av tidningen Time Magazine att Irakfrågan just nu är landets främsta utmaning. För närvarande finns omkring 140 000 amerikanska soldater stationerade i Irak, att jämföra med de 5 000 som var kalkylen för fem år sedan. När George W. Bush presenterade sitt budgetförslag tidigare i år var en fjärdedel avsatt för insatser i Irak. Trots de resurser som läggs ner verkar USA ha svårt att vinna ”kriget mot terrorismen” och möter i stället allt större tveksamhet från tidigare bundsförvanter.
”Den bild det amerikanska folket vill förmedla av sig självt blir en viktig faktor i valet”, säger Göteborgs-Postens förstereporter Britt-Marie Mattsson i en intervju för Västsvenska Industri- och Handelskammaren. Hon har bevakat åtta tidigare presidentval och menar att USA:s befolkning vill ha en person som får dem att se bra ut i världens ögon.
Amerikanska presidentval är dessutom utpräglade personval, och en egenskap som personlig karisma är minst lika viktig som åsikter i enskilda frågor. Den kandidat som bäst kombinerar en bra utstrålning med att fånga opinionens åsikter i Irakfrågan och som ovanpå det undviker skandaler under resans gång har störst chanser att ta över världens mäktigaste ämbete.
Otraditionella kandidater
Utstrålning finns det gott om bland det tjugotal kandidater som offentliggjort eller förväntas presentera sin kandidatur. Bedömare talar om det mest ovissa och profilstarka amerikanska presidentvalet i mannaminne.
Gemensamt för republikanernas toppnamn är att de är relativt populära också bland demokrater. Främst i opinionsmätningarna ligger krigsveteranen John McCain och New Yorks tidigare borgmästare Rudy Giuliani. Också Mitt Romney har visat sig kunna locka även demokratiska väljare som guvernör i det demokratiskt starka Massachusetts.Demokraternas kandidater är de som främst utmanar den gängse presidentmallen. Hillary Rodham Clinton kan bli den första kvinnliga presidenten i USA och har under lång tid haft en till synes ointaglig ledning i opinionen, men sedan den relativt oprövade afroamerikanen Barack Obama meddelat sin kandidatur har utgången blivit mer oviss. Bakom dem kämpar Mexicoättade Bill Richardson med chans att bli landets förste hispanic (person med latinamerikanskt ursprung) på presidentposten.
Afroamerikanen Obama lockar unga och vita
Advokaten Obama, vars pappa är kenyan, är den förste svarte presidentkandidat som antas ha en reell chans. Han är född på Hawaii, växte upp hos sin vita mamma och är inte den typiska representanten för landets svarta befolkning. I stället har denne senator från Illinois ett större stöd bland landets vita, som faller för hans enkla analys att det finns varken ett svart eller ett vitt Amerika utan bara ett Amerika för alla.
Redan 1995 blottade han sina ungdomssynder i boken Dreams from my Father, bland annat från tiden då han med sin omgifta mamma bodde i Indonesien. Obama erkände att han både rökt marijuana och använt kokain. Med de korten på bordet har hans motståndare hittills haft svårt att hitta nya lik i garderoben.
Obama har jämförts med John F. Kennedy: ung, begåvad och karismatisk. Att han bara har två års erfarenhet som senator och är relativt oprövad i politiska sammanhang ses som både en fördel och en nackdel. En fördel framför allt bland unga som tröttnat på den äldre politikergenerationens käbbel och skandaler.
Hillary kan bli USA:s första dam på riktigt
Rutin, erfarenhet och att vara väl insatt i det politiska spelet är däremot Hillary Clintons främsta egenskaper. Hon var mellan 1993 och 2001 en av de mest aktiva presidenthustrurna någonsin och har sex år som populär senator i delstaten New York bakom sig. Hon stod vid makens sida under hans uppmärksammade otrohetsaffärer, vilket givit henne både sympati och respekt men också kritik.
Inte mindre viktigt är att Hillary Clinton backas upp av en stark stab. Enligt tidningen Time Magazine kommer de två som nomineras till partiernas kandidater att var och en behöva uppemot 500 miljoner dollar i sin kampanjkassa. Hillary Clinton har de kontakter och egna ekonomiska resurser som krävs.
Bloggare bevakar varje steg
Länge sågs Hillary Clinton som självskriven segrare i primärvalet. Detta trots hennes tidigare stöd för USA:s militära ingripanden i Irak och Afghanistan. Med Barack Obama som en ny och likvärdig motståndare bedöms andra demokrater ha hamnat ännu längre bak i ledet, men fokuseringen på kandidaternas personligheter gör att mycket kan hända innan partikonventet nästa år.
