Italien, stat i södra Europa; 301 300 km2, 58,8 miljoner invånare (2023). Utöver landgräns till Frankrike i nordväst, till

(19 av 125 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Inledning

Italien är ett bergigt land med två bergskedjor, Apenninerna och delar av Alperna, inom sina gränser. Bergen fortsätter flerstädes med kullområden, och tillsammans upptar dessa båda

(26 av 180 ord)

Administrativ indelning

Italien är indelat i 20 regioner, 107 provinser och drygt 8 100

(12 av 37 ord)

Natur

(1 av 1 ord)

Terrängformer och berggrund

Italien är ett bergigt land med två bergskedjor, Apenninerna och delar av Alperna, inom sina gränser. Bergen fortsätter flerstädes med kullområden, och tillsammans upptar dessa båda landformstyper 3/4 av landytan.

image/jpeg

Italien. Gran Sasso d'Italia i Abruzzo är det högsta bergsmassivet i Apenninerna. Som högst når massivet 2 912 meter över havet.

Resten utgörs av

(56 av 379 ord)

Klimat

Italien kan delas in i tre regioner med karakteristiskt klimat: Alperna, Poslätten och Apenninska halvön.

I regionen längst i norr på Alpernas sydsluttningar är klimatet likt det i schweiziska och österrikiska Alperna. Nederbörden är dock rikligare, generellt över 1 000 mm per år, och når över 2 500 mm i bergsmassiven. Sommaren är regnsäsong och

(55 av 372 ord)

Växt- och djurliv

Italiens rika och mångskiftande natur är formad av den omväxlande topografin och medelhavsklimatet med torra, varma somrar och regnrikare vintrar. I norr avgränsas landet av de mäktiga Alperna med flera berg över 4 000 m. Söder därom vidtar ett stort låglandsområde skapat av floden Po, som är starkt uppodlat och med väldigt lite ursprunglig natur kvar. Bergskedjan Apenninerna utgör själva ryggraden i landet, även från natursynpunkt. Andra låglandsregioner är kustzonen utmed Tyrrenska havet, där bl.a. Rom är beläget, och Apulien i sydöst,

(82 av 1135 ord)

Naturskydd

År 2020 hade Italien 25 nationalparker (se tabell) samt ett stort

(11 av 33 ord)

Befolkning

Italiens befolkningstäthet är 200 invånare per km2. Befolkningens fördelning varierar emellertid, och tätheten är som lägst i de ofta bergiga och från jordbrukssynpunkt missgynnade regionerna Valle d’Aosta, Trentino–Alto Adige, Abruzzo, Molise, Basilicata och Sardinien. Men även i vissa rikare

(39 av 281 ord)

Språk

Det italienska riksspråket bygger på den variant som talas i regionen Toscana och i synnerhet i Florens, vars dialekt kom att spridas som litteraturspråk i

(25 av 178 ord)

Religion

Om förkristen religion i Italien, se etrusker (Religion) och romerska riket (Religion). Om kristendomen i Italien före år 400, se kristendom (Historia).

Ca år 400 var Italien i stort sett kristnat. Kyrkligt dominerades Italien av Rom, men ostrogoterna och senare langobarderna var länge anhängare av arianismen. När Italien inlemmades i det bysantinska riket ca 535, kom kyrkan under starkt grekiskt inflytande, särskilt i södra Italien, där bysantinsk rit förekom till medeltidens slut. Påvens deltagande i

(75 av 532 ord)

Utbildning

Allmän skolplikt infördes tidigast i Sardinien 1859, men ännu långt in på 1900-talet var analfabetismen hög, särskilt i södra Italien. Grundskoleutbildningen, vilken kan föregås av tre års förskola, är kostnadsfri och omfattar sedan 1962 åtta år. Skolstart sker vid

(39 av 278 ord)

Sociala förhållanden

Italien har i dag ett väl utbyggt socialförsäkringssystem. Pension utgår vanligen vid 60 års ålder för män och 55 för kvinnor. År 1995 introducerades ett nytt pensionssystem som successivt höjer pensionsåldern till 65 år respektive 60

(36 av 256 ord)

Mynt

I de grekiska kolonierna i södra Italien och på Sicilien förekom en konstnärligt högtstående myntning redan på 500-talet f.Kr.

(19 av 131 ord)

Näringsliv och ekonomi

Italien är i dag en av världens ledande industristater. Näringslivet präglades emellertid länge av en långsam och sent inledd industrialisering.

