Vikten av HBTQI-kunskap i skolans värld

Jag har arbetat med frågor som rör unga HBTQI-personer sedan 2008. Återkommande i såväl ungas berättelser som i forskning och rapporter är skolans centrala roll i frågor som rör HBTQI-personer. Många unga bär med sig minnen från skoltiden som gjort djupa avtryck även flera år efteråt, både positiva och negativa. Till synes små detaljer kan göra stor skillnad: en affisch utanför skolkuratorns rum, en bok uppställd av skolbibliotekarien, en regnbågsflagga i en korridor eller en lärare som nämner att det är en lokal Pridefestival på orten.

Vikten av att kunna vara sig själv
För många är skolan en plats där man kan vara sig själv. Här sker en stor del av ens identitetsskapande, både i samspel med andra och när en tar till sig kunskap och reflekterar kring världen.

När föräldrar inte erkänner ens namn, pronomen och könsuttryck, eller inte accepterar ens sexualitet och partner, är skolan den plats där man är fri att utforska vem man är. Här kan man vara sig själv, antingen det innebär att hålla sin partner i handen eller att blir omnämnd med rätt pronomen.

Dock är det långt ifrån alla unga HBTQI-personer som känner sig bekväma med att vara öppna i skolan. Många som är öppna möts av okunskap, dåligt bemötande eller är rädda för trakasserier. Skolan blir då en otrygg plats där man inte känner sig respekterad, vilket kan ge negativa effekter på ens kunskapsinhämtning och betyg.

Skillnader i hälsa
Studie efter studie har konstaterat att unga HBTQI-personer mår sämre än genomsnittet. Det är exempelvis vanligare att HBTQI-personer upplever stress, ångest, suicidtankar eller nedstämdhet. Särskilt unga transpersoner och unga bisexuella cistjejer uppvisar hög andel ohälsa, suicidtankar och suicidförsök.

Det går att urskilja flertalet riskfaktorer kopplade till psykisk ohälsa, suicidalitet och självskada för just unga transpersoner. Nämligen bristande socialt stöd, okunskap om trans i samhället (inklusive skolan) och erfarenhet av våld och kränkningar. Andra riskfaktorer är att behöva gömma undan sitt rätta jag, sin könsidentitet och sitt könsuttryck samt att försöka leva som ett kön man inte är.

Fenomenet minoritetsstress kan till stor del förklara skillnaderna i hälsa bland unga i Sverige i dag. För HBTQI-personer är det påfrestande att återkommande bli ifrågasatt, osynliggjord och möta trakasserier. Det gör att man utvecklar både psykiska och fysiska besvär. Att samhället har för lite kunskap och respekt för en som minoritet kan alltså leda till ohälsa. Man kan även ta till sig omgivningens negativa attityder och göra det till en del av sin självbild och känna självförakt.

Missa inte guiden som ger dig som arbetar inom skolan praktiska verktyg för hur du kan arbeta med HBTQI-frågor i ditt klassrum och på din skola.

Skolan kan främja hälsa
Det är lätt att bli nedslagen när man hör om hälsosituationen för unga HBTQI-personer. Samtidigt finns det stora möjligheter för skolan att göra skillnad! Att bli bekräftad och stärkt i sin identitet är viktigt för alla elever, inte minst för HBTQI-personer. Möjligheten till spegling, att kunna se sig själv som vuxen, att få ta del av förebilder och andras erfarenheter genom litteratur, film eller genom möten med enskilda personer främjar hälsan. Allt detta ryms i skolans värld.

När i livet man kommer på att man är HBTQI varierar stort från person till person. Att redan på lågstadiet ha haft lärare som varit tydliga med att människor är olika men lika mycket värda och att familjer kan se olika ut kan vara otroligt betydelsefullt för den personliga utvecklingen och underlätta att sätta ord på vem man själv är. En del kanske tänker att HBTQI-frågor inte är relevanta för yngre barn. Men de värden som förmedlas vid ung ålder följer med genom resten av skolgången.

Yrkesverksammas kompetens kring HBTQI-personers livsvillkor är en grundläggande del i att främja hälsa. Skolan kan dessutom komma att spela en viktig roll i att involvera annat stöd, som att uppmärksamma behov av kontakt med BUP för att få behandling, stöd och strategier vid psykisk ohälsa hos en individ. Skolan kan med fördel även sprida kunskap om vilka mötesplatser för HBTQI-personer som finns i kommunen, då denna typ av tryggare sammanhang främjar hälsa.