Internet och bloggar anses bli mer betydelsefulla än vid något tidigare val. Kandidaterna omges ständigt av videokameror och mikrofoner, och varje felsteg eller olycklig formulering sprids på några sekunder till miljoner väljare. Ett plötsligt misstag av en oerfaren kandidat som Barack Obama skulle kunna öppna fältet för demokrater som Bill Richardson, John Edwards eller Al Gore.
Erfaren men utan utstrålning
Trots att Al Gore inte uttryckligen sagt sig vilja kandidera till presidentposten verkar han lämna dörren öppen och nämns ofta som en möjlig kandidat. Hans främsta trumfkort är engagemanget i miljöfrågorna. Dessutom var han redan från början emot Irakkriget. Han ses av många amerikaner som torr och okarismatisk, men skulle Obama, vars egenskaper är just de motsatta, misslyckas kan en seriös om än tråkig kandidat segla upp i opinionssiffrorna.
Den tidigare energiministern Bill Richardson har också politiska meriter, framför allt som FN-ambassadör och medlare i Darfurkonflikten. Det faktum att han är spansktalande tilltalar särskilt latinamerikaner, som är den snabbast växande andelen väljare i USA.
John Edwards, som kandiderade till vicepresidentposten 2004, har tidigare varit senator i North Carolina. Han har tidigare vunnit popularitet för sitt engagemang i återuppbyggnaden av New Orleans efter orkanen Katrina.
Giuliani populär republikan
Bland republikanerna känns Rudolph ”Rudy” Giuliani igen som New Yorks borgmästare under 11 september-attackerna. I direktsänd TV samlade han invånarna på ett sätt som få andra, och ”hela USA:s borgmästare” blev snabbt omtyckt inte bara i New York utan även utanför landets gränser. Då hade redan det arbete inletts som efter hans dubbla mandatperioder hade halverat brottsligheten i staden.
Han anses stå nära den politiska mitten och kan få svårt att locka konservativa röster genom sitt stöd för hårdare vapenlagar och sin liberala inställning i frågor som rör abort och homosexuellas rättigheter. Dessutom har han två mer eller mindre offentliga skilsmässor bakom sig och är gift för tredje gången.
2001 utsågs Giuliani, som har italienska rötter och växte upp i en arbetarfamilj, till årets person av tidningen Time.
Verklighetens John McClane
Om Giuliani skulle kunna sägas vara ett exempel på den amerikanska drömmen så framstår hans främste konkurrent, Arizonasenatorn John McCain, i stället som den amerikanske hjälten personifierad. Inte bara namnet är snarlikt Bruce Willis hårdföra karaktär John McClane i Die Hard-filmerna.
McCain, som kommer att vara 72 år vid valet 2008, föddes i Panama, som då var en amerikansk skyddszon. Därigenom uppfyller han det konstitutionella kravet att vara infödd amerikan för att få kandidera i ett amerikanskt presidentval, ett krav som hindrar till exempel Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger från att kandidera.
Med både en far och en farfar med amiralsgrad gjorde John McCain militär karriär som stridspilot. Han har blivit nedskjuten flera gånger och tillfångatagits av nordvietnamesiska styrkor men vägrade att i propagandasyfte släppas före någon annan soldat och tillbringade fem år i fångenskap.
I dag är han familjefar med sju barn och har som senator gjort sig känd för att samarbeta med politiker i båda partierna. Föga förvånande står han helhjärtat bakom kriget mot terrorismen och operationerna i Irak, en principfasthet som både stärker hans ställning och ligger honom i fatet bland krigsmotståndarna.
En tredje republikansk kandidat är den tidigare Massachusettsguvernören Mitt Romney, som lanserar sig som ett mer konservativt alternativ till McCain och Giuliani. Men även han har tidigare gjort positiva uttalanden om abort och homoäktenskap. Även det faktum att han är mormon betraktas med skepsis av den konservativa kristna högern som ser mormonkyrkan mer eller mindre som en sekt.
Fortfarande långt kvar
Primärvalskampanjerna är redan i gång, och det krävs både pengar och ständig fokusering för att kandidaterna ska nå hela vägen fram. Barack Obama framstår som den klarast lysande stjärnan just nu, men resan till att bli demokraternas presidentkandidat är lång för den i dessa sammanhang oerfarne advokaten.
Hillary Clinton har kunskap och resurser men representerar kanske tydligast det etablissemang till vilket Obama utgör ett efterlängtat alternativ.
Utvecklingen i Irak och i andra länder där USA har intressen kommer att bli avgörande för McCains och Giulianis popularitet bland både demokrater och egna partivänner.
Kanske kommer namn som i dag ges små utsikter, som demokraternas Tom Vilsack eller republikanernas Condoleeza Rice, utrikesministern som är både svart och kvinna, att dra det längsta strået inför valet den 4 november 2008.
Externa länkar
(Artikeln publicerad 2007-04-18)
USA: Starka profiler i ovisst presidentval
http://www.ne.se/rep/usa-starka-profiler-i-ovisst-presidentval
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
