Uppslagsverket

Kramgoa fakta från NE

För ungefär ett år sedan blev vi rekommenderade att hålla ett för många omänskligt avstånd till varandra. Av pandemiska skäl är kramar inget som i dag rekommenderas. Till dess att vi får kramas igen får vi nöja oss med fakta relaterade till kramar från Nationalencyklopedin.

 

Kramar en sensorisk upplevelse
När vi kramas registrerar kroppen information genom våra sinnesorgan för att skicka den vidare för bearbetning till vårt nervsystem för att vi ska förstå vad som händer. Sinnesorganens sensoriska funktioner informerar om händelser i omgivningen samt vid kroppsytan. De sensoriska funktionerna delas in i olika grupper. Syn, hörsel, smak, lukt och hudsinne ingår i den grupp som kallas exteroception. Till de sensoriska funktionerna räknas både nervimpulser som ger medvetna sinnesintryck och sådana som utnyttjas för omedvetna, reflektoriska funktioner. I huden finns till exempel olika receptorer som registrerar yttre påverkan såsom beröring, tryck och vibration, smärta och temperatur.

 

Boaormar kramar ihjäl sina offer
Boaormar och pytonormar är inte bara de största ormarna utan de gillar även att kramas strax innan maten ska serveras. Ormarna slingrar sig runt sina byten och kramar dem så hårt att bytet till slut dör av kvävning. Kungsboans (Boa constrictor) vetenskapliga artepitet constrictor innebär att den använder sig av konstriktion, det vill säga sammandragning eller tillsnörning för att utföra sin dödliga kram.

 

Den första trädkramarrörelsen
Genom kramar lyckades byborna i Garhwalbergen i den indiska delstaten Uttar Pradesh hindra skogsavverkning. Året var 1973 då ett bolag beslöt sig för att avverka skog vid byn Gopeshwar. Byborna insåg att deras tillgång på både ved och jord, kort sagt deras försörjningsunderlag, riskerade att förgöras. De lyckades hindra avverkningen genom att de formligen kramade träden. Så startades Chipkorörelsen (Chipko Andolan) som till en början var en indisk ”trädkramarrörelse” men som vidareutvecklats till en mer allmän miljörörelse.

 

Koalan – kramar träd på heltid
Koalan är trädlevande, vilket betyder att den i stort sett lever hela sitt liv uppe i träden i eukalyptusskogar i östra och södra Australien. Den kommer endast ned på marken för att ta sig till ett annat träd eller för att slicka i sig jord, vilket förbättrar matsmältningen. På koalans framfot kan första och andra tån sättas mot de övriga, vilket ger mycket god gripförmåga, livsavgörande för den trädkramande koalan. Koalan anses även ha stått modell för teddybjörnen med sitt ”gulliga” utseende.

 

Teddybjörnen ett riktigt kramdjur
Kommer du ihåg ditt första kramdjur? Kanske var det en teddybjörn? Kanske hette den Fredriksson? Kommersiell tillverkning av kramdjur förekom redan omkring 1900 och särskilt stor var den i Tyskland och Storbritannien. Den mest kända tillverkaren av barnens kramgoa vänner är Margarete Steiff från Tyskland. Hon anses även vara uppfinnaren av teddybjörnen som till många barns förtjusning kom till världen cirka år 1904.

Prova NE.se gratis