Jordbruket förblev fram till andra världskriget den från sysselsättningssynpunkt viktigaste näringsgrenen, men efterkrigstiden har kännetecknats av en dynamisk, om än regionalt ojämnt fördelad industriell utveckling. Teknologi- och kunskapsintensiva grenar av tillverkningindustrin och servicesektorn har nått betydande framgångar även internationellt. På senare år

(62 av 436 ord)

Jordbruk

Italien har inte de bästa förutsättningarna för jordbruk. Halvön är bergig och torka förekommer. Jorden är karg med undantag av lerslätterna kring floden Po och de näringsrika jordarna med vulkaniskt ursprung runt Rom och Neapel. Men klimatet är oftast gynnsamt och gör att man kan skörda flera gånger om året. Italien är en av världens största producenter och exportörer av vin och världens näst största producent av olivolja efter Spanien. Italienska viner, särskilt de

(74 av 524 ord)

Skogsbruk

Omkring 31 procent av Italiens yta är täckt av skog. Skogsarealen växte mellan 1990 och

(15 av 107 ord)

Fiske

Italien hör inte till Europas mest betydande fiskenationer, men har ändå

(11 av 66 ord)

Råvarutillgångar

Italien präglas, i kanske högre grad än något annat av Europas stora industriländer, av

(14 av 94 ord)

Energiförsörjning

Italien är fattigt inte bara på mineral utan också på energitillgångar. År 2015 täcktes Italiens energiförbrukning nästan helt av import. Till de inhemska energitillgångarna bidrar naturgas, biobränslen,

(27 av 186 ord)

Industri

Italien är en av världens ledande industrinationer. Industrialiseringen inleddes emellertid sent och industrin blev först omkring sekelskiftet 1900 en kraft att räkna med i landets ekonomiska utveckling. Från denna tid fram till första världskrigets utbrott lades också grunden för många av dagens italienska storföretag, exempelvis Fiat (1899).

Riktig fart tog dock den industriella utvecklingen först efter andra världskriget. Särskilt 1980-talets dynamiska utveckling förde fram Italien till dagens framstående position bland industriländerna.

Bristen på många för näringslivet väsentliga råvaror har avsatt

(80 av 582 ord)

Utrikeshandel

Italien svarar för knappy 3 procent av den samlade världshandeln. En lång period av handelsunderskott övergick 1992–2004 i överskott. Därefter hade landet åter en period

(25 av 172 ord)

Turism och gastronomi

Italien ligger på femte plats i världen som turistland med drygt 50 miljoner ankommande turister 2015. Landet har hotell med en kapacitet på drygt 2 miljoner bäddar, vilket kompletteras av lika

(31 av 215 ord)

Transporter

Italien har 20 200 km järnvägar (2014), varav 12 500 km är elektrifierade, och merparten trafikeras av de italienska statsjärnvägarna, FS (Ferrovie dello Stato). På en mindre del svarar privata järnvägsbolag för driften. Järnvägsnätet är som tätast

(37 av 248 ord)

Massmedier

Tryck- och yttrandefrihet är garanterade i konstitutionen, men Italien hamnar trots det oftast långt

(14 av 100 ord)

Internet och mobiltelefoni

För att vara EU:s fjärde största ekonomi har Italien legat långt efter sina grannländer när det gäller internet. Detta har inte bara hämmat italienska

(24 av 166 ord)

Radio och TV

TV-marknaden domineras av två bolag, statliga RAI (Radiotelevisione Italiana) och Mediaset, kontrollerat av förre premiärministern Silvio Berlusconi fram till dennes död 2023. Andra aktörer på marknaden är Rupert Murdochs

(29 av 201 ord)

Dagspress och magasin

Italien har en lång tradition av dagspressutgivning och två av världens äldsta ännu existerande dagstidningar utkommer här, de norditalienska lokaltidningarna Gazzetta di Mantova och Gazzetta di Parma, grundande 1664 respektive 1735. Dagspressen har en

(34 av 236 ord)

Bok- och förlagsväsen

Den första tryckta boken i Italien var Ciceros ”De oratore” (’Om talaren’), utgiven i Subiaco 1465; det var ett arbete av tyska typografer som införde och länge dominerade boktryckarkonsten i Italien. Mot slutet av 1400-talet var republiken Venedig Europas ledande boktryckarcentrum, och där utfärdades de första eftertrycksskydden (med en senare term copyrightbestämmelserna). Den italienska typografin, med mästare som

(58 av 414 ord)

Statsskick och politik

Italien är sedan 1946 republik och en parlamentarisk demokrati. Grundlagen från

(11 av 29 ord)

Statsskick

Statschef är presidenten, som väljs på sju år av en valförsamling bestående av ledamöterna i Italiens nationella parlament samt 58 representanter utsedda av landets 20 regioner. Presidenten utser regeringsbildare,

(29 av 203 ord)

Valsystem

I december 2017 introducerades ett nytt valsystem, kallat Rosatellum (eller Rosatellum bis) efter dess

(14 av 99 ord)

Politiska partier

Under efterkrigstiden fram till början av 1990-talet dominerades det italienska samhället av två ideologiskt tydligt skilda politiska krafter: kristdemokrater och kommunister. De förra dominerade i stort sett alla regeringar Italien hade under dessa 45 år. Kommunisterna hade makten i flera regioner och i vissa större städer. I början av 1990-talet inleddes

(51 av 359 ord)

Politik

Valet 2008 resulterade i att en center–högerkoalition med partiet Popolo della Libertá (PDL) som största parti tog över regeringsmakten och Silvio Berlusconi återkom som regeringschef. Regeringen stöddes av bland annat Lega Nord och dess syditalienska samarbetspartner Movimento per l'Autonomia ('Rörelsen för självständighet', MpA).

