Rikard Svartvik, redaktör för NE:s engelska ordbok
Kampen i primärvalen mellan senatorerna Barack Obama och Hillary Clinton om vem som ska bli demokraternas presidentkandidat går vidare –– av allt att döma ända fram till partikonventet. Redan nu –– drygt ett halvår före presidentvalet –– är det tydligt att valrörelsen har lämnat sina avtryck i språket.
För republikanerna och deras parti – ofta kallat GOP på nyhetsplats – är nomineringen i praktiken redan ur världen. Senator John McCain från Arizona kommer att väljas till partiets presidential candidate vid det republikanska konventet som äger rum i Chicago i början av september. På demokraternas sida är det däremot allt annat än avgjort.
 |
|
Vem ska få sista ordet och när i primärvalskampen mellan Hillary Rodham Clinton och Barack Obama? |
|
mary ann chastan/ap/scanpix |
Political deadlock
Det krävs uppbackning från 2 025 delegater av totalt 4 049 på partikonventet – the Democratic National Convention – som hålls i Denver i slutet av augusti för att bli den som ska utmana John McCain i höstens presidentval. Enligt ett något märkligt förfarande utses ungefär 80 procent av dessa delegater (pledged delegates) av väljarna genom antingen primary elections eller caucuses, medan resterande 20 procent består av så kallade superdelegates, ett urval av framstående partimedlemmar av allehanda slag.
Som läget är i skrivande stund har Barack Obama lyckats säkra 1 631 delegater mot 1 501 för Hillary Clinton. Det innebär i praktiken att dessa superdelegater – bland dem Bill Clinton – mycket väl kan komma att bli tungan på vågen (för dagen beräknas senator Clinton ha 248 superdelegater mot senator Baracks 212). Det här förfaringssättet infördes 1982 just för att undvika att politiska dödlägen skulle uppstå på konventen. Själva ordet superdelegate saknas emellertid i de flesta ordböcker och har egentligen blivit aktuellt först under denna ovanligt jämna valrörelse. I vanliga fall brukar de amerikanska primärvalskampanjerna vara avgjorda så här dags.
On the bandwagon
Oavsett vad man tycker om amerikansk politik är det påfallande ofta där som nya ord och uttryck uppstår eller åtminstone får vingar, något som senare kommer vardagsspråket till godo. Somliga av dessa formuleringar är tämligen gamla, som Abraham Lincolns ordspråksliknande don't change horses in midstream från 1864 års valrörelse, medan Walter Mondales Where's the beef? är av ett betydligt senare datum – låt vara att detta ursprungligen var en slogan för en hamburgerkedja.
Det idiomatiska uttrycket climb on the bandwagon – i en politisk kontext först yttrat 1899 av Theodore Roosevelt – kommer av att politiska ledare för att visa sitt stöd för en viss kandidat brukade hoppa upp på den vagn med en orkester som förr ofta kördes omkring vid politiska parader och möten. Överfört till moderna förhållanden kallas detta för endorsement och det besläktade verbet är endorse, vilket i form av ’endorsa’ eller ’endorsera’ har börjat smyga sig in i den svengelska politiska vokabulären.
Ibland vandrar naturligtvis uttrycken åt motsatt håll: från vardagslivet till det politiska livet. När en tidigare så segerviss Hillary Clinton stötte på motgångar i februari i år bytte hon taktik till vad som har kallats a kitchen-sink strategy, vilket anspelar på uttrycket everything but the kitchen sink. Detta idiom dyker upp första gången 1918 hos en amerikansk brevskrivare som berättar att parisarna lämnar sin stad under tyskarnas bombardemang och tar med sig "allt utom diskbänken". Senator Clintons lätt desperata strategi – ordagrant ’diskbänksstrategi’ – går alltså ut på att ta till alla möjliga argument och trick som står till buds för att kamma hem segern.
Transformative Obamamaniacs
En språklig trend i årets valrörelse är konstruktioner med efterledet -ive, som vanligtvis bildar adjektiv motsvarande svenskans ’-ande’, som i affirmative, impressive eller suggestive. Det började med att Barack Obama kallade den tidigare presidenten Ronald Reagan för ”a transformative political figure”. George W. Bush, den sittande presidenten – för övrigt en hängiven Reaganbeundrare – som brukar undvika alltför flerstaviga ord, ville inte vara sämre när han veckan därpå gav uttryck åt tanken att ”liberty is transformative” – även om andemeningen i detta uttryck förblev något, om man så säger, elusive.
Årets nykomling i den politiska ordboken är utan tvekan Obamamania. Ordet anspelar på den uppståndelse för att inte säga eufori som råder kring Barack Obama, som ibland har lockat 20 000 hängivna Obamamaniacs till sina politiska möten. Somliga anser att medierna är på tok för Obama-friendly och att de har gett den unge senatorn från Illinois en ovanligt enkel resa till makten. Kommer dessa nybildningar verkligen att överleva årets presidentval?
Det beror naturligtvis helt på hur det går i den spännande kampen mot först Hillary Clinton och senare – in that event – mot republikanernas John McCain, som enligt opinionsundersökningarna leder över bägge sina presumptive motståndare.
(Artikeln publicerad 2008-04-02)
Valspråket: Obamamania and superdelegates
http://www.ne.se/rep/valspråket-obamamania-and-superdelegates
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