Att bli bekräftad i sin identitet
För unga transpersoner är det en skyddsfaktor att bli bekräftad i sin könsidentitet. Stöd från skola och att andra använder ens valda namn och pronomen minskar risken för psykisk ohälsa, självskada och suicid. Något av det mest centrala är att säga ifrån och agera vid kränkningar. Både när det riktas mot enskilda elever och vid uttalanden som ifrågasätter alla människors lika värde.

Nyligen slog Diskrimineringsombudsmannen fast att det är diskriminering att inte använda elevers rätta pronomen. DO:s processförare Isabelle Arsova uttryckte det så här:

”Att en lärare, mot en elevs uttryckliga vilja, medvetet låter bli att använda det pronomen som eleven identifierar sig med är en allvarlig form av trakasserier och något som en rektor omgående måste se till upphör. I skolan ska alla elever känna sig trygga och respekterade och inte behöva utsättas för diskriminering. Det är särskilt viktigt att lärare gestaltar och förmedlar denna värdegrund.”

Efter det att en elev under mer än en termin trakasserats av en lärare som vägrade omnämna eleven med rätt pronomen dömdes skolan till att betala skadestånd. Fallet handlade inte om att råka säga fel utan om en lärare som medvetet ifrågasatte elevens könsidentitet.

Med stöd i skolans uppdrag
Skolans grundläggande värden är formulerade i läroplan för både grundskola och gymnasium:

¨Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor är de värden som utbildningen ska gestalta och förmedla. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.”

Här finns mycket att hämta för den som vill ha argument för varför det är viktigt att skolan jobbar aktivt med HBTQI-frågor. HBTQI-personers mänskliga rättigheter och att alla människor har rätt att vara sig själva är värden som ska förmedlas till alla barn i skolan.

Det ingår även i uppdraget att bedriva aktiva åtgärder för att motverka diskriminering. Inkludering är ett ständigt pågående arbete och behöver vara en levande diskussion. Det kan vara utmanande att hitta tid att avsätta till diskussion för samsyn inom arbetslaget och olika typer av fördjupande fortbildning. Men ytterst är det en fråga för skolledningen att se till att anställda får tillräckligt med tid för att arbeta med allas lika värde och rättigheter i skolan.

Dock kommer man en bra bit genom att lyssna aktivt, säga ifrån när man uppmärksammar kränkningar samt reflektera över egna normer och värderingar.

Frågor som angår alla
Det är lätt att tro att arbete med HBTQI-frågor bara rör elever som är öppna med sin identitet. Men det handlar om alla elever som ännu inte kommit på eller som kommit ut. Om elever vars föräldrar eller syskon är HBTQI. Om alla elever som behöver få kunskap i nuet om att respektera sina medmänniskor men också inför framtiden när de ska möta människor med olika erfarenheter. Kort sagt: dessa frågor angår precis alla elever. Det handlar inte minst om arbetsmiljö: att skapa en arbetsplats där all personal på skolan kan trivas och slippa uppleva minoritetsstress.

/ Edward Summanen

 

Om Edward Summanen 

Fotograf: Hugo Thambert

Jag är socionom, genusvetare och författare som har arbetat med frågor som rör unga HBTQI-personers (homosexuella, bisexuella, transpersoners, queera och/eller intersexpersoners) rättigheter och hälsa sedan 2008. Många unga jag mött har tillhört en grupp som vi talar för lite om: barn och unga som funderar kring den egna sexualiteten eller könsidentiteten och där mycket tid går åt till att försöka klura ut vem man själv är.

Jag har både arbetat direkt med barn och unga, till exempel på en fritidsgård för unga HBTQI-personer och som kurator på stödmejl för transpersoner, och med att ta fram enkäter för unga, skapa kampanjer, skriva metodmaterial, följa forskning och sitta med i olika nätverk.

 

Klicka här för att ta del av guiden som ger dig som arbetar inom skolan praktiska verktyg för hur du kan arbeta med HBTQI-frågor i ditt klassrum och på din skola.