Den ekonomiska krisen drabbade Italien hårt efter 2008 och regeringen mötte allt starkare kritik såväl inom landet som från utlandet. Berlusconi personligen åtalades för ekonomiska brott och andra kriminella handlingar och avgick från sin post i november

(80 av 1309 ord)

Rättsväsen

Rättsordningen i Italien bygger praktiskt taget helt på lagfästa författningsregler. Bland författningarna spelas en framträdande roll av fem stora lagverk: civillagen, civilprocesslagen, strafflagen, straffprocesslagen samt

(25 av 176 ord)

Mänskliga rättigheter

Landet har ett omfattande välfärdssystem för den stora majoriteten av befolkningen. Men trots ett starkt skydd för mänskliga och medborgerliga rättigheter finns brister på flera områden. En del är hanteringen av de

(32 av 222 ord)

Försvar

Italiens säkerhetspolitik är fokuserad på terrorism, flyktingar och migrationsströmmar samt säkerhetsproblem i norra Afrika, Mellanöstern och på Balkanhalvön. Försvars- och säkerhetspolitiken vilar på medlemskap i FN, NATO och EU. Italien var en av de ursprungliga medlemmarna i NATO när organisationen bildades 1949 och försvaret är integrerat med det gemensamma försvaret inom NATO.

Italien är aktivt i utvecklingen av EU:s gemensamma gräns- och kustbevakning och i det operativa samarbetet inom europeiska unionens gränskontrollmyndighet för de yttre

(75 av 531 ord)

Litteratur

För det antika Italien, se latinsk litteratur.

I slutet av 1200-talet växte en litteratur på italienskt folkspråk fram. En avgörande förutsättning var den tysk–romerska kejsaren Fredrik II:s lysande hov med konstnärer och diktare både från öst och väst; där möttes landsflyktiga provensalska trubadurer och judiska och arabiska skalder. En diktning på siciliansk dialekt blomstrade; de sicilianska hovpoeterna odlade de flesta klassiska genrer och skapade dessutom en egen diktform, sonetten.

Den italienska diktningen trängde norrut, och i Bologna och Florens

(79 av 2528 ord)

Drama och teater

För det antika Italien, se romersk teater.

De första seriösa dramatiska försöken i det efterantika Italien utgörs av liturgiska dramer på latin med direkt anknytning till kyrkoårets högtider. Den rent profana italienska scenkonsten har sitt ursprung i återupplivandet av de romerska saturnalierna under 700- och 800-talen. Det lägre prästerskapet och lekmännen slog sig lösa mellan jul och nyår med att parodiera kyrkliga ceremonier. I dessa s.k. Libertates Decembris införlivade det liturgiska dramat profana, ibland rent komiska element. En kår av

(80 av 1015 ord)

Film

I november 1895 sökte uppfinnaren Filoteo Alberini (1867–1937) patent på en kombinerad filmkamera och projektor. Han blev en av de första filmproducenterna i Italien och regisserade 1905 den första spelfilmen av betydelse, ”La Presa di Roma”.

Den italienska filmens första tid präglades av en våg av farser som med den oerhört populäre komikern Cretinetti (egentligen André Deed, 1879–1940) i spetsen tog upp tävlan med det franska filmbolaget Pathé. Åren 1906–11 spelades flera hundra av dessa korta filmer in.

Vid sidan

(80 av 894 ord)

Tecknade serier

Italien är ett av Europas stora serieländer, med en produktion som kännetecknas av gediget hantverk och stor tematisk bredd. Den första serietidningen, Corriere dei Piccoli, började utkomma redan 1908.

(29 av 202 ord)

Konst

För det antika Italien, se etrusker (Konst), romersk konst och fornkristen

(11 av 14 ord)

Medeltiden

Liksom i Europas övriga länder är den medeltida konsten i Italien starkt knuten till kyrkan och den kyrkliga arkitekturen. Med rötter i fornkristen konst och ständigt influerad från Bysans fick den en karaktär som i flera avseenden skiljer den från annan europeisk medeltidskonst.

