Flera faktorer bakom
Vi frågade Henrik Larsson, gymnasielärare i samhällskunskap, psykologi och sociologi med nästan 20 års erfarenhet samt författare av källkritikövningar i våra digitala läromedel, varför den digitala källkritiken är svårare. Och vad man som lärare kan tänka på.
– Det är flera faktorer, säger Henrik Larsson. Dels själva storleken på informationsflödet, dels medielandskapets snabba och ständiga föränderlighet. Ibland är det säkert så att lärarna själva inte riktigt har tid att orientera sig. Sen är det fria sökandet efter information, enligt mig, förkastligt. Man måste som lärare ge eleverna ramar och, åtminstone till en början, själv tillhandahålla säkra källor.
Digital källkritik på fyra ben
Henrik Larsson berättar att han själv brukar tänka att god källkritisk förmåga står på fyra ben: normer, kunskap, förståelse och källkritiska metoder. Och tillägger att källkritik är ett livslångt projekt.
– Det finns inga quick fixes, den enda snabba lösningen är att inse att man alltid har flera år på sig att jobba med eleverna. Sen tror jag att man som lärare inte ska vara för mycket källpolis heller. Då kan eleven inte själv utveckla sin källkritiska förmåga.
Inte sämre i dag
Det digitala informationsflödet är betydligt större i dag än när Henrik Larsson först började arbeta som lärare. Men att det skulle vara sämre ställt i dag med digital källkritik ser han inte.
– 11 september-attackerna i USA inträffade under en av mina första veckor som lärare. Dagen efter kom elever och pratade om Nostradamus och konspirationsteorier som de snappat upp på nätet. Så desinformation är inte på något sätt ny. Tvärtom upplever jag att eleverna är medvetna i högre grad i dag om hur enkelt det är att få fel information via nätet.
Tid tillsammans
Tid och samarbete är två parametrar som Henrik nämner som svar på frågan om vad skolan kan göra för att lärarna ska kunna bli bättre på att lära ut digital källkritik.
– Internetstiftelsen och medierådet har mycket material som vi lärare kan ta del av. Men vi måste kunna få den tiden. Det är givetvis också bra om vi lärare kontinuerligt diskuterar de här frågorna och fattar gemensamma beslut om vilka ramar och krav vi ska ha på våra elever.
– Sen ska man komma ihåg att det inte bara är samhällskunskapslärare och historielärare som har det här ansvaret. Att lära ut ett källkritiskt förhållningssätt gäller alla lärare, avslutar Henrik Larsson
Den digitala källkritikens fyra ben
- Normer. Att lära sig att alltid ange källor, oavsett om det är muntliga eller skriftliga uppgifter. Och alltid kunna motivera relevansen i den källa man valt.
- Kunskap, på flera plan. Så kallad skolkunskap, det vill säga grundläggande fakta och kunskap om källor, är central. Att kunna skilja på om det är information från en myndighet eller till exempel alternativa medier. Att kunna sortera bland avsändare och förstå skillnaden mellan dessa. Samt att inte bara vara källkritisk utan även att utveckla källtillit.
- Förståelse. Att kunna skilja fakta från åsikter och känslor och förstå hur saker fungerar, såsom confirmation bias och selektiv perception. Att ha en förståelse för mediedramaturgi och gatekeepers. Samt att man själv faktiskt gör ett urval och väljer det som bekräftar ens tankar och att man förstår fenomen som faktaresistens och filterbubblor. Och att allt detta dessutom förstärks av algoritmer.
- Metoder. Att ställa källkritiska frågor för att värdera de klassiska vad, hur, varför och när? Att lära sig analysera och värdera digital information samt metoder för det.
