Karin Boye

Boye, Karin, född 26 oktober 1900, död natten till 24 april 1941, författare, ledamot av Samfundet De Nio från 1931. Redan som flicka skrev Karin Boye dikter; hennes ungdomslyrik gavs ut av Barbro Gustafsson 1979 och 1981. Hon tog folkskollärarexamen och påbörjade akademiska studier i Uppsala, fullbordade i Stockholm med en fil.mag. 1928. Hon gjorde sin officiella debut efter en religiös kris med diktsamlingen Moln (1922), vars existentiella hållning kan erinra om Vilhelm Ekelunds. Med samlingar som Gömda land (1924) och Härdarna (1927), där hennes melodiska diktion fulländades, befäste Boye sin ställning som en av samtidens främsta svenska poeter. Med stor iver orienterade hon sig i de vänsterradikala idérörelserna och anslöt sig till Clarté. Psykoanalysen intresserade henne tidigt.

Under 1930-talet sökte sig Boye till den lyriska modernismen. Tillsammans med Erik Mesterton och Josef Riwkin startade hon 1931 tidskriften Spektrum och publicerade där bl.a. essän ”Språket bortom logiken” (1932), där hon pläderar för ett personligt symbolspråk, samt den tillsammans med Mesterton gjorda tolkningen av T.S. Eliots ”Det öde landet” (1932). Den prisbelönta romanen Astarte (1931) har karaktären av ett lyriskt prosaexperiment, medan Kris (1934) är en självbiografisk utvecklingsroman. År 1935 kom diktsamlingen För trädets skull, vars fria versform och dunkla symbolspråk möttes av en oförstående kritik. Under intryck av de totalitära diktaturerna och möjligen av läsning av Kafka skrev Boye den antiutopiska romanen Kallocain (1940), en berättelse om en framtida diktatur, som blev en stor framgång.

I april 1941, under intryck av bl.a. de pressande krigshändelserna, valde Boye att frivilligt söka döden. Postumt utkom samlingen De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (1941), byggd på bl.a. en ofullbordad kantat. Andra verk av Boye är romanerna Merit vaknar (1933) och För lite (1936) samt några novellsamlingar. År 1992 utkom Det hungriga ögat: Journalistik 1930–36, och 2000 utgavs ett urval av Boyes brev, Ett verkligt jordiskt liv.

Karin Boye är betydande framför allt som lyriker och har skrivit några av 1900-talspoesins mest kända dikter, t.ex. ”Ja visst gör det ont” och ”Där slagrutan sänker sig”. Hennes dikter är idéinriktade och emotionella, med starka drag av sinnlighet och mystik, och vittnar om hennes intensiva, asketiska och extatiska personlighet.

Prova NE.se gratis