Särskilt i Rom men också i övriga Italien anknyter ett stort antal muralmålningar och mosaikframställningar från tiden mellan 600-talet och 1200-talet till fornkristna och bysantinska traditioner. Det bysantinska inslaget kan vara mer eller mindre starkt framträdande, och

(80 av 918 ord)

Sengotik och renässans

Den sköna gotiken efter 1400 är kanske mest gripbar för vår tid i altarmålningar av bl.a. Gentile da Fabriano (nu i Uffizierna, Florens) snarare än i bevarade fresker. En höjdpunkt nådde den med Fra Angelicos måleri, bl.a. i San Marco-klostret i Florens, på en gång både mycket aktuellt med centralperspektiv och antika intryck i gestaltningen och koloristiskt och dekorativt i hållningen. Drag från stilen finns ännu vid sekelmitten i Benozzo Gozzolis fresker i Palazzo Medici, och den företräds av Pisanellos

(80 av 1034 ord)

Barock och nyantik

Kring 1600 förvaltades traditionen från högrenässansen i den begynnande barocken främst av bröderna Carracci i Bologna, vilka startade en utbildningsakademi i hemstaden. Annibale Carracci utförde den berömda fresksviten i galleriet i Palazzo Farnese i Rom. Realismen drevs vid samma tid mot dramatisk och suggestiv uttrycksfullhet av Caravaggio i ett ljusdunkelmåleri som fick stor betydelse även

(55 av 391 ord)

Mot 1900-talets modernism

Italien var under 1800-talet värdland för ett intensivt konstliv, men den egna konsten kom att spela en blygsam roll i samtidens internationella produktion ända fram till början av 1900-talet. Efter mitten av 1880-talet verkade skulptören Medardo Rosso med en mjukt rytmisk skulpturkonst som bl.a. påverkade Rodin och senare också futuristen Umberto Boccioni, och närmare

(54 av 382 ord)

Konsthantverk

Liksom inom övriga konstgrenar var Italien länge det ledande landet i Europa på konsthantverkets område. Möblerna, som under medeltiden varit väggfasta, började under renässansen göras flyttbara men var få och föga bekväma. Utom sängen – ofta med himmel – var kistan,

(41 av 286 ord)

Arkitektur

För Italiens äldsta arkitektur, se etrusker (Arkitektur), romersk arkitektur och fornkristen

(11 av 14 ord)

Det romanska skedet

Under 1000- och 1100-talen fick den fornkristna basilikan förnyad aktualitet. Liksom förut byggdes basilikorna med eller utan transept och så gott som alltid med absid. Där transept förekom byggdes vanligen en kupol över korsmitten, vilket blev inledningen till en lång tradition i europeisk kyrkoarkitektur. Vid sidan om denna huvudströmning i Italiens romanska kyrkobyggande uppfördes San Marco i Venedig som en bysantinsk kyrka på korsformad plan, dvs. med kupol över

(69 av 486 ord)

Högmedeltiden

Under 1200- och 1300-talen nåddes Italien av strömningar från gotikens Frankrike. På kyrkoarkitekturens område tog man emellertid inte till sig den gotiska stilen. Den enda kyrka som blev konsekvent gotisk – dock med undantag för västfasaden

(36 av 255 ord)

Renässansen

Med 1400-talet och renässansen skapades i italienska städer en arkitektur som blev bestämmande för hela Europas fortsatta byggnadsutveckling. Den innebar bl.a. en avsiktlig återknytning till inhemska, klassiska källor. Visionen av antikens byggnadskonst förenades med en ny kunskapstradition, som förkroppsligades i en ny typ av yrkesman: den från byggnadshantverket åtskilde arkitekten. Teoretiskt grundades renässansarkitektens kunskap framför allt på den bevarade romerska arkitekturläran, Vitruvius ”De architectura”, och så småningom också på allt fler nya läroskrifter. Praktiskt blev en fundamental erfarenhet den växande

(80 av 927 ord)

Barocken

Under årtiondena kring 1600-talets mitt, under påvarna Urban VIII, Innocentius X och Alexander VII, skapades i Rom en arkitektur av mjukare geometri och rikare spel av rörelseriktningar. Två rivaliserande arkitekter, Gianlorenzo Bernini och Francesco Borromini, skapade med sina olikartade personligheter spännvidden

(41 av 291 ord)

Nyklassicism och 1800-tal

En grandios slutpunkt i Italiens barockarkitektur utgör Luigi Vanvitellis kungliga palats i Caserta utanför Neapel, påbörjat 1752. Med axial och rätvinklig stramhet fullföljs här också den monarkiska palatstraditionen, där

(29 av 205 ord)

1900- och 2000-talen

Italiens moderna arkitektur präglas av mötet mellan å ena sidan influenser från den internationella modernismen och å andra sidan ett starkt medvetande om det egna arvet från antik, renässans och barock. Det historiska arvet gör sig påmint under hela första hälften av seklet, och även under den senare hälften springer den mest vitala italienska arkitekturen fram ur brytningen mellan historia och modernism. Så var vid seklets början italiensk jugend – kallad liberty eller stile floreale – inte lika renodlat organisk

(80 av 719 ord)

Trädgårdskonst

(1 av 1 ord)

Renässans

Italiens enda kända trädgårdar före renässansen, bortsett från antikens (se romersk trädgårdskonst), härstammade från den islamiska traditionen och återfanns på Sicilien och i Neapel. Medeltida klosterträdgårdar av den typ som var vanliga i övriga Europa existerade inte.

Renässansens idéer kom

(40 av 282 ord)

Barock

Trots att barockkonsten har sitt ursprung i Rom kom trädgårdskonstens utveckling under

(12 av 82 ord)

Nyare tid

Efter 1700-talets mitt skapades inte några betydande trädgårdar i Italien, och under 1800-talet fick de

(15 av 101 ord)

Musik

(1 av 1 ord)

Klassisk musik

Den äldsta musik som kan betecknas som italiensk härstammar från tiden för utformningen av den katolska kyrkans liturgi. Framväxten skedde sedan kyrkan blivit erkänd på 300-talet i olika så kallade koraldialekter, den gammalromerska, den beneventanska och den ambrosianska.

Att påven Gregorius den store kring år 600 skulle ha spelat någon avgörande roll för utformandet av den repertoar som återfinns i de äldsta notkällorna (ca 800–1 000) och som fått sitt namn, gregoriansk sång, efter honom, betvivlas i dag starkt.

Guido från

(81 av 1168 ord)

Folkmusik

Den italienska folkmusiken har i stort fyra stilistiska huvudregioner: ett medelhavsområde, ett centralt, ett

(14 av 94 ord)

Populärmusik

Den italienska musiken har en ovanlig utvecklingshistoria såtillvida att gränsen mellan konst- och populärmusik länge var flytande. Dessutom har Italien aldrig haft en nationalromantisk period som många andra länder, där man försökt lyfta fram och bevara traditionella stilar. Operan har blivit Italiens kulturella identitet, medan de många regionala musiktraditionerna sällan uppmärksammas och för många är helt okända.

Melodier från bel canto-operor och napolitanska sånger (canzone napoletana) blev enormt populära under 1800-talet och spreds via resande musiksällskap, mässingsorkestrar och sånggrupper genom

(80 av 745 ord)

Dans

Antikens danser, som hörde samman med hednisk rit, förträngdes av den kristna kyrkan till förmån för en högtidlig långdans runt altaret, carola. En del kyrkofäder (själve Paulus, påstods det, och Johannes Chrysostomos särskilt) var vänner av dans, men konciliet 691 förbjöd uttryckligen kyrkodans. Det var dock först flagellantismens fanatiska fundamentalism som lyckades utrota

(53 av 375 ord)

Folkkultur

Den traditionella folkkulturen i Italien präglas dels av gemensamma drag, som t.ex. det antika arvet, dels av en regionalism som framför allt skiljer nordliga och sydliga förhållanden, genom att landet i sina södra delar ingår i det mediterrana kulturområdet, medan det i norr ansluter till de central- och västeuropeiska kulturområdena och där också kan uppvisa sin enda kulturellt betydelsefulla minoritet, den tyska i Alto Adige (f.d. Sydtyrolen). Däremot är spåren efter

(71 av 505 ord)

Mat och vin

För Italiens mattraditioner och vinframställning, se italiensk mat och italienska viner

(11 av 11 ord)

Förhistoria

Människor (Homo erectus) antas ha funnits i Italien redan för cirka en miljon år sedan. De äldsta spåren från paleolitisk tid utgörs av enkla stenredskap; sådana har påträffats i ”bosättningen” Isernia-La Pineta i Molise (cirka 700 000 år gammal). Handkilar av acheuléentyp (jämför acheuléen) är vanligt förekommande, liksom boplatser både i det fria och i grottor, medan ytterst få benrester av tidiga människor har återfunnits. Moustérienkultur spreds i slutet av den senaste mellanistiden (i Italien cirka 120 000–80 000 år sedan); till det skedet

(84 av 712 ord)

Historia

Italiens äldsta historia domineras av greker, etrusker och romare, beroende på att det antika källmaterialet i huvudsak består av grekiska eller

(21 av 144 ord)

Det romerska Italiens födelse (cirka 750–201 f.Kr.)

Italiens inträde i historien kan sägas börja med införandet av det västgrekiska alfabet som användes på kolonin Pithekoussai och på dess avläggare på fastlandet från och med senare delen av 700-talet f.Kr. (jämför Ischia och Kyme). I modifierad form användes det alfabetet av både etrusker, romare och andra italiker; egentlig historieskrivning förekom dock först långt senare (Roms förste historieskrivare, Fabius Pictor, verkade under 200-talet f.Kr.).

Namnet Italia, ett ord av oklart ursprung (under antiken felaktigt

(75 av 530 ord)

Inbördeskrigen och den romerska republikens fall (200–31 f.Kr.)

Roms många krig utomlands under 100-talet f.Kr. tvingade bundsförvanterna att kämpa för den romerska elitens särintressen; alienation och förbittring tog sig uttryck i passivt motstånd och deserteringar. Fältherren och politikern Marius var förespråkare för italikernas medborgarrätt och till skillnad

(39 av 275 ord)

Det kejsartida Italien (30 f.Kr.–476 e.Kr.)

Genom att längre fram under sin regering köpa mark i stället för att expropriera den började Octavianus (Augustus) att skapa drägligare förhållanden. Ett viktigt inslag i normaliseringen var lagen lex julia municipalis, som systematiserade kommunernas styrelse och relationer till statsmakten. Caesar hade tilldelat även inbyggarna i Gallia Transpadana medborgarskap, och

(50 av 354 ord)

Det romerska Italiens upplösning (476–567)

Under 400-talet utsattes de romerska kärnområdena vid Medelhavet för invasioner av hunner och germaner; 410 plundrades Rom av visigoterna. Vandalkungen Geiserik bröt spannmålsimporten från Afrika, och från 430-talet plundrade vandalerna Italiens kuster och städer. När

(35 av 244 ord)

Langobarder och bysantinare (568–774)

De svåra tiderna gjorde det möjligt för ett nytt germanfolk, langobarderna, att 568 erövra en stor del av Norditalien. Här upprättade de ett kungadöme som kom att bestå ända fram till den frankiska erövringen mer än tvåhundra år senare. Langobarderna kom genast i konflikt med de östromerska kejsarna, som bibehöll kontrollen över stora

(53 av 374 ord)

Frankiska och tyska herrar (774–1268)

Det italienska kungarike som därmed hade skapats hade sin tyngdpunkt i norr men omfattade också Spoleto. Frankiska stormän ersatte på de flesta håll de langobardiska, och den karolingiska statsförvaltningen med markgrevar och kungliga sändebud (missi dominici) infördes. Eljest var kontinuiteten från den langobardiska tiden tydlig. Pavia förblev huvudstad. Befolkningen utgjordes av blandade romerska och langobardiska element, vilket framgår av namnskicket. Kungamakten förblev åtminstone inledningsvis lika stark som under langobardisk tid. Den baserades ännu väsentligen på den kungliga domänen.

I slutet

(80 av 1136 ord)

Kommuner och despoter (1268–1380)

Maktkampen mellan kejsare och påve hade vid mitten av 1200-talet ebbat ut. Det tyska inflytandet ersattes mot århundradets slut av ett franskt, som tog sig uttryck i Anjou-kungadömet i söder och i påvarnas vistelse i Avignon 1309–76. Trots detta kvarstod på många håll i de norditalienska städerna de historiska motsättningarna mellan guelfer och ghibelliner. De hade emellertid förlorat sin rikspolitiska karaktär och var nu mest uttryck för motsättningarna

(68 av 484 ord)

Renässansens statssystem (1380–1525)

Sedan de inre striderna i kommuner och stadsrepubliker under senare delen av 1300-talet hade avklingat vidtog en period av expansiv utrikespolitik och krig. De större staterna kastade sig över de mindre, och dessa sökte genom allianser och med hjälp av legoarméer värja sig mot övermakten. Under 1400-talet kom ur mångfalden av små kommuner att utkristallisera sig en handfull större stater, främst Venedig, Milano och Florens. Därtill kom det av påvemakten på nytt behärskade mellersta Italien samt de båda syditalienska kungarikena

(80 av 599 ord)

Den spanska överhögheten (1525–1700)

Den etablerade uppfattningen om den spanska perioden i Italiens historia har länge varit starkt negativ. Med Roms plundring 1527 skulle nedgången i Italien ha tagit full fart. Kanske hade den börjat redan tidigare. Den glansfulla kommunala traditionen i de norditalienska stadsrepublikerna var enligt denna uppfattning sedan länge på väg att förstöras av oligarkier, klasstrider och machiavelliska småfurstar. Den ekonomiska blomstringen i handels-, finans- och industristäderna Venedig, Florens, Genua och Milano hade fått sina första

(74 av 522 ord)

Upplysningen (1700–96)

Den spanska regimen hade inneburit att Italien på det hela taget hade varit isolerat från storpolitiken. Nu drogs landet av österrikarna in i ett centraleuropeiskt sammanhang, som präglades av kabinettspolitik och dynastiska strider. Österrikarna hade i freden 1713 fått Milano, Mantua, Neapel och Sardinien. Det senare bytte man få år senare ut mot Sicilien, som därmed återförenades med Neapel.

Den nya bourbonska regimen i Spanien var ännu inte villig att ge upp sin italienska politik.

(75 av 531 ord)

Napoleonepoken (1796–1815)

Vid tiden för den stora franska revolutionens utbrott hade reformverksamheten i Italien avstannat. De nya frihetsidéerna fick därför genast spridning, särskilt bland städernas medelklass och med frimurarlogerna som organisatorisk bas. Denna ”jakobinska” opinion spred sig snart också bland bönder och småfolk. Den var riktad både mot österrikarna och de enväldiga kungarna i Neapel och

(54 av 382 ord)

Risorgimento (1815–60)

Efter Napoleons slutliga fall 1815 återupprättade Wienkongressen överallt de gamla, förrevolutionära och autokratiska regimerna. Kejsar Frans I av Österrike blev kung av Lombardiet–Venetien; Viktor Emanuel I av Sardinien–Savojen återfick hela sitt gamla välde jämte Ligurien med Genua. Påven blev på nytt herre i Rom och Mellanitalien. I söder blev Ferdinand I av Bourbon enväldig kung över Bägge Sicilierna. Gamla republiker som Venedig och Genua liksom en rad småfurstendömen försvann för alltid. Italien kom fram till enandet 1860 att domineras av Österrike,

(81 av 669 ord)

Italiens enande (1860–70)

Många av de gamla frihetskämparna vägrade dock att ge upp. Bland dem befann sig Giuseppe Garibaldi, som 1849 spelat en ledande roll i försvaret av Rom och Mazzinis romerska republik. Han satte sig nu i spetsen för en grupp frivilliga (”de tusen”) och seglade i maj 1860 till Sicilien, där en revolt redan hade brutit ut i Palermo. Vid det laget hade också

(63 av 444 ord)

Den parlamentariska eran (1870–1922)

Det enade Italien var ett för västeuropeiska förhållanden efterblivet land. Av de 26 miljoner invånarna var bara en tredjedel sysselsatta utanför jordbruket och bara en femtedel läskunniga. Det blev en av den nya regimens första uppgifter att modernisera landet genom att bygga upp ett undervisningsväsende och en infrastruktur som kunde gynna en industriell utveckling. Bäst var förutsättningarna i landets norra delar, medan Kalabrien och Sicilien alltjämt präglades av utbredd politisk korruption och den djupaste fattigdom. Det var också från Italiens

(80 av 711 ord)

Den fascistiska eran (1922–45)

Fascisterna (se fascism) hade haft ringa framgång i valet 1921 men hade i gengäld organiserat halvmilitära grupper, arditi, som gick till angrepp mot strejkande arbetare och kommunistiska möten. De parlamentariska partierna var oförmögna att enas inför hotet från Benito Mussolini och hans snabbt växande rörelse. Liksom kung Viktor Emanuel III föll de undan för det öppna våld som fascisterna 28 oktober 1922 visade genom att med vapen i hand tåga mot Rom. Ett par dagar senare fick Mussolini uppdraget att

(80 av 753 ord)

Republik införs

I de första valen efter krigsslutet framträdde ett kristdemokratiskt parti som motvikt mot de socialistiska och kommunistiska grupper som ännu var starka i norr och som gått i spetsen för motståndet mot fascisterna och de tyska ockupationstrupperna. Kung Viktor Emanuel III, som var grundligt komprometterad genom sitt samarbete med Mussolini, abdikerade i maj 1946 till förmån för sin son Umberto II, en manöver med syftet att rädda monarkin. Den misslyckades emellertid; i den folkomröstning om konstitutionen som följde bara

(79 av 558 ord)

Nytt politiskt landskap

I början av 1990-talet skakades Italien av en omfattande korruptionskandal (tangentopoli), som kom att förändra partisystemet i grunden. Många framstående politiker anklagades för mutor och kontakter med maffian, och såväl det kristdemokratiska som det socialistiska partiet upplöstes. I detta politiska kaos och under en pågående djup lågkonjunktur, bildade finansmannen Silvio Berlusconi ett nytt center/höger parti: Forza Italia ('Heja Italien', FI), som i valet 1994 fick mer än 20 procent av rösterna. Berlusconi bildade en trepartiregering med Alleanza Nazionale (AN), som hade

(81 av 604 ord)

Teknokrater och populister

Under hösten 2011 hade den allmänna opinionen mot Berlusconi och hans regering jämte ett ökat tryck från EU och omvärlden på Italien att komma tillrätta med sin gigantiska statsskuld framkallat en ohållbar situation för Berlusconi som avgick i november. Samtidigt röstade parlamentet igenom ett omfattande reformpaket. För att möjliggöra genomförandet av detta utsågs den före detta EU-kommissionären Mario Monti till ny regeringsbildare.

Montis åtstramningsåtgärder möttes med starkt missnöje bland stora delar av befolkningen. Berlusconi och PDL drog i slutet av

(80 av 560 ord)

Medverkande

  • Anders Hellner
  • Anders Jönsson
  • Anders Wiklund
  • Bengt Ankarloo
  • Bengt Häger
  • Bengt Malcus
  • Britt Tunander
  • Charlotte Malmgren
  • Frans af Schmidt
  • Göran Andersson
  • Göran von Sydow
  • Horst Schröder
  • Håkan Attius
  • Ivo Holmqvist
  • Jan von Konow
  • Jan-Öjvind Swahn
  • Jessica Christoffersen
  • Johan Mårtelius
  • Johan Warell
  • Johanna Broman Åkesson
  • Jonas Gruvö
  • Lars Gustaf Andersson
  • Lars O. Lagerqvist
  • Magnus Sylvén
  • Michael Bogdan
  • NE-redaktionen (uppdatering)
  • Per Beskow
  • Peter A. Sjögren
  • Rutger Lindahl
  • Sanna Trygg
  • Sven Behrens
  • Sven Sandström
  • Sverker R. Ek
  • Thomas Andersson
  • Thomas Hellquist
  • Tommy Åkesson
  • Torkel Eriksson
  • Tove Janson Borglund
  • Ulf Arvidsson
  • Ulf Gärdenfors
  • Verner Egerland
  • Örjan Sjöberg

Litteraturanvisning

Växt- och djurliv:
Conosci l’Italia 2, ”La Flora”, utgiven av Touring Club Italiano (1958);
G. Farneti m.fl., Guida alla natura d’Italia (1977);
S. Pignatti, Flora d’Italia 1–3 (1982).
Massmedier:
P. Murialdi, Storia del Giornalismo Italiano (1986);
W.E. Porter, The Italian Journalist (1983).
Bok- och förlagsväsen:
G. Vigini, L’Italia del libro: Struttura, produzione e mercato editoriale (1990).
Litteratur:
A. Asor Rosa, Storia della letteratura italiana (1985);
G. Börge, 111 italienska författare (1969);
S. Pacifici, A Guide to Contemporary Italian Literature (1962);
M. Rying, Italienska samtal (1980);
J.H. Whitfield, A Short History of Italian Literature (1960).
Drama och teater:
M. Ariani (utgivare), Il teatro italiano: La tragedia nel Cinquecento (1977);
A. Asor Rosa, Storia della letteratura italiana (1985);
E. Faccioli (utgivare), Il teatro italiano: Dalle origine al Quattrocento (1975);
K.M. Lee, Italian Popular Comedy (1934);
G. Oreglia, Commedia dell’arte (svensk översättning 1964).
Film:
P. Bondanella, A History of Italian Cinema (2009);
P. Bondanella, Italian Cinema: From Neorealism to the Present (3:e upplagan 2001);
G.P. Brunetta, Storia del cinema italiano, 1895–1945 (1979);
J. Hay, Popular Film Culture in Fascist Italy (1987);
M. Liehm, Passion and Defiance (1984);
J. Michalczyk, The Italian Political Filmmakers (1986);
R.T. Witcombe, The New Italian Cinema (1982).
Konst:
Gregor Paulsson, Italiensk renässans 1–2 (1937);
R. Wittkower, Art and Architecture in Italy 1600 to 1750 (1958).
Konsthantverk:
W. Bode, Die italienischen Hausmöbel der Renaissance (1902);
E. Fischer, Renässans (1930);
G. Liverani, Italiensk majolika fram till det europeiska porslinets början (svensk översättning 1958);
G. Mariacher, Italian Blown Glass (engelsk översättning 1961);
F. Rossi, Italienskt guldsmide (1958);
F. Stazzi, Italian porcelain (engelsk översättning 1967).
Dans:
R. Carrieri, La Danza in Italia 1500–1900 (1955);
L. Rossi, Storia del Balletto (1972);
A. Testa, Due secoli di ballo alla Scala (1975).
Folkkultur:
J. Brögger, Montevarese: A Study of Peasant Society and Culture in Southern Italy (1971);
R. Corso, Folklore (1923);
F. Herrmann, Beiträge zur italienischen Volkskunde (1938);
K. Jaberg & J. Jud, Sprach- und Sachatlas Italiens und der Südschweiz 1–9 (1928–40;
faksimiluppl. 1971–78); P. Scheuermeier, Bauernwerk in Italien, der italienischen und rätoromanischen Schweiz 1–2 (1943–56);
P. Toschi, Arte popolare italiana (1960).
Förhistoria:
G. Barker, Landscape and Society: Prehistoric Central Italy (1981);
M. Pallottino, Storia della prima Italia (1984);
J. Reich, Italy before Rome (1979);
D.H. Trump, The Prehistory of the Mediterranean (1980).
Historia:
Marco Armerio, A Rugged Nation: Mountains and the Making of Modern Italy (2011);
W.V. Arnold, The Illusion of Victory: Fascist Propaganda and The Second World War (1998);
D. Carpanetto & G. Ricuperati, Italy in the Age of Reason, 1658–1789 (1987);
E. Cochrane, Italy 1530–1630 (1988);
J. Delumeau, L’Italie de la Renaissance à la fin du XVIIIe siècle (1991);
H. Hearder, Italy in the Age of the Risorgimento 1790–1870 (1983);
J.K. Hyde, Society and Politics in Medieval Italy (1973);
M. Knox, Hitler’s Italian Allies: Royal Armed Forces, Fascist Regime, and the War of 1940–1943 (2000);
J. Larner, Italy in the Age of Dante and Petrarch 1216–1380 (1980);
Denis Mack Smith, Modern Italy: A Political History (1997);
G. Procacci, History of the Italian People (engelsk översättning 1973);
E.T. Salmon, The Making of Roman Italy (1983);
M. Seidlmayer, Geschichte Italiens (1989);
C. Seton-Watson, Italy from Liberalism to Fascism, 1870–1925 (1967);
G. Tabacco, The Struggle for Power in Medieval Italy (engelsk översättning 1989);
D. Ward, Antifascisms: Cultural Politics in Italy, 1943–46 (1996);
C. Wickham, Early Medieval Italy (1981).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Italien. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/italien